En dyr present

Den 15 juni fick Europas konsumenter en present som för många kan visa sig kosta mer än den smakar. Då slopades nämligen de roamingavgifter som mobiloperatörer har tagit ut när en abonnent från ett EU-land har utnyttjat ett annat lands nät för att ringa, messa och surfa. Kostnaderna har främst gällt datatrafik. Semesterfirare som rest till andra EU-länder har tidigare drabbats av saftiga teleräkningar när de har skickat och tagit emot mejl, använt GPS eller surfat på nätet på samma sätt som de var vana vid hemma. Och det har i sin tur lett till att många har stängt av tillgången till datatrafik när de har befunnit sig utomlands. De nya reglerna innebär att konsumenterna betalar exakt samma pris för samtal, sms och datatrafik när de reser i EU som de skulle ha gjort om de hade varit hemma.

Slopandet av roamingavgifterna blev en het fråga redan inför EU-valet försommaren 2014. I tider då EU-fientligheten växer i hela unionen ville många politiker och partier visa på förtjänsterna med det europeiska samarbetet, och även visa väljarna att EU kunde sänka deras telefonräkningar. Sedan dess har EU:s kvarnar malt ihärdigt fram till det sista motståndsnästet i EU-parlamentet. Invändningarna kom främst från de sydliga länderna med stor turism, där mobiloperatörerna har fått stora intäkter genom roamingavgifter. Lösningen blev ett informellt avtal mellan Parlamentet och Rådet om ett pristak för de avgifter som operatörerna kan ta ut för tillgången till varandras nät. I en kommentar till Parlamentets beslut den 6 april sa rapportören Miapetra Kumpula-Natri att ”detta innebär en stor seger för europeiska konsumenter. Mobilanvändare som reser genom Europa kommer att kunna kolla sin e-mail, använda kartor, ladda upp bilder på sociala medier, ringa och skicka sms hem utan extra kostnad”.

Säkert en seger för europeisk konsumentpolitik. Men är det verkligen en seger för mobilanvändarna?

Det som nu händer är nämligen att de svenska mobiloperatörerna höjer sina priser. Ett exempel är Telenor, som för tjänsten Telenor Surfa 4G har höjt den fasta månadsavgiften med 100 kr från 199 kr till 299 kr, dvs. med 50 procent. För andra abonnemang blir kostnaden betydligt högre än så. Vissa andra operatörer har valt att behålla sina abonnemangsavgifter oförändrade och åter andra höjer med mindre belopp eller avvaktar tills vidare.

Glädjen med att kunna surfa till samma pris i Sverige som utomlands är naturligtvis begränsad för den som får en 50-procentig prishöjning för sitt mobilabonnemang. För den som ofta och långa perioder befinner sig utomlands, och som är intensiv nätsurfare, kanske den tillkommande årskostnaden med 1200 kr ändå innebär en besparing. För många andra är det inte på det sättet. Och EU-tjänstemannens ord om ”en stor seger för europeiska konsumenter” kan kännas överdrivna.

Att i konsumentpolitiskt syfte göra regleringsingrepp på konkurrensmarknader är en delikat hantering. Slutresultatet blir inte alltid det man hoppas, eftersom aktörerna på en fri marknad alltid kan anpassa sig efter förändrade förutsättningar. Det mobilabonnenterna i dag kan göra är att mer aktivt jämföra olika operatörers priser och andra villkor, att säga upp abonnemang som man inte är nöjd med och i stället gynna de företag som har ett konkurrenskraftigt erbjudande.

Konsumentpolitiska regleringar kan behövas i vissa situationer, särskilt när konsumenterna saknar möjlighet att välja det som bäst passar de egna behoven. Så är det på monopolmarknader, men också på marknader där konsumenten har ett informationsunderläge och på marknader med inlåsningseffekter, dvs. där det är svårt att byta leverantör. På mobiltelefonimarknaden fanns av olika skäl ingen som kunde erbjuda ett abonnemang utan roamingavgifter. Därför fanns det skäl att införa en reglering. Men åtgärden att förbjuda roamingavgifter hade ändå varit ett slag i luften om det inte hade funnits en fri marknad, med konkurrerande operatörer som utmanar varandra när det gäller priser och andra villkor.

Exemplet med de förbjudna roamingavgifterna visar att den viktigaste konsumentpolitiken är att skydda konsumenternas fria val mellan konkurrerande leverantörer. Därtill kan i vissa fall reglerande ingrepp behövas, men – som andra njutningsmedel – med måtta.

Lennart Göranson
Marknads- och konsumentpolitisk talesperson Medborgerlig Samling