I stora delar av Sverige råder det bostadsbrist och allra värst är det kanske i Stockholm. Detta drabbar inte minst unga som vill skaffa sig sitt första egna boende.

Det finns flera skäl till att det har blivit så här. Sverige har under lång tid haft en stelbent hyresreglering, långdragna planprocesser och dålig konkurrens på byggmarknaden. Detta har ända sedan miljonprogrammet avslutades på i mitten av 1970-talet sakta men säkert byggt upp ett underskott på bostäder, och då framförallt på hyreslägenheter.

Den kraftiga invandringen till Sverige på senare tid har också ökat efterfrågan på bostäder, något som gjort situationen än värre.

Hyrorna på lägenheter i attraktiva lägen ligger långt under vad folk i praktiken är villiga att betala. Detta har skapat en grasserande svarthandel med hyreskontrakt och en hejdlös andrahandsuthyrning. Samt ett tryck på att omvandla hyresrätter till bostadsrätter.

Detta har lett att hyresmarknaden blivit mycket trög och att man antingen tvingas stå åratal i kö för att få ett förstahandskontrakt eller att acceptera ett andrahandskontrakt med hög hyra utan besittningsrätt.

Att köpa en bostadsrätt, radhus eller villa går snabbt. Men bara om man har råd — de flesta tvingas belåna sig upp över öronen för att kunna vinna en budgivning.

Att lösa dessa problem är svårt och kommer att ta lång tid. De problem som byggts upp under flera decennier blir vi inte av med i en handvändning. Men ett första steg är att förstå problemet och sedan låta bli att föreslå åtgärder som gör det än värre.

Men tyvärr tycks varken regeringen eller oppositionen ha förstått detta.

Regeringen har just skärpt lagarna kring andrahandsuthyrning. Även om den nuvarande situationen i mångt och mycket är osund så måste man inse att den bara är ett symptom på underliggande problem. Att göra det svårare att hyra ut i andra hand på en mycket stel marknad lär leda till att många lägenheter periodvis står oanvända och att bostadsbristen därmed förvärras.

Moderaterna i Stockholms stad vill lätta på amorteringskraven på bolån för att underlätta för unga att kunna skaffa sitt första boende. Detta kan tyckas sympatiskt men amorteringskraven finns av en anledning. På sikt — när räntan väl stiger — kan vi få många som får svårt att hantera sina bolån. Att ge fler möjlighet att efterfråga bostäder utan att öka utbudet riskerar dessutom att trissa upp priserna ytterligare.

Sverige har ett historiskt sett extremt lågt ränteläge, Riksbankens reporänta är negativ och räntan på bolån ligger på cirka 1,5 procent. Tittar man på historiken över bolåneräntor inser man att de som idag köper en bostad med 85 procents belåning, 1,5 procents ränta och 2 procents amortering kan få fördubblad lånekostnad inom 5 år.

Vi behöver komma tillrätta med obalanserna på bostadsmarknaden. Det finns flera sätt att göra detta på:

Vi kan se till att öka mängden bostäder genom att bygga fler; vi kan se till att det befintliga bostadsbeståndet utnyttjas effektivare; och vi kan minska efterfrågan eller åtminstone se till att den inte ökar så mycket.

För att öka nyproduktionen skulle vi kunna slimma planprocesserna, standardisera miljökraven och öka konkurrensen på byggmarknaden. Det befintliga beståndet kan utnyttjas effektivare genom att montera ner hyresregleringen och göra det lättare att hyra ut bostadsrätter i andra hand. Efterfrågan kan dämpas genom att dels strama åt flyktingmottagningen och dels genom att placera de flyktingar vi tar emot på orter som har bostäder som inte starkt efterfrågas av andra.

Mikael Ståldal

talesperson energipolitik Medborgerlig Samling

MED tycker
Bostadsbristen är ett samhällsproblem. Lösningen ligger inte i fler statliga subventioner och mer styrning, utan i att ta bort hinder. Plan- och bygglagen (PBL) behöver reformeras med sikte på att planeringstiden halveras. Hyresregleringen bör avvecklas stegvis.

9 reaktioner till “Bostadsbristen

  1. Håller med dig i allt men kan för mitt liv inte förstå hur det blir ett effektivare användande av en hyresrätt bara för att den stiger i hyra med 100%?

    Gilla

    1. Om vi monterar ner hyresregleringen, och låter hyrorna närma sig marknadsnivå, kommer folk som inte längre vill bo i en bostad säga upp kontraktet och någon annan kan flytta in istället. Idag är det vanligt att folk sitter på hyreskontrakt till lägenheter som de inte behöver, i hopp om att kunna sälja kontraktet svart, hyra ut i andra hand till överhyra.

