Äntligen har vi tagit ett nödvändigt steg mot NATO och för ett bättre försvar. Medlemskap i NATO har varit linjen hos Medborgerlig Samling sedan en av partiets första partistämmor år 2016.

Svensk försvarspolitik efter Berlinmurens fall var en ren Potemkinkuliss. Ser bra ut, men inte tillräcklig när det blir krig på riktigt i Europa.

Det vi ser hända framför oss är socialdemokraternas omvändelse under galgen. Men vi kan lägga skulden på alla riksdagspartier, som har stått bakom den förda försvarspolitiken. Riksdagspartierna har inte finansierat ett tillräckligt stort försvar, utan ett försvar som inte får kosta för mycket i relation till andra för partierna intressantare politikområden. Det är uppenbart att partierna har betraktat försvaret som ett särintresse. Inget parti i riksdagen har tagit nationens försvar på allvar.

Trots alla varningssignaler sen 2007 och framåt, så har inga riksdagspartier varit mogna uppgiften, eller för den delen haft den mentala förmågan att tänka sig att det skulle kunna bli krig i Europa. Om Sverige hade börjat rusta upp direkt efter Rysslands invasion i Georgien 2008, så hade vi haft fjorton år på oss fram till idag. Det hade varit många utbildade värnpliktiga och nya krigsförband med modern materiel som vi hade hunnit få.

Försvarsmakten har bara ett existensberättigande, och det är att kunna försvara nationen här och nu över längre tid. Den utökade invasionen av Ukraina har pågått i över 80 dagar idag. Tänk att Sverige har haft en överbefälhavare som sa att vi skulle bara kunna försvara oss i en vecka. Detta sades 2012, dvs. för tio år sedan. Inget riksdagsparti tog detta på allvar eller gjorde några ansatser för att byta riktningen i svensk försvarspolitik från nedrustning till upprustning.

Det senaste försvarsbeslutet är underfinansierat med mellan 37-55 miljarder, beroende på vem man frågar. Anslagsökningar som är föreslagna kommer inte att leda till en avsevärt större förmåga, om man inte väljer att bygga fler krigsförband. Även med ett NATO-medlemskap, så måste vi framförallt öka antalet krigsförband i armén. Flottan behöver också en utökad förmåga, framförallt med luftvärn och kvalificerade robotar mot sjö- markmål.

Allt detta kräver personal, som också måste rekryteras och behållas i organisationen. För det krävs det idag ett större antal värnpliktiga, officerare och civilanställda. Högre löner kommer också att bli nödvändigt. En total krigsorganisation på cirka 250 000 personer borde vara ett rimligt mål för ett land som Sverige.

NATO-medlemskapet är en försäkring för att Sverige ska kunna bygga en egen förmåga som är tillräcklig och avskräckande för en potentiell motståndare. Medlemskap i NATO är inte en subvention, som medför att vi inte ska satsa på det svenska försvaret.

Det är bra att Sverige ansöker om medlemskap i NATO, då det kollektiva försvaret är en effektiv avskräckning för militära anfall mot medlemsstater. Men det förutsätter att alla medlemmar bidrar med sin beskärda del och inte försöker smita undan från sitt ansvar för det egna försvaret.

Vi i Medborgerlig Samling vill fortfarande satsa 2,5 % av BNP på försvaret och dessutom ha en omedelbar extra satsning på 117 miljarder, för att framförallt täcka de materiella bristerna och göra nödvändiga infrastruktursatsningar. Lönerna måste också höjas, så att vi kan rekrytera rätt kompetens och motivera personalen att stanna kvar längre i Försvarsmakten. För även med de senaste positiva besked om NATO, så krävs det att vi nu också stärker upp Sveriges eget försvar. Det brådskar.

Kai Rämö
Försvarspolitisk talesperson
Medborgerlig Samling

12 reaktioner till “BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG – ÄNTLIGEN DAGS FÖR NATO”

  1. Synd. Detta är en av anledningarna till att jag inte räknas in i Medborgerlig samlings ”vi”.

    Gilla

    Svara

  2. Medlemskap i NATO innebär i praktiken att vi ger bort en del utav det svenska självbestämmandet till en internationell samling utav länder där USA står först.
    Enligt avtalet skall varje land betrakta angrepp mot andra länder, som ingår i NATO, som ett angrepp på sitt eget land.
    Det innebär att andra länders krig blir våra krig.
    Turkiets potentiella krig blir vårt krig, samma med Israel, samma med USA, Ungern, Slovenien, Albanien etc.
    Är det en långsiktig lösning på Sveriges potentiella säkerhetsfrågor? Vill vi verkligen ha fler multinationella rörelser som är och petar i svensk politik?

