Svenska Institutet – en studie i brott

Svenska Institutet tweetade i torsdags om sin kommande workshop i Almedalen. En workshop tillsammans med LO om hur man förbättrar den sociala dialogen, som äger rum idag. Denna tweet väckte intresse och debatt, med tanke på tidigare händelser under våren.

Vad är vi mest stolta över i Sverige? Något många värdesätter är offentlighetsprincipen och korrekta tjänstemän på våra myndigheter. Genom detta kommer vi högt i internationella rankingar. Denna bild av Sverige vill vi givetvis värna om. Vi har till och med en myndighet, Svenska Institutet (SI), som ska hjälpa till att sprida den här Sverigebilden utomlands. Men vad händer när denna myndighet själv agerar långt från de vackra idealen?

Allt började med Twitter-kontot @sweden som SI ansvarar för. Kontot ges till en så kallad kurator för att använda under en veckas tid. Det ska visa för omvärlden den mångfald av personer och åsikter som Sverige är, och att vi hyllar yttrandefriheten. Kuratorerna får tycka och säga vad de vill utan att vara rädda för påföljder eller att bli bestraffade. Något vi i Sverige är stolta över att kunna göra.

Så långt allt väl. Ända tills en vecka när en självutnämnd nätsäkerhetsexpert var kurator för kontot. Då rasade hela konceptet.

Det visade sig att kuratorn upprättat en blocklista över för henne obehagliga personer med dito åsikter. Hon ville skydda sig mot dessa även när hon tweetade från SI:s kuratorkonto @sweden och bad därför att få använda sig av sin blocklista i preventivt syfte. SI accepterade önskemålet. Detta var det första lilla felsteget.

Efter den aktuella veckan lät SI kuratorns personliga blocklista ligga kvar på kontot. Om inte listan redan var det, blev den nu definitivt myndighetens egen. Att hindra vissa människor från att kommunicera med en myndighet strider mot grundlagens krav på likabehandling.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Den ena efter den andre upptäckte att de var blockade utan att ha interagerat med kontot. Totalt var det runt 14 000 konton som blockerats, däribland riksdagsledamöter, ambassadörer, journalister och kändisar. Snart framgick det att det var de blockerades åsikter snarare än något hotfullt agerande som låg till grund för blocklistan. Många kände sig utpekade och ifrågasatte SI:s agerande. Välvilliga personer menade att det troligen bara handlade om en fördröjning mellan de olika kuratorerna.

SI publicerade då ett pressmeddelande i syfte att förklara för de berörda vad som hänt.  Det är dock så ogenomtänkt och illa formulerat att flera lagbrott begicks. Kortfattat sade pressmeddelandet att:

• Det fanns en upprättad lista. Den var baserad på kuratorns och andras expertis.
• Myndigheten ställde sig bakom och försvarade syftet med blocklistan. Den skulle skydda yttrandefriheten och stoppa hot och hat, nazism och annan extremism.
• Myndigheten uppmanade de blockerade som kände sig oskyldigt utpekade att kontakta SI för att rentvå sig själva från anklagelser.

Detta innebar ett antal lag- och regelbrott:

• SI menade att listan inte var något misstag av kuratorn. Blocklistan hade som syfte att stänga ute vissa människor. Detta strider mot lagen om likabehandling.
• SI hävdade att listan syftade till att stoppa hot och hat, vilket är brottsliga gärningar. De utpekade kan därmed anses bli utsatta för förtal från myndigheten.
• SI bekräftade listan som sin egen. En blockering kan ses som en harmlös åtgärd, men att en myndighet vidtar en åtgärd mot en person grundat på dennes åsikt är allvarligt. Den som är föremål för åtgärden har inte heller fått en chans att få reda på varför de hamnat på listan eller möjlighet att överklaga. Rättigheter vi vanligtvis brukar anse som självklara i Sverige. Detta blir ett brott mot Förvaltningslagen.
• Listan blir i sig ett åsiktsregister när SI ställde sig bakom den och medgav att politisk uppfattning var ett av kriterierna vid upprättandet. Detta är ett brott mot förbud att upprätta åsiktsregister.
• SI uppmanade de som ansåg sig felaktigt blockerade att kontakta myndigheten och motivera varför de tror att de hamnat på listan. Det innebar ytterligare ett personregister baserat på vederbörandes åsikter och därmed ett brott mot Personuppgiftslagen, PUL.

Pressmeddelandet väckte naturligtvis enorm kritik, framförallt bland dem som blivit utsatta. En riksdagsledamot anmälde agerandet, och i sociala medier stormade det för fullt. SI insåg till slut att det inte längre gick att försvara blocklistan. Myndigheten beslutade sig då för att förstöra den, vilket innebar ytterligare ett lagbrott:

• Förstörelse av offentlig handling, brott mot Arkivlagen.

I någon desperat form av krishantering bad SI juristprofessorn Mårten Schultz att utreda hanteringen. Schultz kom fram till att flera allvarliga fel begåtts, men i vanlig svensk ordning behöver ingen ställas till svars. Med tanke på att det lämnats in ett stort antal JO-anmälningar i ärendet har vi förhoppningsvis inte sett sista kapitlet i SI-härvan. Den som vill kan också besöka SI och LO:s gemensamma seminarium om social dialog i Almedalen idag, den 5 juli. Uppenbarligen anser SI fortfarande att de har stor kompetens i fråga om medborgardialog.

Den grundläggande frågan kvarstår. Om en myndighet begår brottsliga handlingar eller agerar i strid mot grundlagens regler. Vem är då ansvarig? Är vi som medborgare helt rättslösa?

Pia Rundkvist

Suppleant i Riksstyrelsen Medborgerlig Samling

 

—————-

Detta är ett debattinlägg på MED-bloggen. MED anser ämnet viktigt att diskutera men håller som parti inte nödvändigtvis med skribenten. Inlägg som är uttryck för partiets mening publiceras i kategorin ”MED tycker”.