      Även folk som ska bo på annan ort i säg ett år får incitament att säga upp kontraktet, eftersom det blir dyrt att behålla (när man inte utnyttjar) och lätt att få ett nytt till samma hyra.

      Gilla

      1. Avvecklingen av hyresregleringen skall ske så att rörligheten på bostadsmarknaden ökar, detta är synnerligen viktigt!

        Gilla

    1. Jag förstod att det var något sådant. Men för det första så måste du väl vara vaken för att en mindre lägenhet kan vara, och är det i de allra flesta fallen, lika dyr om inte dyrare än den dom ”flyr ifrån”. Varifrån tar du den ”självklara” lösningen att en mindre lägenhet är billigare, om den inte tillhör det gamla beståndet som också redan dubblerats i hyra? Det kan den för all del göra, men nu talar vi inte om ett enstaka fall. Vi talar om hundratusen som måste flytta för att dom inte klarar den nya hyran.

      Om man tänker sig en fyra på 80 kvm i Vasastan så kostar den C:a 9 000/mån. Om man då har två barn och skall flytta till en mindre lägenhet? Hur gör man då? Man får alltså klämma ihop sig i en trea ute i Rinkeby om man ska få nåt som är billigare än 9000/månad. Alternativet att få en fyra med bostadsbidrag eftersom man har 2 barn och ingen hög inkomst. Då är det ju ingen idé att flytta över huvud taget.

      Om vi då försöker med idealet enligt din teori om rörlighet så är det Östermalmsänkan som sitter ensam med en sexrumslägenhet och som förmodligen har tillräckligt med pengar att bo kvar även om hyran höjs ordentligt alternativt hyr hon ut några rum. Vilket hon förmodligen redan gör. Kommentater överflödiga.

      Det andra är att hur demokratiskt och humant är det att tvinga/kasta ut folk från en bostadskarriär dom kanske kämpat länge för bara för att man vill göra fastighetsägaren rikare. Något annat skäl finns väl egentligen inte.

      Man tillgodoser en högavlönads intresse att få en attraktiv bostad i ett attraktivt läge på den fattiges bekostnad samtidigt som skattebetalarna skall bidraga till dennes nya hyran i en mindre lägenhet i ett mindre attraktivt område.

      Är det själva DEN rörligheten det talas så mycket om att den är så bra?

      Den svenska välfärden har byggts upp genom generationerna för att Svensson skall kunna ha det bra under och efter ett arbetsamt liv.
      Däri har alldeles tydligt ingått en bostadskarriär där varje barn skall ha ett eget rum och föräldrarna sitt eget. Utöver detta skall ett allrum finnas för allas umgänge.

      Är MED nu tillsammans med S, C,L,M,Kd,V och Mp beredda att börja tumma på den ”välfärden” bara för att ge den till andra grupper som kommit till landet och bara för att vi inte förmår att bygga tillräckligt med bostäder som folk har råd med.

      Jag trodde i min enfald att om jag skulle vara ensamstående och lyckats byta till mig en trea mitt inne i city, så skall jag ha rätt att ha det. Inte att jag av varken ekonomiska eller moraliska påtryckningar skall behöva lämna den för en mindre.

      MEDs bostadpolitik skall inte anpassas efter en vansinnig migration, för det är konsekvensen, den skall istället formas efter individens rätt.

      Gilla

  2. Håller med i mycket men inte sista förslaget.
    Det vore väl fint att åter befolka glesbygden genom att hänvisa de som fått asyl till Åsele eller Storuman.
    Problem 1:
    De vill bo bland sina landsmän i utanförskapsområden.
    Problem 2:
    Det finns inga jobb ens till ursprungsbefolkningen.

    Jag ser detta med segregation som ett olösligt moment 22 för många år framåt. Tyvärr.

    Gillad av 1 person

    1. Detta bör ses i kombination med att migrationspolitiken stramas åt, d.v.s. vi ska inte ta emot så många som idag.

      Att de VILL bo i Rinkeby, Bergsjön eller Rosengård bör vi inte ta någon hänsyn till, och det har ju visat sig svårt för de som bor där att få jobb också.

      Gilla

      1. ”Detta bör ses i kombination med att migrationspolitiken stramas åt, d.v.s. vi ska inte ta emot så många som idag.”

        Det finns minst ytterligare ett par partier som säger ungefär samma sak i sin propaganda. Hur mycket är egentligen ”Inte lika många som idag”?

        Är MED införstådd med det katastrofala läge vi redan är i och vilka drastiska åtgärder på området migration som måste till för att vi ska klara oss själva, först och främst, innan vi kan återuppta att hjälpa andra att komma till Sverige?

        Gilla

  3. Bra skrivet, men tydlig betoning på ökning av rörligheten på marknaden saknas, den är a & o!

    Gilla

Lämna en kommentar