    Jag är inte emot försvarsallianser som koncept.
    Jag hade gärna sett att vi nordiska länder skapade en egen försvarsallians, vi hade till och med kunnat bjuda in England och eventuellt några länder kring Östersjön, en nordvästlig nordisk allians. Den alliansen hade kunnat förhandla med NATO eller direkt med USA, vi hade till och med kunnat ha samtal med Ryssland i framtiden, men att blandas in i krig eller proxykrig mellan USA och Ryssland för att se vem av dem som kommer kunna krönas till regerande stormakt tillsammans med storstaten EU och Kina i flankerna, och låta Svenska söner och döttrar dö för deras skit tycker jag känns jäkligt tråkigt.

    Nationalismen som föddes under 1800talet ett par hundra år efter att vi dragits ur stormaktsspelet, och som föddes ifrån Napoleons härjande i södra Europa håller på att glömmas och holkas ur. Nationalismen föddes ur tanken att de nativa, alltså ursprungsbefolkningen i ett geografiskt område, har en naturlig självbestämmanderätt, och rätten till en egen nation.

    Jag tycker inte att vi på något sätt skall ge bort den rätten, jag kämpar gärna och dör för den, men jag kämpar inte och jag dör inte för Turkarna, och att vi skall skriva på ett avtal som uttryckligen säger att vi, Svenskarna, skall dö för Turkarna eller Israelerna eller Amerikanerna eller något annat jäkla folk på listan är absurt. Skall vi ha en lista kan vi göra en egen, med våra brödrafolk, våra systerfolk och med våra grannländer.

    Kan avsluta med våra fem senaste kungars valspråk för det poetiska och humoristiska värdet. Ciao!

    Land skall med lag byggas.
    Brödrafolkens väl. Sveriges väl.
    Med folket för fosterlandet.
    Plikten framför allt.
    För Sverige – i tiden.

    Gilla

    Svara

    1. Hej Henrik,

      Dina argument bygger delvis på missförstånd.

      NATO är en försvarsallians. Det innebär att angrepp på ett medlemsland ska betraktas som ett angrepp på det egna landet. Det innebär ingen förpliktelse alls att delta i några krig som inleds av medlemsstaterna själva.

      Ett ytterligare missförstånd – Israel är inte medlem i NATO. Däremot har vårt nordiska broderland Island varit medlemmar sedan NATOs begynnelse. Du kanske blandar ihop Israel med Island?

      Varför Island, Norge, eller Danmark skulle vara intresserade av att lämna NATO för att ingå en nordisk försvarsallians initierad av det feministiska Sverige har jag svårt att förstå. Det finns inga starka argument alls för dem att göra något sådant. En sådan idé tror jag faktiskt de skulle skratta åt i Estland, Lettland och Litauen.

      NATO finns till för att garantera fortsatt självbestämmande och frihet. Den som vill ha fred rustar för krig.

      Gillad av 1 person

      Svara

      1. ”Det innebär ingen förpliktelse alls att delta i några krig som inleds av medlemsstaterna själva.”
        Det där är i hög grad öppet för tolkningar. Angrepp kan ju faktiskt provocers fram. Det finns t.ex. de, som på fullt sakliga grunder, hävdar att USA provocerade fram angreppet på Pearl Harbor som ledde till att USA gick in andra världskriget.

        Gilla

  3. Förutom diskussionen om ifall vi skall gå med eller inte i Nato så saknar jag en diskussion om hur vi, ifall vi går med, i framtiden skall kunna gå ur.
    Jag ser det som en självklarhet att går man med i en klubb så skall man också kunna gå ur den. Vi har ju t.ex. sett när det gäller EU att det kan bli väldigt problematiskt att gå ur (se alla problem med att få igenom Brexit), och jag misstänker att samma sak gäller Nato och att principen som gäller är ”en gång med, alltid med”, och redan det diskvalificerar medlemskap i min bok. Medlemskap i internationella sammanslutningar bör enligt min mening vara tidsbegränsade och kräva förnyelse efter en på förhand bestämd tidsperiod. I fall som Nato och EU kunde en period som 10 år vara lämplig.

    Gilla

    Svara

      2. … samtidigt på något vis talande att man skall meddela just USA om sitt utträde.

