Nå M, KD, SD och L – vad säger ni?

Misstroendeförklaring mot justitieminister Morgan Johansson är det som nu borde ske från de partier i riksdagen, såväl i opposition som övriga, som är alerta nog att inse vad som står på spel – tilltron till svensk myndighetsutövning.

I dagarna har justitieminister Morgan Johansson försvarat den polis som i sociala medier gjort grova uttalanden mot bland annat etniska grupper, staten Israel och sverigedemokrater i allmänhet och partiet i synnerhet.

Det går helt enkelt inte an att nationens högste företrädare för lag och ordning helt öppet ställer sig bakom en tjänsteman i offentlig tjänst, som på ett så flagrant opassande sätt verkar bryta mot sitt ämbetes regelverk. I kapitel 4 av Svensk Författningssamling – Polisförordning står följande att läsa: ” 1 § Anställda inom polisen skall i arbetet uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. De skall uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet.”

Den politiska aktivismen brer ut sig som en farsot bland våra myndigheter och underminerar tilltron den statliga myndighetsutövningen. Att socialdemokratin, med minister Johansson i spetsen, då väljer att försvara den typ av agerande som en offentliganställd ger uttryck för och som verkar vara helt i strid med myndighetsutövningens kodex, går helt emot de principer som måste gälla i en rättsstat.

Att sedan den offentliganställde inte är vilken tjänsteman som helst, utan en av socialdemokratin särskilt ‘utvald’ tjänsteman som omhuldas och ges företräde i statsmedier (SVT och Sveriges Radio), gör det hela ännu mer prekärt för regeringen och justitieministern.

Naturligtvis har polisen, i enlighet med vår grundlagsskyddade yttrandefrihet, rätt till sina åsikter men att regelbundet och med emfas sprida politiska omdömen och grovt nedsättande kommentarer på sociala medier, på ett sätt som uppfattas vara inom ramen för hans yrkesutövning borde inte få förekomma. Myndigheter ska vara fria från politisk aktivism. Tjänstemannen i fråga har publicerat halvmesyrer till pudlingar på sociala medier och sedan deklarerat att han nu släpper det här och går vidare.

Ursäkta, men det borde väl inte ankomma tjänstemannen att själv avgöra när ärendet är överspelat. Det ankommer inte heller nationens justitieminister att göra detsamma genom att på Twitter ge tjänstemannen ett carte blanche för sitt agerande och avsluta med en familjär uppmaning om att ta semester. Underförstått att efter allas sommarsemestrar ska den här fadäsen vara överspelad och glömd. Det är ju detsamma som att ministern föregår en eventuell utredning i ärendet och sätter sig till doms över utfallet. En slags variant av ministerstyre à la nepotism.

Justitieminister Morgan Johansson twittrade helt nyligen i mycket negativa ordalag om en journalist och författare som skrivit en kritisk krönika om Annie Lööf. Det borde han inte heller ha gjort. En justitieminister ska, i sin yrkesutövning, hålla sig för god för att ta ställning för eller mot enskilda individer, på precis samma sätt som en offentliganställd tjänsteman borde hålla sig för god att låta sina politiska ståndpunkter spilla över på och därmed underminera legitimiteten i den myndighetsutövning han företräder.

Om justitieministern försvarar den här typen av agerande från en myndighetsanställd, var går då gränsen för hur regelvidrigt andra statligt anställda får agera i sin tjänsteutövning? Hur ska vi medborgare kunna vara förvissade om att vi får en likvärdig behandling av våra myndigheter? En viktig grundbult i alla rättsstater.

I just det här fallet finns det ju tydlig risk för att en person som är av viss etnicitet, eller har en politisk hemvist i ett visst parti eller är av nationalitet från ett visst land i Mellanöstern, som inte faller tjänstemannen på läppen, skulle kunna utsättas för särbehandling. Något som måste anses vara ett helt oacceptabelt agerande av en statlig myndighet.

Kontentan av det hela är att aktivism inte har på statliga myndigheter att göra och en minister ska inte försvara myndighetsaktivism. Det är mycket som står på spel. Symbolvärdet för tilltron till svensk myndighetsutövning går inte att underskatta och justitieministern borde inte komma undan så lätt. Av den anledningen bör riksdagspartierna lyfta misstroendeförklaring mot justitieminister Morgan Johansson.

Nå Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna – vad säger ni? Är det acceptabelt att nationens högste företrädare för lag och ordning ger sitt uttryckliga stöd till vad som kan vara myndighetsaktivism?

Avslutningsvis måste riksdagspartierna nu sätta press på regeringen så att de implementerar riksdagens beslut från 2018 om återinförande av tjänstemannaansvaret. Det är ju så tydligt att regeringen obstruerar. Låt dem inte slippa undan med det. Agera som en sund opposition! Gör ert jobb!

Lena Malmberg
Demokratipolitisk talesperson
Medborgerlig Samling