I dag är det Sveriges inofficiella nationaldag, som dessutom lyckas väl med att släppa in oss skåningar i värmen. Vi var ju så att säga på den andra sidan i förhållande till Gustav Vasa & Co. Under sin berömda skånska resa 1749 var Carl von Linné på besök i min gamla hemstad Skanör under midsommarafton och noterade ett uppsluppet firande, ”fastän det regnade”. Somliga saker förblir desamma.

Men det finns annat som förändras. Med tanke på högtidsdagen och dess betydelse kan det vara läge att samtala lite runt det festdukade bordet om tillståndet i riket. Vad är det som händer med Sverige? Vem har egentligen beslutat att det som sker sker? Är det ödesbestämt, eller kan vi ta ödet i våra egna händer? Alla som har ögonen öppna och inte bär skygglappar kan se att samhällsbyggets grunder spricker.

Jag har med tiden blivit alltmer övertygad om att vad Sverige behöver är inget mindre än en demokratisk omvälvning och pånyttfödelse. Situationen är likartad i många andra länder, men hos oss är behovet särskilt trängande. Den politiska adeln måste störtas och vi måste göra rent hus med myndighetsgräddan. Nya krafter måste ta över, med härkomst i den strävsamma och självförsörjande delen av befolkningen. Den del som i hög grad bidrar till samhället och nu målar sin egen och sina barns framtid i allt dystrare färger.

Jag har själv varit nära den politiska adeln i ett antal år under framförallt 00-talet. Den lever sitt eget liv och har ögonen på vad motståndarlagen inom samma intrigerande kotteri hittar på. Dess organisationer bekostas av staten. Den är på många sätt en del av staten, inte en företrädare för landets medborgare. Och egentligen är väl inte detta så underligt? Flertalet politiska partier i riksdagen grundades när demokratin slog igenom för ca 100 år sedan. Med tiden har de kommit att flätas samman alltmer med statsmakten. Medborgarna har vänt partierna ryggen och vill inte vara medlemmar, vilket partierna har kompenserat genom att bevilja sig själva allt högre partistöd.

Det slår mig i stort sett dagligen att ingen toppchef på ett företag eller styrelseledamot i ett börsbolag skulle få förnyat förtroende efter så allvarliga misslyckanden. Jag tycker att historiken är betydelsefull, ty vad man har gjort brukar säga en hel del om vad man kan. Det brukar kallas för meritokrati. Eller, som det står i regeringsformen, att anställda i staten ska tillsättas på grundval av skicklighet och förtjänst.

Omvändelser under galgen och flippfloppande från det alltmer trängda politikerskrå som suttit i ledningen så länge är långt ifrån tillräckligt. Sverige behöver nya krafter i ledningen, vilka inte har formats av dagens överhet. Eftersom jag i en hel del avseenden är ganska konservativ bär det emot att ta ordet revolution i munnen, men jo – någonting sådant är vad som ska till. Inte mot samhället, utan mot styret. I England inträffade ”den ärorika revolutionen” 1688, varigenom det kungliga enväldet fick sig en nådastöt och parlamentarism, författning och individuella rättigheter stärktes. Låt oss kalla det som ska till i Sverige för en ärorik revolution i svensk tappning.

Medborgerlig Samling är en rörelse som är som gjord för att ta täten. För att göra detta behöver vi ditt stöd. Anslut dig till oss och delta i den nya demokratirörelsen.

Och glöm inte att ta upp detta vid sillabordet mellan snapsarna. I Skåne ska det regna. Glad midsommar!

Ilan Sadé
Partiordförande
Medborgerlig Samling

 

 

Titelbild: Midsommardans i Rättvik av Kilian Zoll [Public domain], via Wikimedia Commons

4 reaktioner till “En ärorik revolution”

  1. Tack Ilan för denna inspirerande text som dels anspelar på det svenskaste allt svenskt och dels på den historiska verklighet vi lever i. Vi som är MED har blivit välsignade med en stor och anmärkningsvärt snabb tillströmning av tänkare och begåvade skribenter. Ingen nämnd och ingen glömd. Jo – Andreas Nurbo förtjänar nämnas särskilt för sitt nytänknade.
    Min vision är att vi tillsammans formulerar vårt eget Magna Charta som långt senare ledde fram till den ärorika revolutionen.

    Ilan, du har en viktig poäng i detta att våra nuvarande och mer och mer inkompetenta makthavare väsentligen sysslar med smutskastning av varandra. Medan det Sverige vi upplever får allt fler och allt värre problem.
    Jag tror vi MED-lemmar klarar att följa din tankelinje hela vägen. Jag hoppas således att vi klarar att formulera och kommunicera våra analyser och våra visioner om vart vi vill komma i vårt politiska arbete. Vad din ärorika revolution i svensk tappning kan och måste åstadkomma. Jag hoppas också att vi skall kunna göra det på ett revolutionerande nytt sätt. Inte genom smutskastning utan genom att vi på ett inspirerat och inspirerande sätt beskriver vad vi ser idag och vilken verklighet vi vill se i morgon.

    Gilla

    Svara

  2. Även jag får önska en skön midsommarhelg med avkoppling och reflektion. Just det senare, reflektion, har jag idkat en del idag, vid gräsklippare och vid en mycket svensk forngård som jag sett sedan barnsben. Möjligen får jag ner en del tankar i skrift under kvällen, men jag instämmer verkligen med dig Ilan; vi behöver en förnyelse, delvis tillbaka till gamla ”konservativa” ideal som till stor del byggt det vi idag lever i och av.

    Gillad av 1 person

    Svara

  3. Nuvarande demokratiska system har förvisso sina brister, dock är det det bästa vi har, men det borde kunna reformeras. En tanke jag hört, är att varje väljare skulle få disponera, låt oss säga, tre röster att fördela mellan riksdagspartierna. Jag tror att det skulle ge en mera nyanserad bild av folkviljan, och partiernas profilerade sakfrågor kunde skönjas tydligare. Dessutom borde det återinföras möjligheterna att stryka politiker, som man misstror. Nu kan man ju bara ”gilla”, och det är väl för att toppolitikerna inte gärna vill underkasta sig ”folkets dom”.

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar