I helgen som gick uttalade sig Sveriges Radios vd Cilla Benkö i en intervju i Svenska Dagbladet med anledning av uppropet mot påstådd rasism och diskriminering inom företaget. Benkö menade, som svar på en fråga om det är ett problem ifall få personer ur ”minoritetsgrupper” har chefsställningar, att etnicitet ibland är en avgörande faktor vid rekrytering. I andra fall kan det vara kön som avgör, eller ”ekonomisk bakgrund”, eller om den sökande kommer från stad eller landsbygd, fortsatte Benkö.
SR:s vd meddelade helt enkelt, som svar på ett upprop med krav om etnisk och rasbaserad kvotering, att SR redan ägnar sig åt sådant. Så var det med den saken och med det beskedet hoppades hon möjligen att uppropsskribenterna skulle lugna sig.
Det är bara det att vad Benkö påstod står i direkt strid med diskrimineringslagen. Att låta etnicitet eller hudfärg vara avgörande faktor vid rekrytering eller befordran utgör direkt diskriminering enligt lagen. Med tanke på att SR numera är skattefinansierad verksamhet och genom ägarstiftelsen har en form av statligt huvudmannaskap, borde även regeringsformens grundregel om förtjänst och skicklighet vara vägledande.
Man borde därför med rätta kunna förvänta sig att Cilla Benkös uttalande skulle leda till konsekvenser. Hon har ju faktiskt helt öppet sagt att SR bryter mot lagen. Efter riksdagens senaste tilltag när det gäller Public Service, varigenom vi tvingas betala till Public Service-företagen genom en särskild skatt, måste saken vara än mer akut. Vad säger SR:s styrelse om detta? Ägarstiftelsen?
Benkös uttalande om pågående kvotering baserad på härkomst och kön visar på två grundläggande problem.
Det ena problemet är att identitetspolitiken har det offentliga Sverige i sitt grepp och genomsyrar i stort sett all statlig och halvstatlig verksamhet, samt gör även insteg inom näringslivet. Frånvaron av omedelbara reaktioner inom Public Service-sfären på Benkös uttalande är talande. Att låta folks hudfärg, härkomst och kön vara betydelsefullt vid tillsättning av tjänster är det nya normala. Ingen diskrimineringslag i världen kan göra någon större skillnad när den ideologiska indoktrineringen har gått så långt.
Det andra problemet är att vi har ett Public Service-system som innebär att vi skattebetalare ofrivilligt måste pumpa in pengar till PS-företagens kassa, vilket dessa företag kan använda för att exempelvis förstärka och sprida identitetspolitik och bryta mot lagar. Möjligheten till kontroll och ansvarsutkrävande är obefintlig. Om exempelvis något riksdagsparti skulle ha synpunkter, skulle SR sannolikt skrika högt om politisk styrning, att vi är halvvägs till Polen och Ungern, om hat mot journalister, o s v. Systemet är alltså riggat för att Public Service-företagen ostört ska kunna fortsätta med ideologisk indoktrinering. Numera kan inte medborgarna ens påverka och slippa betala genom att kasta ut tv:n.
Lösningen på problemen är förstås att dels systematiskt driva ut identitetspolitiken från statlig verksamhet, dels att lägga ned Public Service. Jag är inte intresserad av att betala för att SR ska ägna sig åt härkomst- och könsbaserad kvotering. Vi ska inte ha ett Sverige som vittrar sönder och blir besatt av folks färg, form och födelseort. Vi ska ha ett Sverige där vi likabehandlar människor oavsett hudfärg, härkomst eller kön. Skicklighet är vad som ska räknas.
Ilan Sadé
Partiledare för Medborgerlig Samling
Foto Cilla Benkö: Johan Lange from Stockholm, Sweden / CC BY-SA (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0)
MED-bloggen 
Right!
GillaGilla