Knappt har valresultatet hunnit bekräftas så tar debatten i Sverige fart: Vad innebär det för Sverige att Emmanuel Macron med stor majoritet (men lågt valdeltagande) har valts till Frankrikes president? Vilka paralleller kan vi se? Vilka slutsatser kan vi dra när det gäller den politiska utvecklingen i vårt land?
Det enkla svaret är: nästan inga alls.
Det finns en tendens i den svenska debatten att tolka utländska politikers program utifrån det politiska landskapet i vårt land. Särskilt tydligt har det varit när det gäller presidenter och presidentkandidater i USA – både de helgonförklarade och de demoniserade. Samma sak präglar inställningen till Macron.
Många menar att Macron är socialdemokrat, och lägger det till grund för gillande eller avståndstagande. Men det finns inga socialdemokrater i Frankrike, i synnerhet inte av de svenska socialdemokraternas modell. Frankrikes historia, kultur och sociala strukturer innebär att det franska politiska landskapet inte har någon motsvarighet i Sverige.
Det som är anmärkningsvärt med Macrons seger, trots den ovanligt höga andelen soffliggare, är att han står för en ekonomisk liberalism med frihandel och radikala marknadsreformer. Det i ett land där hela det politiska fältet, från yttersta höger till yttersta vänster och allt däremellan, anser ekonomisk-liberal vara ett skällsord. Om han kommer att lyckas är en annan historia. Andra har försökt tidigare utan framgång och mycket hänger på hur skicklig spelare han är, med en lagstiftande församling dominerad av hans motståndare, en reformfientlig facklig rörelse och i ett land där politiken ofta styrs av våldsamma uppror på gator och torg.
Men det finns ändå vissa saker som är anmärkningsvärda i det franska perspektivet och som också skulle kunna översättas till vår politiska miljö.
- Macron var för flertalet fransmän helt okänd för bara ett par år sedan och har aldrig tidigare ställt upp i ett politiskt val.
- Macron är visserligen en del av ”etablissemanget”, utbildad på elitskolor, framgångsrik, och med en intellektuell framtoning. Men han är ingen politisk ”broiler”. Hans yrkesmässiga bakgrund är bredare än den typiske partigängarens.
- Macron är inte en produkt av sitt parti, tvärtom bröt han med socialisterna när han avgick som ekonomiminister under Hollande och gick sin egen väg.
- Valutgången innebar att de två partier som hittills helt dominerat fransk politik, Socialisterna och Republikanerna, har marginaliserats och går en osäker framtid till mötes.
Det franska folket har vågat vända det gamla politiska maskineriet ryggen och i stället satt sitt hopp till en ny politik. Och kanske mest av allt, till en ny politisk kultur. Det är nu upp till Medborgerlig Samling att se till att det svenska folket vågar gå samma väg hösten 2018.
Lennart Göranson
Ledamot riksstyrelsen för Medborgerlig Samling
_____________________________________________________
Detta är ett debattinlägg på MED-bloggen. MED anser ämnet viktigt att diskutera men håller som parti inte nödvändigtvis med skribenten. Inlägg som är uttryck för partiets mening publiceras i kategorin ”MED tycker”.
MED-bloggen 
Kanske kan vi för Sveriges del ändå lära detta: Den politiska kartan måste ritas om. Helt enkelt därför att den gamla inte längre avbildar verkligheten. Också för att de som först ritade den gamla kartan exempelvis John Stuart Mill och Edmund Burke grundarna av den sk liberalismen resp konservatismen levde i en radikalt annorlunda tid och kontext än dagens.
Jag anser att MED skall ta tillfället i akt och – åtminstone internt – fundera på hur mycket vi kan lära av Macrons tänkande som kortfattat och bäst beskrivs som ”Varken höger eller vänster”. Överväga om vi skall ta ett pionjärsteg genom att beskriva vår politiska position med användning av en ny kartbild som vi ritat på egen hand. Där polerna inte längre utgörs av liberalism – konservatism utan av andra axlar som lyfter fram olika typer av målkonflikter. Exempelvis ”idealism – pragmatism, individualism – kollektivism.
Mitt nytänkande kring sjukvårdskrisen har lett mig till följande konklusion: För att ha någon chans att i framtiden lösa den kroniska sjukvårdskrisen måste vi omfatta den typiskt socialistiska (vänster-)värderingen solidaritet. Detta samtidigt som vi måste ta det bästa ur kapitalismen såsom konkurrens, äganderätt och individualism.
GillaGilla
Vad som uppfattats som höger respektive vänster har sett olika ut genom århundradena, och jag håller med om att de etiketterna i dag blir alltmer irrelevanta. Likaså att vi behöver förena element från de tankefigurer som traditionellt har kallats liberalism och konservatism. Om Macrons recept är det som ger den bästa vägledningen vill jag låta vara osagt, men jag delar Eriks uppfattning att det är viktiga frågor att fundera på.
GillaGilla
Lennart!
Jag ser fram emot en exposé över hur höger-vänster-tänkandet sett ut genom tiderna. I min bok har denna axel sin upprinnelse i hur de radikala och de konservativa var placerade i det då, under den franska revolutionen, nybildade parlamentet. Således samma tid som förflutit sedan Burkes och Mill skrev ner sina tankar.
GillaGilla
Lennart!
Kanske du behöver skriva en ny krönika angående detta:
”Vad som uppfattats som höger respektive vänster har sett olika ut genom århundradena”. Kan du skriva kort ser jag fram emot dina tankar i denna omgång.
GillaGilla
Erik, min minnesbild är att höger-/vänsteruppdelningen är ännu äldre än 1790-talets Frankrike, jag tror ursprunget finns i 1500-talets England. Men det går utanför ämnet för det här inlägget att forska djupare i den saken. Dock delar jag gärna med mig av den här mycket personliga och inte helt allvarligt menade ”skrönikan” om höger-vänster: http://www.skronsakslandet.se/Skronsakslandet/Blogg/Poster/2011/4/24_Hoger_vanster_om_marsch.html
GillaGilla
Macron är ingen liberal — han är socialist som låtsas vara liberal ungefär som Obama. Om ni tror det kommer ni bli varse motsatsen inom några år. Artikeln påstår att Macron inte är någon påläggskalv. Hahahahaha. Det är precis vad han är det. En värre, inkompetentare påläggskalv har jag aldrig sett till politiker. Det är uppenbart att han inte är någon ”self made man” utan har haft hjälp av mäktiga uppbackare, som vill stoppa den demokratiska revolution som började under 2016. Hans bakgrund som investmentbankir hos Rotschild är ingalunda något som kommer hjälpa det franska folket. Och EU kommer nu göra ett försök att utveckla en superstat. Vilket går emot folkviljan. Jag vill nu ha omröstning om Sveriges utträde ur EU, gärna så snart som möjligt så att vi kan förhandla tillsammans med UK. P. S. Gillar inte Le Pen heller, hade helst sett Fillon.
GillaGilla
Det finns naturligtvis många i Frankrike som uppfattar Macron på samma sätt som du gör, därav den höga andelen soffliggare. Fillon hade länge främst framtoningen att vara en hedersman, en framtoning som han förlorade under kampanjen. När man tar ställning för Fillon bör man vara medveten om att han är en katolsk värdekonservativ av ett slag som knappast finns i Sverige, i varje fall inte bland riksdagspartierna.
GillaGilla