HÖG TID ATT GÅ FRÅN ORD TILL HANDLING FÖR ATT RÄDDA VÅRT SVERIGE!

Buropen mot Kristersson och Svantesson när de tar avstånd från Hamas terrorhandlingar är ett tydligt tecken på vilka krafter vi fått in i Sverige. Det finns i vårt land många som stödjer terror. Det förvånar mig att någon idag kan vara förvånad över detta. Det är ett sedan länge väl känt faktum. Antisemitiska ramsor och hejarop för antidemokratiska krafter skanderas nära nog dagligen inom vänstern. Terrorsympatier är särskilt starka hos den invandrade vänstern. Den infödda vänstern stödjer sedan den nyanlända i solidarisk anda i sin kamp mot den manliga heterosexuella ’vita överklassen’. Det är allvarligt, men inget nytt. Inom denna vänster finns också de som vurmar för islamistisk konservatism i form av islamisk familjepolitik och Sharialagar. Där frodas antisemitism, hat mot sexuella minoriteter och kvinnodiskriminering.

När Kristersson och Svantesson konstaterar att något har hänt med det svenska debattklimatet är det det enda rätta. Att bua ut avståndstagande till terrorism är inget vi vill ha i Sverige. Där är vi eniga. Dessvärre kommer reaktionerna för sent, när konsekvenserna av det vi under lång tid sett växa framför våra ögon inte längre går att blunda för.

Var fanns kritiken och det politiska motståndet när Lars Vilks dödshotades för sina karikatyrer? Var fanns de hårda kritiska rösterna när MSB:s rapport avslöjade den alarmerande utvecklingen av islamism med förankring i Muslimska brödraskapet? Var fanns kritiken när MED avslöjade att skattepengar finansierar saudiska och salafistiska moskéer och att strukturell prostitution tillämpas av islamiska föreningar som hyllar sharialagar? Var fanns kritiken mot att medlemsländerna i OIC reserverat sig mot mänskliga rättigheter för att de inte är förenliga med sharia? Varför böjer man sig ängsligt i stället för att markera vad vi inte godtar i Sverige? Var är den massiva kritiken mot påskupploppen och mot en polis som inte förmår kontrollera aggressiva antidemokratiska element?

Tystnaden och försiktigheten inför allt detta har rullat ut den röda mattan för dessa krafter och låtit dem växa i trygghet i Sverige. Det passiviserande och segregerande svenska bidrags- och skattesystemet göder deras fortsatta utbredning.

Därför är vi här. Det räcker inte att tala om vilket samtalsklimat vi önskar i Sverige. Det krävs aktiva beslut som motverkar och vänder utvecklingen. Genom politiska beslut måste vi visa vad vi inte tolererar i Sverige. En oförmåga att fatta beslut är också ett beslut; det sänder signalen att vi inte bryr oss tillräckligt och låter det fortsätta.

Det Sverige vi vill ha måste vi aktivt driva politik för. Och där ingår kraftfullt fördömande och avståndstagande mot allt som för oss längre från det Sverige vi vill ha. Alltid.

Daniel Sonesson
Partiledare Medborgerlig Samling

 

 

 

BILD: På bilden talar en representant för Liberalerna under en demonstration anordnad av flertalet ideella organisationer i protest mot statens insatser för att avvisa individer som uppehöll sig illegalt i landet.

Foto: Calandrella (anonym Wikipedia-användare)