MED tar upp Junilistans fallna mantel

De flesta svenskar och européer över lag vill ha en europeisk samarbetsorganisation som även kan hantera vissa väl avgränsade frågor på en överstatlig nivå. Man får då acceptera att ett eller några få länder inte kan ha vetorätt, så länge vägen fram till beslutet är öppen och demokratisk. Om det finns tydliga spärrar för vad den överstatliga nivån får syssla med, och det även finns en möjlighet att stoppa lagar och regler som går längre än de givna befogenheterna, är vinsterna med EU stora.

Dagens EU fungerar tyvärr inte på det sättet. Grundfördragen som avgränsar EU:s befogenheter är alldeles för vidlyftiga. Ytterst har vi dock våra folkvalda politiker i de europeiska regeringarna och i EU-parlamentet att skylla. Tankesättet att man kan tycka på ett visst sätt i en sakfråga, men samtidigt anse att EU ska hålla sig borta från ämnet, verkar försvinna så snart de folkvalda är på plats och blir ett med organisationen som de ska styra över. Alla kommer dragande med sina käpphästar till Bryssel.

Vänsterpolitiker säger att högerpolitiker inte bryr sig om sådant som socialförsäkringar och kamp mot våld i nära relationer. Från mitten-högersidan invänder man visserligen att EU inte ska hantera sådana frågor, men man ställer sig ändå bakom att EU ska kunna bestämma mer över allt från migrationspolitiken till satsningar inom energisektorn. Och partiet Liberalerna är förstås ett fall för sig.

Vi behöver förnyelse inom partipolitiken. Vi behöver en ny medborgarrörelse som lyssnar på, stärker banden till och visar respekt för medborgarna. Det handlar inte om att upplösa eller ensidigt träda ur EU. Det handlar däremot om att måna om ett alleuropeiskt samarbete, och inse att begränsningar av EU:s befogenheter är vägen att gå.

I tidigare EU-val har partier med en EU-kritisk grundinställning nått framgång, eftersom de andra partierna inte har lyssnat. Junilistan var ett sådant initiativ, lett av den kloke nationalekonomen Nils Lundgren. År 2004 dök partiet upp i EMU-omröstningens kölvatten och blev tredje största parti i EU-valet. Partiet bestod av personer med olika ideologiska grunduppfattningar, men med den gemensamma nämnaren att de ville se ett mer begränsat EU. Av olika skäl åkte Junilistan ut ur EU-parlamentet vid valet år 2009. Möjligen spelade bristen på gemensamma, ideologiskt grundade hållningar och avsaknaden av en utbyggd partiorganisation en viktig roll.

Som jag ser det, är det upp till oss i Medborgerlig Samling att ta upp Junilistans fallna mantel och fortsätta på det arbete som inleddes år 2004-2009. I MED:s fall finns det därtill en gemensam ideologisk plattform och en växande gräsrotsorganisation som kan bära upp engagemanget.

I Sverige kämpar vi för att begränsa vår gemensamma statsapparats verksamhet till det viktiga – till kärnuppgifterna, vilka ska utföras grundligt och väl. Vi kämpar också för att förnya och stärka vår demokrati. Detta kan vi nu föra vidare till EU. Unionen behöver banta, för att bli duktig på sina kärnuppgifter och förbli ett alleuropeiskt samarbete.

För detta behöver vi ditt stöd i EU-valet. För en sak kan du vara säker på: En röst på de gamla partierna innebär garanterat att du får mer av det gamla. En röst på MED innebär en röst på förändring och på vår politik, samt att rörelsen stärks och fortsätter framåt!

 

Ilan Sadé

Partiledare för Medborgerlig Samling