En stat som inte klarar det basala

Regeringen har nu, mitt i den svåraste krisen sedan i vart fall 1990-talets början, som riskerar att leda till den svåraste ekonomiska krisen i modern tid, kommit med sin vårändringsbudget.

Frågan är då vilka prioriteringar som regeringen och sedan riksdagen väljer att göra. Varje krona som förslösas på sådant som vi inte behöver är i sanning en stöld från folket. Inför läggandet av vårändringsbudgeten har det stått klart för alla att Sverige inte har någon krisberedskap värd namnet. Inga beredskapslager. Inte basal utrustning till sjukvården, som nu måste tigga för att få in munskydd och desinficeringsmedel. Ej heller en krisledning som på ett tydligt sätt kommunicerar vår strategi, om det nu finns någon sådan.

Vänsterdebattörer har dragit den groteska slutsatsen att vi har alldeles för lite stat och för mycket marknad och civilsamhälle. Sanningen är dock att vi har en statsapparat som flyter ut över sina bräddar och därför inte är koncentrerad på de uppgifter som vi betalar skatt för att den ska lösa när krisen kommer. Alltför många saker kostar alltför mycket, varför vi inte har råd med det som vi verkligen behöver. Kan Myndigheten för kulturanalys hjälpa oss med analyser av olika smittobekämpningsstrategier? Är Statens konstråd till nytta vid rådgivning om hur sjukvårdens tillgång till rätt utrustning säkras? Skulle Jämställdhetsmyndigheten kunna hindra att kvinnliga företagare inom servicenäringar tvingas sätta sina företag i konkurs? Av vårändringsbudgeten skulle man möjligen kunna dra slutsatsen att regeringen svarar ja på dessa frågor.

Inte nog med att omprioriteringarna lyser med sin frånvaro – regeringen väljer till och med att satsa ytterligare medel på sådant som inte har det minsta med statens kärnverksamheter att göra. Jämställdhetsmyndigheten får t ex tilläggsanslag. Nej, det rör sig inte om några stora påökningar, men rent symboliskt visar det på hur de etablerade partierna fortsätter att breda ut våra skattepengar överallt, utan minsta tanke om att prioritera. Mer till allt, men inte tillräckligt till det basala.

Medborgerlig Samling har nu under flera års tid förordat prioriteringar och stått för en rejäl upprensning bland myndigheter och onödiga utgiftsområden. De bristande funktionerna i den statliga och kommunala sektorn och det samtidiga slöseriet av skattepengar på dumheter och direkt skadlig verksamhet slår nu hårt mot Sverige. Regeringen och dess stödpartier lär sig inte. Den så kallade oppositionen är tam och driver inte dessa frågor på allvar.

Så blir det, när den politiska makten har vuxit ihop med systemet. Vårändringsbudgeten är inte någon ändringsbudget. Det är bara mer av samma vara. Krisen lär oss att nya krafter måste in i riksdagen. Då, och först då, kan vi ändra på detta!

Ilan Sadé

partiledare Medborgerlig Samling