Medierapporteringen flödar hela tiden om att det saknas kvinnor inom diverse yrken och roller. Det gäller till exempel IT, bygg, försäljning, försvaret och polisen, vilket innebär en direkt uppmaning att styra kvinnor dit. På internationella kvinnodagen den 8 mars brukar volymen på budskapet skruvas upp ännu mer. Så även detta år.
Att försöka styra människors val av utbildning eller arbete med syfte att ”rätta till” könsstatistiken är inte bara en lek med siffror, utan kan få stora negativa konsekvenser.
Män och kvinnor är statistiskt sett olika som grupper betraktat. Det gäller från tidig ålder och i alla kulturer. Kvinnor kan lockas till yrken eller roller genom att marknadsföringen skruvas så att sociala aspekter framhävs och att man därigenom kan ”rädda världen”. Rekryterare vet att begrepp som exempelvis hållbarhet, miljö och design attraherar kvinnor, men om beskrivningen inte stämmer med verkligheten riskerar den att locka kvinnor på fel grunder.
För att kunna verka inom ett yrke räcker det inte att bara gilla bilden av yrket. Man måste kunna hantera och trivas med arbetsuppgifterna även i vardagen. Exempelvis behöver en programmerare sitta och programmera länge, hantera många detaljer och abstrakta opersonliga strukturer. Att tycka att slutresultatet blir ett nyttigt program för någon att använda i ett gott syfte är inte nog för att klara att arbeta med detta varje dag.
Att personer hamnar inom fel yrken är en personlig förlust för dem. Efter en kanske lång och kostsam utbildning är det inte lätt att ändra bana och skola om sig. Att arbeta med något man inte trivs med bäddar inte heller för en god psykisk hälsa. Det är också en förlust för samhället om resurser läggs på att människor utbildas till yrken de tror de vill ha men i själva verket inte klarar av eller trivs med att verka inom. Våra gemensamma resurser måste hanteras bättre än så.
Om man försöker stöpa om och styra människor till att bli något annat än de är minskar deras frihet och möjlighet att utvecklas efter egna förutsättningar. Alla yrken kan och ska inte heller anpassas för att kunna passa precis alla människor. Sakkunskap och yrkesförmåga är centralt och får inte kompromissas med.
Målet att få en ”jämn könsfördelning” avleder uppmärksamheten från själva poängen med verksamheten. Det måste handla om resultat och inte vilket kön som har presterat något. Att det känns trevligare på en arbetsplats med både kvinnor och män är en social aspekt som kan vara nog så viktig, men ska inte misstolkas som att endast lika andelar kvinnor och män fungerar.
Jämställdhet är inte detsamma som likhet. Ett samhälle fungerar bäst när det finns olika roller för personer med olika intressen och fallenhet. När allas olikheter får utvecklas och komma till nytta för samhället mår också individerna bäst och känner sig värdefulla.
Josefin Utas
jämställdhetspolitisk talesperson Medborgerlig Samling
Oskar Hagberg
medlem i Medborgerlig Samling
MED-bloggen 
Tweeten borttagen…av vem?
GillaGilla
Numera är det fler kvinnor än män som fortsätter till akademiska studier. Ett av problemen blir den fortsatta familjebildningen eftersom kvinnor vill gifta sig uppåt, så kommer det inte att finnas tillräckligt med män att gifta sig med. Det här finns det forskat om i USA och England och börjar göra sig påmint här, se på kvartal.se, så jag ska inte gå in djupare på det här.
Nu är även de flesta tjänstemän och chefer i kommuner kvinnor. I Örebro är 67% kvinnor, och i ökande, då hörs det ingenting om att det är sned könsfördelning. Tyvärr är den kommunala byråkratin ogenomtränglig i sin snårighet, jag har hittills stött på 3 verksamheter som gör ungefär samma sak men för olika grupper och därför har man byggt upp 3 olika strukturer som i stort sett gör samma sak. Och det är inom det sociala området så det är nästan uteslutande kvinnor som håller på.
Ska man se på de ”affärer” som varit under senare år i myndigheter och inom politiken så är det förvånansvärt många kvinnor inblandade. Speciellt som det hela tiden sägs att det är färre kvinnor än män. Så när kvinnor når samma positioner som män så är de inte ett dugg bättre utan gör samma misstag.
I min lilla värld struntar jag i om det är en man eller kvinna och ser till kompetensen. Personkemin är också viktigt att det fungerar. Jag växte upp med att det som hade betydelse var ens föräldrars status i samhället. Oj, vad jag avskydde det.
GillaGilla
Det är mycket märkligt att det höjs enbart röster om särbehandling av kvinnor då det gäller mansdominerade yrken med social och ekonomisk status. Hör sällan eller aldrig krav på fler kvinnor inom verkstadsindustrin som kollektivanställd, sophämtning, asfaltarbetare, byggnadsarbetare etc. Noterbart är alltså att dessa krav på kvoteringar och övrig särbehandling av kvinnor gäller bara i en övre medelklass.
Håller med artikelförfattarna när det gäller faran med särbehandling. I de flesta manliga yrken med status krävs inte bara formell kompetens, det krävs att ” tävla” mot männen på männens villkor för att dels kunna behålla yrket och dels gå vidare i en karriär. Att vara chef exempelvis har ett högt pris. 40 timmarsvecka, måndag till fredag enbart dagtid är bara att fetglömma. Ett familjebildande likaså. Det är ofta ensamt där uppe, långt ifrån social glamour!
Tommy nämner i trådens början att kvinnor är i majoritet inom universitet och högskolor ( kandidatnivå). Detta stämmer, men frågan är ju VAD studerar kvinnor? Kvinnor är i klar majoritet inom utbildningar som är feminint kodade, av många kallade lågstatus utbildningar. Redan på gymnasienivå gör dessa kvinnor likvärdiga stereotypa val som högskoleförberedande studier. Inom privat sektor (maskulint kodad arbetsmarknad) så har dessa feminint kodade utbildningar sällan värde.
Så hur ska kvinnor då blir fler inom manliga yrken? Tja, steg ett måste bli att de gör sina val mot dessa yrken redan innan gymnasiet. Steg två att de är förberedda på att de ska konkurrera med män, på mäns villkor inom en manlig arbetsmarknad. Jämställdhet är i min värld inte det samma som likhet, här delar jag artikelförfattarnas åsikt.
GillaGilla