Coronapandemin har tvingat fram ett 1,5 års långt globalt fullskaleexperiment i hemarbete för kontorsjobb. I början fanns det farhågor för att detta skulle leda till minskad produktivitet och vantrivsel, men när man började utvärdera efter ett år blev många överraskade av hur bra det hade fungerat. Många farhågor kom på skam. Nu är det många som vill fortsätta jobba hemifrån helt eller delvis även efter pandemin, och många arbetsgivare är positiva till detta.
I Sverige finns det dock ett helt onödigt hinder för detta, nämligen våra arbetsmiljöregler. Om en anställd jobbar större delen av tiden hemifrån blir arbetsgivaren ansvarig för den fysiska arbetsmiljön i hemmet (gäller främst ergonomin), och detta har gett en del arbetsgivare kalla fötter eftersom man då tvingas ordna kontorsmöbler och datorutrustning till sina anställdas hem. Den arbetsgivare som vill vara flexibel och möjliggöra både hemarbete och traditionellt arbete på kontor drabbas av extra kostnader för dubbla arbetsplatser. Vissa arbetsgivare väljer att ta denna extra kostnad, men vi kan inte räkna med att alla har möjlighet att göra det. Arbetsgivare med snävare marginaler tvingas då att antingen ålägga alla anställda att huvudsakligen jobba från kontoret, även om arbetet kan göras lika bra hemifrån, eller att helt avveckla kontoret och tvinga alla anställda att jobba hemifrån hela tiden.
Detta har inte fått genomslag ännu då man sett mellan fingrarna på dessa arbetsmiljöregler under pandemin, men nu när Folkhälsomyndighetens rekommendationer om hemarbete tas bort i slutet av september 2021 kommer detta att ställas på sin spets.
Det är alltså brådskande att ta tag i denna fråga, så att inte en unik möjlighet till ett flexiblare arbetsliv går förlorad. Frivilligt hemarbete har många fördelar, både för individ och samhälle. Minskad pendling leder till mindre trängsel i trafiken, minskad miljöbelastning och tidsbesparing. Det så kallade livspusslet blir lättare att lösa för många. Det blir lättare att bosätta sig utanför storstäderna utan att behöva ge upp karriären.
Detta bör kunna lösas genom att arbetsgivare inte hålls ansvariga för ergonomi och fysisk arbetsmiljö för anställda som väljer att arbeta hemifrån eller på annan plats utanför arbetsgivarens kontroll (till exempel från ett kafé eller ett kontorshotell). För att inte drabbas av orimliga kostnader för att själva införskaffa lämplig utrustning bör anställda som huvudsakligen arbetar hemifrån kunna göra skatteavdrag för inköp av detta, precis som företag redan kan göra.
Det är väl inte meningen att arbetsmiljöreglerna ska leda till att anställda i praktiken blir omyndigförklarade? Det är ovärdigt att inte låta vuxna medborgare ta ansvar för ergonomi och arbetsmiljö i sin egen bostad. Och det är orimligt att arbetsgivare ska behöva kontrollera arbetsmiljön i en anställds bostad.
Mikael Ståldal
Civilingenjör och talesperson för MED i energipolitiska frågor
MED-bloggen 
Hej.
Ett område där man darrar som asplöv just nu är inom skolan. Särskilt den kommunala.
Det går utmärkt väl att undervisa via dator och kamera. Eleverna är samtliga uppvuxna med tekniken som något normalt och självklart – lika som vi andra känner för radio och TV.
Då seminarieform och docerande lärarmetod i regel inte används (då den av svenska pedagogikforskare påstås inte kunna fungera…) utan eleverna i hög grad förväntas ”självständigt söka kunskap” finns egentligen inga ursäkter utom att landets undermåliga lärarkår vill ha sin födkrok kvar.
(Ni märker väl att lärare och fack bara har ett verktyg i lådan för lösa skolproblem? ”Ökade resurser”.)
Förhoppningsvis går vi mot en modell med ett centralt fastställt examinationsförfarande – tentamen för att komma in på kurser fr o m gymnasienivå och uppåt. På så vis kan friskolor oavsett stil eller finansiering eller ägarskap likväl som kommunala konkurrera öppet med resultat. De vanlig proven och läxförhören, i den mån sådana alls äger rum, kan skötas av de lärare som blir kvar i yrket. De statliga centralproven kan rättas just centralt, i övervägande del maskinellt. Dessutom anonymt varför gnäll om diskriminering, påhittade kön eller annat trams som mer hör hemma inom psykiatrin inte är relevant.
(Här kunde man göra en utvikning om hur prov ska utformas men det är fastna i detaljerna.)
En stor besparing för kommunerna. Lokaler, kost, och löner är en icke föraktlig post i budgeten, och en IT-tekniker eller två till kostar inte hundradelen av en kommuns skolbudget. Dessutom kan de ”riktade stöd” staten delar ut tas bort (kommunerna försnillar ändå dessa pengar genom höjd hyra för den skola som får medlen). Skolskjutsar är en annan post – där jag bor har många elever över fyra mil ena hållet, från åk 1.
Kunde fortsätta med hur nyttigt det blir för föräldragemenskapen på orten, hur det fungerade utmärkt väl med brevkurser förr och hur enkelt ett system med ambulerande lärare som utför examinationer i hemmet/församlingslokal kunde skapas, men det kan man nog klura ut själv.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
GillaGilla