Kvalificerad verklighetsförfalskning

Finansminister Magdalena Andersson förklarar i Dagens Industri den 16 augusti  att BNP-tillväxten revideras upp från 2,6 till 2,9 procent.  ”Det är en ljus prognos men det är faktiskt så det ser ut”, säger hon och sätter reformutrymmet till 25–26 miljarder kronor nästa år. Många experter menar dock att siffran över BNP-tillväxten ger en helt falsk bild av läget för svensk ekonomi. Det relevanta måttet är BNP per capita, som är ett ungefärligt mått på ett lands levnadsstandard. I början av 1970-talet låg Sverige på en fjärdeplats bland OECD-länderna. Därefter halkade vi ner i listan och nådde en bottennivå under nittiotalskrisen. Idag ligger vi på en tolfteplats och har samtidigt den lägsta tillväxten av samtliga EU-länder. Att BNP utvecklas positivt samtidigt som BNP per capita utvecklas negativt har sin givna förklaring i de senaste årens kraftiga befolkningstillväxt, som inte har motsvarats av en bibehållen produktivitet per capita.

Två andra nyckeltal som ligger till grund för den ekonomiska politiken är statistiken över arbetslösheten respektive sysselsättningen.

I juli 2018 uppgick den uppmätta arbetslösheten enligt offentlig statistik till 6,0 procent. Säsongsrensat och utjämnat ligger siffran något högre – 6,2 procent. Sysselsättningsgraden var samma månad 70,8 procent. Siffrorna kan framstå som betryggande för den som oroar sig för Sveriges ekonomi, men ger en förskönad bild av det ekonomiska läget.

Som sysselsatt räknas i AKU, utöver den som under referensveckan arbetade heltid, följande grupper:

• Den som under referensveckan utförde avlönat eller oavlönat arbete under en timma eller mer.
• Den som under referensveckan inte utförde något arbete men hade en anställning, var medhjälpande hushållsmedlem eller var egenföretagare och var tillfälligt frånvarande.
• Den som deltog i vissa arbetsmarknadspolitiska program.

Vissa grupper räknas inte som en del av arbetskraften. De räknas därmed inte som arbetslösa. De utgör inte heller en bas för beräkning av sysselsättningsgraden. Det gäller bland annat studerande som inte sökt arbete, pensionärer, hemarbetande, värnpliktiga eller långvarigt sjuka, men även personer som velat och kunnat ta arbete under referensveckan men inte sökt något arbete.

Den grupp som räknas som sysselsatta är långt större än dem som försörjer sig själva utan bidrag från budgetmedel. Det räcker exempelvis med att bara ha arbetat en timma per vecka. Det räcker med att delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program som helt eller till stor del finansieras av budgetmedel. När det gäller den relativa andelen arbetslösa respektive sysselsatta utgår beräkningen inte från alla som skulle ha kunnat arbeta. Personer som valt att inte söka arbete står utanför begreppet ”arbetskraften”. Därtill kommer att de personer som befinner i Sverige utan att ha fått uppehållstillstånd står helt utanför statistiken, vare sig de försörjer sig själva eller är bidragsberoende.

I Arbetskraftsundersökningarna (AKU) definieras en arbetslös som ”en person som är utan arbete, kan ta ett arbete och aktivt sökt arbete eller som avvaktar ett arbete som börjar inom 3 månader”. En person som är sysselsatt enligt AKU kan inte klassas som arbetslös. Definitionen av sysselsatt ligger alltså till grund för vilka som räknas som arbetslösa – ju fler sysselsatta desto färre arbetslösa.

Det som ytterst avgör ett lands ekonomiska hälsotillstånd är relationen mellan den andel av befolkningen som försörjer sig själva genom osubventionerat arbete och den andel som inte gör det och alltså är beroende av bidrag som ytterst kommer från de arbetande skattebetalarna. En arbetslöshetssiffra på 6 procent kan ge intryck av att den helt övervägande delen av befolkningen försörjer sig genom eget arbete. Måttet på sysselsättningsgraden, 70 procent, antyder att den andelen i vart fall motsvarar mer än två tredjedelar av befolkningen. Det är en chimär, och hänger samman med vilka som ingår i begreppet sysselsatt.

Medborgerlig Samling strävar efter ett samhälle där alla som kan försörjer sig själva utan bidrag från skattebetalarna. Självförsörjning är i det sammanhanget ett nyckelbegrepp. I förhållande till självförsörjning är definitionen av sysselsättning en grov överskattning av den andel av befolkningen som försörjer sig själva genom osubventionerat arbete. Av det följer också att arbetslöshetsstatistiken är en grov underskattning av den andel av befolkningen som inte är i självförsörjning.

Hellre än att fokusera på begreppet sysselsättningsgrad bör den offentliga statistiken därför i stället införa en redovisning av självförsörjningsgraden. Med självförsörjningsgrad menar vi ett nyckeltal som redovisar andelen sysselsatta med en nettolön som är tillräckligt hög för att medge försörjning utan tillskott av budgetmedel. Tekniskt kan den nivån exempelvis definieras som Kronofogdens så kallade normalbelopp, det som allmänt kallas existensminimum, plus den genomsnittliga månadskostnaden för en hyresrätt, totalt ca 11 000 kr.

För att förstå vilken ekonomisk situation Sverige befinner sig i behöver vi ett helt annat statistiskt underlag än det som AKU erbjuder. Det är inte rimligt att den officiella statistiken är behäftad med problem som gör att verklighetsbilden blir felaktig. Att införa en statistik som bygger på begreppet självförsörjningsgrad är ett första steg mot en starkare arbetsmarknadspolitik som utgår från en sann bild av vårt lands ekonomiska situation och först därigenom kan angripa problemen.

Lennart Göranson
Marknadspolitisk talesperson Medborgerlig Samling

 

Jens Norell
Nationalekonom och styrelseledamot Medborgerlig Samling Stockholm