        Gilla

  4. Man kan se de nuvarande ”blocken” som delar av en maskin…

    Maskinen fungerar när det finns smörjmedel mellan maskindelarna och de neutrala länderna är detta smörjmedel…..

    Genom att ansluta oss till den ena sidan så avlägsnar vi smörjmedlet och praktisk taget alla vet vad som händer när en maskin saknar olja…..

    Det enda som återstår är HAVERI…..

    Hade gärna röstat på Medborgerlig Samling, MEN detta är en definitivt brytpunkt och med tanke på den allt mer uppenbara korruption som visar sig inom NATO så blir steget allt mer uppenbart……..

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Statsvetarna professor Sten Widmalm och docent Thomas Persson har gjort en undersökning av medborgarnas vilja att stödja det civila resp militära försvaret. Båda könens svar visar att de upplever samma otrygghet och hotbild. Ändå är det bara 53 % av männen och 28 % av kvinnorna som är villiga att ”hjälpa det militära försvaret”. Det gamla Sverige finns inte längre.

      Alltså – hur ska vi få motiverat folk att försvara Sverige vid angrepp? Kan dagens 18- 47-åringar , uppvuxna i bekvämligheter och omhändertagna av välfärdsstaten på alla vis klara de umbäranden som krävs av soldater, bilkårister, sjukvårdare m fl?

      Än svårare blir det att få omotiverat folk att resa till ett annat NATO-land och försvara det. Med så låg försvarsmotivation som i undersökningen – vem är det egentligen som vill in i NATO?

      Och den som är positiv till NATO – varför egentligen? Är det i tron att Någon Annan ska komma och försvara oss i Sverige som i decennier låtit Försvaret bli så ynkligt att t o m en avgående ÖB gått ut med att vi kan bara försvara en mindre del av Sverige och det bara i en vecka. Är det att Någon Annan som ska komma och ta hand om os s- utan att vi behöver göra något i gengäld, ungefär som våra sociala skyddsnät?

      Hur vet vi om vi verkligen får militärt stöd om det gäller? Detta beror ju på politiken för tillfället, huruvida andra NATO-länder är angripna eller ej – dvs det blir klart vanskliga överenskommelser.

      Beslutsfattandet huruvida vi ska kriga eller ej flyttas längre från oss i Sverige. Hur vet vi att de tongivande i NATO är omdömesgilla eller har dolda agendor utifrån sin internpolitik?

      Vårt medlemskap i FN och i EU har visat att svenska politiker lämnat över för mycket makt till dessa organ – det är ju enklast så men inte alltid bäst för Sverige. Jag befarar att det blir likadant i NATO.

      Om Schweiz anser sig klara sig som neutralt land på många sätt – och det går faktiskt bra för det landet – varför kan inte vi?

      Lilla Finland klarade att stå emot Sovjetunionen under andra världskriget. Lilla Vietnam klarade att stå emot USA i Vietnamkriget. Varför? Folket försvarade sitt land och var motiverat. Vad säger de siffror som jag inledde kommentaren med? Svenska medborgare är inte motiverade. Försvarsviljan är klen.

      Siffrorna indikerar att det är mer än dags att uppvärdera vårt land, vår kultur och vårt folk. Det är ju vad försvarskrig handlar om – friheten att bestämma över det man ser som sin egen situation.

      Vi behöver inse att krig och konflikter alltid varit – och alltid kommer att vara – en del av mänsklighetens leverne. Därför behöver en befolkning alltid vara rustade mentalt, socialt, ekonomiskt och materiellt för dåliga tider – hur länge de goda än varat.

      Alltså – bygg först upp vårt eget försvar i vid bemärkelse medan tid är. Det innebär bland annat att vi behöver dra ned på en hel del skatteslöseri. Sedan kan vi ta ställning till medlemsskap i NATO.

      Att göra tvärtom, gå med i NATO först, är som om en general lovar att gå i strid trots otränade trupper (som då mest blir kanonmat), halvrisig materiel, oorganiserade försörjningslinjer och anse sig kunna försvara sitt område eller bistå generalen bredvid.

      Jag säger nej till ett NATO medlemskap tills vi fått ordning på Sveriges motståndskraft. Därefter kan en ny bedömning av ett medlemskap göras.

      Blir vi anfallna innan dess – ja, då griper nog andra länder in ifall de ser en strategisk betydelse av att vi inte ockuperas – precis som i fallet Ukraina – utan att vi är med i NATO.

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar