En moské mot integration

Diktaturen Qatars ministerium för Awqaf and Islamic Affairs invigde nyligen den största moskén som byggts i Skandinavien – i Malmö. Förutom i gulfbaserade tidningar och ett ytterst fåtal nätbaserade bloggar och nättidningar så passerar detta helt obemärkt i svensk media.

Enligt uppgift har Qatar skjutit in mer än 30 miljoner kronor till den 1791 kvadratmeter stora moskén som döpts till Umm Al-Mu’minin Khadijah-moskén. Över 2000 personer kan vistas i den samtidigt, med dess två plan. Den är även stödd av Wakf of Scandinavia i Sverige. ”Representanter för lokala svenska myndigheter, representanter för islamiska institutioner från Sverige och Danmark, liksom ett antal affärsmän deltog i öppningsceremonin” skriver Qatar Day.

Qatar är ett emirat vid den Persiska viken, som gränsar till en wahhabistisk diktatur, nämligen Saudiarabien. Qatar är inte heller en demokrati på något vis utan styrs av familjen Al Thanis s.k. ”absoluta monarki”. Qatar blev självständigt 1971. Sharialag utgör basen för lagstiftning och Qatar har därmed spöstraff och dödsstraff.  Dödsstraff ska (enligt lagen) utdelas för apostasi, dvs att den som konverterar ifrån islam ska avrättas. Runt 90 % av medborgarna uppskattas vara troende inom riktningen wahhabismen, en fundamentalistisk gren för de mest dogmatiska linjerna inom islam, vilken grundades av Muhammad ibn Abd al Wahhab på 1700-talet. Den som avviker från wahhabismen anses sällan som annat än förtappad, och ofta så har denna syn lett till konflikter, extrem inskränkthet och intolerans. Intoleransen begränsar sig inte till andra religioner utan drabbar även andra trosinriktningar inom islam. Man vill begränsa homosexuellas rättigheter, kvinnors rättigheter, barns rättigheter, demokratiska grundprinciper, religionsfrihet och yttrandefrihet. Abd Al Wahhab formade en allians med blivande härskare i Saudiarabien – Ibn Saud-familjen – och har sedan kungafamiljen kommit till makten varit en ständigt närvarande religiös maktfaktor som styr livet och levernet för saudier.

Saudiarabien började, i synnerhet på 60-talet och framåt, att exportera wahhabismen runt om i världen genom en specifik metod. Via oljekapital finansierades moskébyggen, men med förbehållet att predikanter, imam och/eller styrelsen i moskén skulle skolas enligt wahhabismens traditioner.

Följdverkningarna har varit negativa. Länder som t.ex. Somalia, Afghanistan, Pakistan, Tjetjenien och än fler städer där wahhabismen och salafismen frodats har oftare utvecklat våldsamma konflikter liksom problematiska värdekonflikter än en from utveckling i tolerans för andra.

Wahhabismens svartvita världssyn delar även in detaljer i en människas liv i två olika läger utan nyanser. Oavsett religiös grund eller politisk åskådning så är detta en säker väg till konflikt och oförmåga till samexistens och samförstånd. Nästan samtliga islamistiska terrorgrupper bekänner sig till denna trosinriktning, t.ex. Al Qaida liksom IS/Daesh. Flertalet jihadister från Europa kommer från denna lära.

Man kan ställa sig frågan om huruvida Malmö på något vis behöver ett stort center för wahhabismen i Skandinavien. Om mer strikt fundamentalism på något vis är ett svar på vad som kan skapa en bättre integration, och en mer fungerande samexistens. Vårt svar är: nej.

Att svenska myndigheter och politiker deltagit i och godkänt detta samt saknat all vilja eller kunskap till diskussion i ämnet förvånar däremot inte alls. Kombinationen av okunskap, rädsla för påklistrade epitet och ovilja att diskutera ämnet balanserat har varit Sveriges linje i mer än tre decennier nu.

Vår uppfattning är att konfrontativ religiös dogmatism och fundamentalism inte gynnar ett samhälle. Inte heller gynnas Malmö, Göteborg, Karlstad, Stockholm eller övriga städer med moskéer finansierade och influerade av dessa strömningar eller med den flora av källarmoskéer som finns i flera andra skånska och svenska städer. Detta är en komplex diskussion som måste hanteras. Det vore också klädsamt om medierna noterar dessa skeenden även om det kan tyckas obekvämt.

Qatar bygger gärna moskéer och sprider wahhabism, men tar inte emot flyktingar själva. För 30 miljoner kronor så kan man istället få:

• Årsförbrukning av blöjor till 6910 barn på flykt från Syrien.
• Nödpaket för 9870 personer inne i Syrien med madrasser, liggunderlag, köksutrustning, presenningar, filtar och vattendunkar.
• Sjukvård för 17645 personer inne i Syrien.

Nu fick Malmö istället en wahhabistisk moské betald av en diktatur med sannolika förhoppningar om att invandrade, asylsökande och infödda Malmöbor ska anamma deras religiösa världsbild. Ett dåligt val.

Edward Nordén

Vice ordförande Medborgerlig Samling Skåne

 

Fredrik Sander

Styrelseledamot Medborgerlig Samling Skåne

 

Anna Jung

Ordförande Medborgerlig Samling Skåne

 

_________________________________________________________________

Detta är ett debattinlägg på MED-bloggen. MED anser ämnet viktigt att diskutera men håller som parti inte nödvändigtvis med skribenten. Inlägg som är uttryck för partiets mening publiceras i kategorin ”MED tycker”.