Rapport från demokratins slagfält

Efter att vi som parti har upplevt vår första valrörelse så framstår det tydligt att det svenska demokratiska systemet har sin förbättringspotential.

Att starta upp ett nytt parti är inte helt olikt Davids kamp mot Goliat. Eller snarare David mot en grupp stridslystna jättar. Det är snålt med pengar, sponsorer och erfarenhet och de enda resurser som finns att tillgå är de du lyckas samla in bland familj, vänner, bekanta och de människor vars intresse du lyckas fånga genom att dela ut flygblad på gator och torg.

Det går inte att omnämnas eller få ett reportage om partiet i tidningar på ett normalt sätt. Ja, utom möjligen de du inte vill ha. Omnämnande eller reportage där partiet tillskrivs ideologier eller åsikter som inte står att finna i någon av partiets politiska program. TV-bevakning kan du bara drömma om!

Media har inget intresse att rapportera om partiet innan det har uppnått några resultat och utan mediebevakning är det svårt att nå ut med budskapen till nya potentiella medlemmar och väljare. Det är ett klassiskt moment 22. För ingen väljare kommer rösta på ett parti vars namn eller politik de inte känner till.

De som följde valet i media såg säkert ett antal av de incidenter där valaffischer och valstugor saboterades. I några fall av andra partier, men förmodligen främst av odemokratiska aktivister som ansåg sig berättigade att tysta ett partis politiska budskap.

Eftersom MED Malmös valbudget bestod av medlemsavgifter och några få privata donationer, så valde vi bort affischering och valstugor. Till skillnad mot de etablerade partierna fick vi ingen del i de 1 200  miljoner i partistöd som de etablerade partierna tar emot varje år. De hade med andra ord betydligt mer att lägga på affischer, postutskick, mediareklam m.m. för att nå ut till väljarna med sina budskap. Som även vi får bekosta.

I media hänvisades ofta till olika valkompasser under veckorna inför valet. Tyvärr framgick det inte att valkompasserna oftast bara inkluderar de etablerade partierna. Någon valkompass hade med F! utöver de åtta riksdagspartierna, men ingenstans framgick att det bara gällde ett fåtal av tillgängliga alternativ. I riksdagsvalet 2018 fanns det 39 registrerade partibeteckningar att välja mellan. Hur demokratiskt är det att bara presentera en fjärdedel av kandidaterna i ett val för väljarna?

Inte ens när det är dags för den demokratiska processen att ta vid i och med valet så är villkoren lika för alla partier. Etablerade partier som har fått minst en procent i tidigare val får sina valsedlar tryckta, distribuerade till alla vallokaler och påfyllda av valförrättarna. Nya partier får själva stå för kostnaden att trycka upp valsedlarna samt arbetet med att dela ut dem till vallokalerna. Det är minst sagt ett digert jobb då det finns drygt 6 000 vallokaler i landet. På vissa håll räcker det inte heller att lämna valsedlarna en gång i vallokalen, utan det får max lämnas vad som får plats i stället. Detta gör att man måste återvända med jämna mellanrum till vallokalerna för att se om det behöver fyllas på. Detta gäller självklart både om valsedlarna skulle ta slut eller om någon har avlägsnat en bunt, något som vi sett ett antal gånger bara i Malmö under årets val.

Som sagt så finns det förbättringspotential i det svenska valsystemet.

Medborgerlig Samling ställde redan i det här valet upp med ett starkt demokratiprogram innehållande ett femtontal punkter för stärkt demokrati i Sverige. Efter valet är det tydligt att det också finns praktiska problem, som i förlängningen är demokratiska problem, i samband med kampanjandet och även själva valprocessen.

Det är kanske mycket begärt av radio och TV att de måste ge lika mycket tid till alla kandidater, som är krav på USA. TV4 visade dock i år att det går att dela upp partierna i flera debatter, så det skulle gå att hålla flera även med nya mindre partier.

Det minsta vi kan begära av medierna är att partiet får proportionerligt utrymme att besvara vad som sägs om partiet. Medborgerlig Samling har t.ex. under valrörelsen flera gånger pekats ut av media som högerextremt, när vi i själva verket är emot all typ av identitetspolitik – oavsett om den kommer från den politiska höger- eller vänsterflanken. Ofta från tidningar som varken tar in våra svar, eller debattartiklar. Det är ohederligt och ett konkret problem.

Det borde vara obligatoriskt att ha en innehållsförteckning på alla valkompasser som säger vilka partier som ingår, samt hur många det totalt finns att rösta på.

Det finns redan goda förslag kring hur valsedlarna bättre skulle kunna distribueras till vallokalerna. Ett sådan förslag är att sätta ut skrivare i valbåsen som kan skriva ut en valsedel till väljaren från en lista. Då skulle man samtidigt kunna få ett väldigt snabbt preliminärt resultat utan att valhemligheten hotas.

Om vi kan få en bättre distribution av valsedlarna så kan vi också låta traditionen med valarbetare som står utanför vallokalen och delar ut valsedlar att falla i glömska. Kampanjarbete är förbjudet i vallokalen, så varför ska det vara tillåtet precis utanför? Varför inte införa en ”tyst period”, som finns i vissa europeiska länder? Vore det inte skönt om vi förbjöd aktivt valarbete och valreklam i radio och TV under valhelgen så att vi som väljare får tid att tänka igenom alternativen innan vi lägger vår röst?

Det nuvarande valsystemet är uppbyggt på ett sätt som bevarar status quo genom att införa en tröghet som motverkar förändring. Det skapar politisk stabilitet, men bidrar också till framväxten av en politisk adel. Politiker som från studier kliver in i ungdomsförbund, börjar jobba för partiets kansli för att till slut kandidera i val, utan att ha erfarit verkligheten utanför partiet. Lägg till det ekonomiska partistödet som gör att partierna inte längre är finansiellt beroende av sina medlemmar och det leder ofrånkomligen till att politikerna och partierna får allt mindre verklighetsförankring.

Det är främst etablerade politiker och partier som vinner på ett system som förhindrar att nya ideologier och idéer når väljarna. Om väljarna bara ges de vanliga alternativen så är risken mindre att politikerna blir av med sina anställningar.

Frågan är hur du som medborgare vill att det demokratiska systemet ska se ut i Sverige. Vill du ha ett statiskt system, där förändringarna är små eller ett mer dynamiskt system där nya goda krafter snabbt kan få genomslag och åstadkomma förändring? Hur vill du att alternativen ska se ut på valdagen och under valrörelsen?

I slutänden handlar det om att du som väljare sitter med makten att utse vem du vill ska få styra över kommunen, landstinget och landet.

Martin Frid

styrelseledamot Medborgerlig Samling Malmö

 

 

Titelbild: Riksdagshuset Riksvapen 2011, av Holger Elgaard, CC BY-SA 3.0 (beskuren)