Dags för ett demokraturmonument år 2021?

 

1961 påbörjades bygget av Berlinmuren. På ena sidan låg Västberlin, som tillhörde Västtyskland, Förbundsrepubliken eller kort och gott BRD (Bundesrepublik Deutschland). På andra sidan fanns Östtyskland, DDR (Deutsche Demokratische Republik). Muren uppfördes av ”demokraterna” i öst då man menade sig behöva ett skydd mot fascisterna i väst, en s.k. antifascistisk skyddsmur. Med hjälp av den kunde man skydda medborgarna från insmuggling av skadlig västerländsk kultur. Samtidigt begrep de flesta nog att den viktigaste orsaken var att förhindra folk från att fly det alltmer vansinniga kommunistiska experimentet, där staten ägnade mer tid åt att övervaka och kontrollera medborgarna för misshagliga åsikter och upprätthålla bilden av ett  framgångsrikt och lyckligt land, än att verkligen försöka åstadkomma förbättringar. Det blev ett land som mest bestod av kulisser och illusoriska övermålningar, vilket man i Sverige framförallt på vänsterkanten symptomatiskt sett sällan begrep att se igenom.

När jag en kväll i slutet av 80-talet tog nattåget till Berlin från Malmö gick färden via Trelleborg med färjan till det då östtyska Sassnitz. Tidigt på morgonen, medan det fortfarande var mörkt, rullade tåget gnisslande i land på andra sidan. Där väntade den östtyska gränspolisen som brutalt slog upp kupédörrarna med strålkastare och vapen över axlarna, krävde att få se pass så att vi kunde fortsätta vår transit i inlåsta vagnar genom Östtyskland mot Västberlin. På den resan inleddes min fascination för den kusliga ”demokratiska” republiken DDR.

Strax efter mitt besök i DDR började medborgarna demonstrera på gatorna. Varje måndag samlades man i fredliga protester, ropade ”Wir sind das Volk”  (Vi är folket), för att påminna landets ledning om dess odemokratiska natur. Till slut inträffade det man brukar kalla momentum och den ideologiska muren brast.

Idag ser jag en del obehagliga mönster börjar få larvfötter igen, nu i Sverige. Det politiska etablissemanget (i riksdag, myndigheter och i media) börjar i stigande grad anse att andra åsikter än deras egna är farliga och måste tystas. Till viss del beror det kanske på bristande kunskaper i historia hos en yngre generation som nu tar plats (i riksdag, i myndigheter och i media)? Kanske beror det bara på en medveten och mycket cynisk strategi? Hur som helst vill jag påminna samtiden om den kusliga ”demokratiska” republiken DDR.

Eftersom Socialdemokraterna och den övriga vänstern i Sverige har valt att framhålla nazismens fasor på bekostnad av kommunismens har kunskapsluckor uppstått. Det finns en del oroväckande likheter mellan DDR:s antifascistiska skyddsmur och den s.k. åsiktskorridor som det politiska etablissemanget (i riksdag, i myndigheter och i media) med olika metoder har upprätthållit för att skydda folket från ”rasism” och slå ner på kritik mot en balanserad flyktingpolitik. Folk har förlorat arbete och vänner tack vare denna immateriella konstruktion, men kanske har demokratin och trovärdigheten skadats ännu mer.

I en västerländsk judisk-kristen tradition är det viktigt att kunna bekänna sina fel och tillkortakommanden för att kunna få förlåtelse. Stora delar av det politiska etablissemanget har ännu inte har erkänt denna s.k. åsiktskorridor. Man förnekar upprätthållandet av den, eller dess effekter på flyktingkrisen, ja man t.o.m. förnekar förekomsten. Under min livstid är det nog faktiskt den största politiska skandal jag har upplevt, eftersom den var början på det kaos vi är på väg in i.

Riksdagen har bestämt att man till hundraårsminnet av införandet av allmän och lika rösträtt ska ha ett demokratijubileum 2021. Jag föreslår att vi till invigningen reser ett monument framför riksdagshuset till minne av åsiktskorridorens offer. Vilhelm Mobergs ord om demokraturen kunde kanske få stå som lämplig inskription på sockeln till detta monument:

I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.

Källa: ”I egen sak: obekväma inlägg i det offentliga samtalet”, debattartikel i DN 1965 av Vilhelm Moberg.

Fredrik Sandberg (Twitter: @fsandx)

Medlem Medborgerlig Samling

 

______________________________________________________________________

Detta är ett debattinlägg på MED-bloggen. MED anser ämnet viktigt att diskutera men håller som parti inte nödvändigtvis med skribenten. Inlägg som är uttryck för partiets mening publiceras i kategorin ”MED tycker”.