Efter kalla krigets slut fick majoriteten av våra regementen lämna in sina vapen efter att ha fredat vår säkerhet utan att behöva gå i strid. Även det civila försvaret skrotades i rask takt. Gigantiska förråd av bränsle, livsmedel, kaffe och allt annat man kan tänkas behöva avvecklades. Bergrummen såldes till privata entreprenörer, tömdes eller fylldes med betong. Ett system som byggts av generationer var ett minne blott när den eviga freden infann sig. Vid försvarsbesluten 2000 och 2004 hette det att Sverige skulle få tio års förvarning inför ett förändrat omvärldsläge. Man invaggade väljarna i tron att det var gott om tid att rusta upp trots att inget land i historien har haft den erfarenheten. Klockan började ticka och redan 2004 var det tydligt att den demokratiska utvecklingen i Ryssland gick åt fel håll. Landet visade tydliga ambitioner att bygga upp sin militära förmåga genom nybeställningar av militära vapensystem. Våra folkvalda reagerade inte nämnvärt vare sig vid Rysslands invasion av Georgien 2008 eller Ukraina 2014. Andra länder bland de västliga demokratierna började visa intresse för Östersjön då det blev tydligt att Sverige lämnat walkover inför ett säkerhetsvakuum som var tvunget att uppfyllas av andra makter. Vänskapliga eller fientliga.

Återuppbyggnaden av vårt försvar är en lång process. Även om alla äskade pengar tillfördes så skulle det ta ett par år för det så kallade enveckasförsvaret att komma på plats. Högre ambitioner än så skulle förmodligen röra sig om årtionden. En stats huvudsakliga ansvar är att skydda sin befolkning. En stat som inte kan försvara sitt territorium har prisgivit sin befolkning.

Det civila försvaret låter vänta än längre på sig innan någon förmåga att tala om är uppnådd. En stat har ett ansvar för sin befolkning – men staten är inte samhället. Dessa begrepp har förväxlats så ofta i den svenska debatten att en normförskjutning har uppstått och samhälle anses ofta numera vara synonymt med staten. Samhället utgörs av oss som stiger upp varje morgon och går till jobbet. Barnens fotbollsklubb, våra grannar och hela vägen till den lokala biodlarföreningen. Samhället är helt enkelt vi som bor här. Staten däremot är en organiserad verksamhet som bekostas av våra skattemedel. Staten är inte din förälder och inte heller dina barns förälder.

I väntan på att försummade områden ska återställas i fungerande skick är det alltså varje medborgares egna ansvar att fundera över sin egen beredskap. Det är på inget vis något märkligt eller alarmistiskt resonemang. Det är ditt eget ansvar att vara en fungerande del av samhället även vid kris. En kris kan även vara vid längre strömavbrott som orsakas av en storm. I skrivande stund saknar tusentals hushåll i Stockholmsområdet elförsörjning efter stormen Alfrida, varav en del väntas få tillbaka strömmen först efter flera dagar. MSB rekommenderar alla hushåll att vara förberedda för att kunna hantera en kortare kris för att inte belasta det offentliga i onödan. Det är alltså ett tydligt ansvar som DU själv har. Om alla hushåll vidtar ett minimum av enkla förberedelser så ökar samhällets funktionalitet markant. Så vad har vi själva för möjligheter att ta hand om oss själva och våra närmaste? MSB ger råd och har skickat ut skriften Om krisen eller kriget kommer till varje hushåll. Informationen finns även digitalt här.

Samhällets minsta beståndsdelar är individen och familjen. Om statens funktioner fallerar eller behöver fokusera på att få sin egen verksamhet att fungera så är vi utlämnade åt oss själva. Har du vatten och mat hemma om strömmen försvinner, mataffären stänger och inget vatten kommer ur kökskranen? Se över din personliga beredskap. Den som bor i lägenhet kanske inte har utrymme för 50 liter vatten men alla kan lagra någonting. Prata med dina grannar. Vem på gatan har grill eller stormkök? Styrka och uthållighet bygger man i grupp. Ensam är inte stark i dessa sammanhang. Ta reda på vem i din närhet som behärskar akutsjukvård eller gå en kurs själv. Det finns numera ett starkt och ökande intresse för att kunna klara grundläggande störningar eller kriser vilket gör att kunniga människor är lätta att hitta på nätet för den som vill diskutera ämnet.

Förberedda människor i grupp är starka och alla kan bidra med något om man bara har en mental förberedelse. Du har själv ett ansvar för dig själv, dina barn och ditt närsamhälle. Läs myndigheternas rekommendationer och fundera vad du kan bidra med. Förberedda medborgare gör ett starkt samhälle.

 

Edward Nordén,

Säkerhetspolitisk talesperson Medborgerlig Samling

 

 

 

Benjamin Topalovic,

Försvarspolitisk debattör Medborgerlig Samling och officer

7 reaktioner till “Personlig beredskap

  1. Mycket klokt Edward. Tänker precis som du! Men så är jag ju oxå bonde! Har fått basic med blodet. När dagen kommer så är vi helt självförsörjande. Åtminstone två, tre veckor.

    Gillad av 1 person

  2. Måste lagra mer vatten, annars så är vi beredda…
    Bra att ni tar upp frågan och påminner oss alla. Inte minst om skillnaden mellan staten och samhället.

    Gillad av 1 person

  3. Bra påminnelse för folk. Men bor man på bystan som vi och har lite erfarenhet från försvarsmakten så har man alltid så man reder sig. Och, man märker hur vi i ”samhället” hjälps åt när det krisar. Däremot är ju vissa (MP, VP?) politiska inriktade på att försvaga den grundläggande förmågan att hantera kriser (inga vedspisar, dieselskatt, felaktiga miljöbeslut mm). Tröttsamt.

    Gilla

  4. Ganska bra beskrivnin inledningsvis som beskriver händelseförloppet. Bortsett från att Benjamin och Edward förefaller aningen felinformerade om var krigshoten och instabiliteten uppstått någonstans. All skuld läggs ensidigt på Ryssland. Så naiv, alternativt indoktrinerad, kan väl ändå ingen ansvarig och trovärdig Säkerhetspolitisk eller Försvarspolitisk talesman vara?

    Gilla

Lämna en kommentar