Värdegrunden slutar i avgrunden

Katerina Janouch målade i en intervju i tjeckisk teve¹ situationen i Sverige med mycket mörka färger. Budskapet var att det oskuldsfulla Sverige tagit sig vatten över huvudet under asylkrisen 2015 och nu har väldiga problem, vilket stämmer, men en tjeckisk tevetittare måste ha fått en överdriven bild. De flesta av oss håller inte på att beväpna oss eller funderar ut bästa sättet att lämna landet.

Det är klart att man kan kritisera  överdrifter i Janouchs uttalanden. Men svenska medier borde se sig själva i spegeln ibland när de gör det.

För bara drygt ett år sedan la många medier all kritisk granskning åt sidan. Även om de rena lögnerna var få, räckte det för att producera en mycket skev bild att i vinkling och bildval framställda asylvågen som bestående av syriska barnfamiljer med god utbildning som ”flydde för sina liv”. En mer korrekt beskrivning var att det framför allt handlade om det som migration ofta handlar om: människor på jakt efter ett bättre liv, till största delen unga män. Syrierna var aldrig fler än trettio procent.

Konflikten i detta handlar inte om lögner utan om vem som har rätt att överdriva. Mediers sensationslystnad är inget nytt. Den bör ifrågasättas, men det är inget nytt eller chockerande.

Det som däremot är nytt i Sverige är de former de som ägnat sig åt ”fel” sorts överdrifter får finna sig i. När Dagens Nyheter pressade bokförlaget att ta ställning mot Janouchs åsikter gick tidningen över en gräns. DN fick sin avbön:

Förlaget tar starkt avstånd från Katerina Janouchs uttalanden. Vi är helt emot alla yttringar av främlingsfientlighet och är starka anhängare av alla människors lika värde.

Detta alltså ett uttalande från ett bokförlag! Vad har Janouchs böcker för barn och hennes erotiskt laddade romaner med hennes politiska yttrandefrihet att göra? Man är inne på farliga vägar om man menar att aldrig så tveksamma politiska uttalanden och åsikter ska ha efterverkningar för en människas möjlighet att bedriva en helt annan verksamhet.

Tyvärr är DNs omdömeslöshet bara ett exempel bland många.

Statistiska Centralbyrån (SCB) skriver i sina platsannonser att man förväntas arbeta i en miljö som ”kännetecknas av respekt för allas lika värde”. Man skulle ju kunna tycka att det där med allas lika värde är en självklarhet, men varför skriver man det då alls? Vill vi inte hellre ha statistik producerad av någon med tillräcklig utbildning och erfarenhet och som kan räkna rätt, än någon som har rätt åsikter?

En lärare i Lund stängdes nyligen av för att han på Twitter skrivit att ”islam är farligt” och att asylsökande med oklara brottsregister borde låsas in. De som beslutade om detta måste ha haft en dimmig demokratisyn. Religionskritik löper som en röd tråd genom den västerländska kampen för yttrandefrihet, och formalia vid mottagande av utlänningar är ingalunda undandraget demokratisk diskussion. Detta är inte ens ett gränsfall. Mycket riktigt tillrättavisade Justitiekanslern kommunen, men skadan var på sätt och vis redan skedd. De anställda aktar sig nog både en och två gånger innan de utnyttjar sin grundlagsfästa yttrandefrihet på ett sätt som skulle kunna utmana.

Den som uttrycker åsikter får räkna med att bli bemött i sak men ska inte behöva få sin övriga verksamhet ifrågasatt. För en handlar det om att skriva böcker, för en annan möjligheten att undervisa i historia och för en tredje jobbet som brandman.

Enligt rektorn var lärarens inlägg på Twitter inte förenliga med den svenska skolans ”värdegrund”. Värdegrund betyder allt och ingenting, varför ordet blir ett potent medel för godtycklig maktutövning. SCB:s ”alla människors lika värde” är en liknande gummiparagraf som gjord för maktmissbruk. Ingen har kunnat förklara vad uttrycket egentligen betyder. Rädslan och tigandet breder ut sig.

Finns det någon väg tillbaka? Självklart! Det är inte ens svårt. Gå tillbaka till att anställa efter yrkeslämplighet och inget annat. Inse att man övar sig i tolerans om  man med nöje kan läsa en ”orgasmbok” av en kvinna vars åsikter man grundligt avskyr.

Ingen har ännu kunnat visa att värdegrunderna gjort minsta nytta. Däremot är deras skada i kringskuren yttrandefrihet stor och uppenbar. Gör upp med värdegrunderna! Vi behöver dem inte.

Oskar Hagberg,

styrelseledamot Medborgerlig Samling

 

 

_________________________________________________

1. Redogörelsen för intervjun med Katerina Janouch baserar sig på den översättning av Jan Čulík som Hynek Pallas publicerade på sin Facebookvägg 11 januari. Av någon anledning hittar man den inte där längre men här.