Privat eller statlig välgörenhet

Medborgerlig Samlings idéprogram pekar på problemet med att miljardbelopp årligen delas ut som bidrag från det allmänna med det uttalade syftet att stärka civilsamhället.  Vad som egentligen sker är i stället att civilsamhället blir allt mer beroende av det allmänna, vilket innebär en maktförskjutning i statlig riktning. Medborgerlig Samlings politik handlar om att radikalt minska bidragsflödet. Staten bör i stället reservera skatteintäkterna för de kärnuppgifter som är viktigast för medborgarnas trygghet: försvar, polis, rättsväsende, skola, sjukvård, omsorg och infrastruktur.

Medborgerlig Samling vill genomföra betydande skattesänkningar så att människor får möjlighet att disponera en större del av sin inkomst. Vi kan på så sätt själva välja vilka ändamål som förtjänar vårt ekonomiska stöd. Det skapas ett utrymme för välgörenhet på privat initiativ, såväl från enskilda som från juridiska personer.

Välgörenhet är ett känsligt begrepp i folkhemmets, välfärdsstatens och högskattesamhällets Sverige. Det har länge setts som suspekt att civilsamhället och medborgarna använder sina pengar till att stödja angelägna ändamål. Att ge bidrag har betraktats som statens – inklusive kommunernas – revir. Målet har varit att tillförsäkra politikerna makten över hur våra inkomster används, och medlet att tillföra den offentliga budgeten mesta möjliga resurser genom höga skatter. Den enskilda medborgaren ska inte tänka själv, utan i stället lita på att politiker och tjänstemän bestämmer vad som är gott och rätt.

I Region Stockholm, som är skattefinansierad, gjorde finansregionrådet Irene Svenonius (M) nyligen ett utspel som bryter mot det allmännas hegemoni på välgörenhetsmarknaden. Hon planerar nämligen att ge privatpersoner och företag möjlighet att skänka pengar till regionen via en gåvofond ägnad åt insatser mot coronakrisen. Bidragen ska i första hand gå till inköp av utrustning, inventarier och läkemedel.

Coronapandemin har skapat enorma problem i ett sjukvårdssystem som redan innan hade stora brister när det gäller tillgången till vård. Medborgerlig Samlings sjukvårdspolitik konstaterar att det är meningslöst att tillföra punktresurser i form av t ex kömiljarder in i ett system som är ineffektivt i grunden. I stället måste sjukvården återprofessionaliseras så att vi får mer sjukvårdspersonal och färre byråkrater. Genom valfrihet kan vi själva välja vår vård när vi behöver den samtidigt som staten hjälper de svagaste. De ökande behoven bör därför i första hand mötas genom att tillåta olika vårdformer, lyssna på vårpersonalens krav och bedömningar och genom att bryta den oreda och ineffektivitet som följer av regionernas (landstingens) huvudmannaskap.

Coronapandemin har också gjort tydligt att Sverige inte har den beredskap som krävs för att stå starkt när vi drabbas av olika slag av samhällskriser. Särskilt tydligt gäller det tillgången på nödvändigt material och utrustning. Medborgerlig Samlings försvarspolitik föreslår att olika slag av beredskapslager byggs upp igen, att anslagen till krisberedskap ökar och landets självförsörjningsförmåga ska öka. Samma krav bör ställas för att stärka Sveriges beredskap för andra kriser än försvarspolitiska, exempelvis pandemier. Det kan handla om lagring av viktig sjukvårdsmateriel, samordningen av krishanteringen och planeringen inför hälsorisker i äldrevården.

När coronakrisen drabbade oss blev det tydligt hur enorma resurser har slösats på saker som bör vara civilsamhällets ansvar – om de alls förtjänar stöd – saker som staten inte ska använda våra skattepengar till. Resultatet har blivit att den kärnverksamhet som är viktigast för att vi ska känna trygghet inte har fungerat så som vi har rätt att vänta oss. Ett helt nytt tänkande behövs i skattepolitiken. Statens och kommunernas budget måste användas till rätt saker och skatteslöseriet måste stoppas. Medborgerlig Samlings ”svarta lista” från 2018 kräver nedläggning eller nedskärning av ett stort antal onödiga myndigheter och anslag. På den lokala nivån kan det handla om det slöseri som kommuner gärna ägnar sig åt i form av skrytprojekt, ineffektivitet och korruption.

I ett läge där civilsamhället har en starkare roll vore ökat utrymme för privata bidrag till det allmännas uppgifter, som Iréne Svenonius initiativ, både naturligt och önskvärt. Men där befinner vi oss inte idag. Coronapandemin har i stället blottlagt en situation där det allmänna har slösat våra skattepengar på skrytprojekt, ett okontrollerat bidragsflöde till verksamheter med tveksamt allmänintresse och ineffektivitet – inte minst inom sjukvården.

De politiker som bär ansvaret för en sjukvård med uppenbara kapacitetsbrister redan före coronapandemin borde nu tillstå att man har gjort fel och peka ut en väg för att bättre hantera kommande kriser, för de kommer att inträffa. I stället försöker man lappa över sina tillkortakommanden genom att vädja till dem som redan har betalat dyrt för att det skulle fungera.

Lennart Göranson

marknadspolitisk talesperson Medborgerlig Samling

Mikael Flink

distriktsordförande Medborgerlig Samling Stockholms län