Extremism, relativism och smutskastning

En av vår tids stora filosofiska frågor är hur extremism ska bemötas. Den som är bekant med tänkare som Jordan B. Peterson och Sam Harris, vet hur komplext problemet är. I försöken att utforma ett samhälle som inte präglas av dogmatism landar den oförsiktige nämligen alltför lätt i en annan fallgrop: Relativism.

Det är här svensk politik står och stampar. Det är det som Medborgerlig Samling med tiden hoppas bli ett relevant svar på.

Men Medborgerlig Samling är ett projekt som inte gillas av alla. För att marginalisera partiet har dess kritiker återkommande pekat ut det som en del av den ”högerradikala miljön”.

Det första draget med den bruna penseln kom redan tidigt i valrörelsen när Aftonbladets Lena Mellin kallade MED både för ”invandrarfientligt” OCH ”starkt konservativt”, vilket är uppenbart nonsens. Medborgerlig Samling, som är ett liberalkonservativt parti, är varken invandrarfientliga (d.v.s. fientliga till invandrade individer), invandringsfientliga (d.v.s. fientliga till invandring som fenomen) eller starkt konservativa. Vi har en liberal syn på individen och ekonomin och en konservativ syn på samhället och kulturen.

Det här vet och förstår även Lena Mellin.

Det är heller inte frågan om ett missförstånd. Det handlar om en avsiktlig smutskastning för att svärta ner en meningsmotståndare innan denne börjar ta alltför mycket plats i det politiska rummet – för att fula ut någon utan att behöva ta debatten eller bemöta argument.

De som brukar denna metod är förstås väl medvetna om att den kan slå tillbaka på deras egen trovärdighet, men man vet likväl att många åskådare ändå kommer att ta in ett korn av lögnen på något halvt undermedvetet plan. Kallt beräknat uppväger fördelarna nackdelarna, i vart fall i det korta perspektivet.

DN var förmodligen den tidning som gick längst i den oärliga beskrivningen av Medborgerlig Samling då man lät den kände vänsterextremisten Tobias Hübinette analysera MED:s ideologiska hemvist. Föga förvånande förkunnade Hübinette att Medborgerlig Samling tillhörde de högerradikala partierna som jämte SD och AfS företräder en kollektivistisk nationalistiskt inställning till samhället. DN konsulterade ingen från MED i samband med artikeln och ”glömde” i sammanhanget att nämna att Hübinette är en av de ursprungliga grundarna av AFA och att han har dömts för ett flertal politiskt motiverade brott. Knappast en objektiv bedömare utan en egen agenda således.

Under sommaren ändrade sedan kritiken karaktär. Numera används en metod som inom psykologin kallas negativ associering. Medborgerlig Samling nämns nu i samma sammanhang som NMR och AfS i syfte att skapa en undermedveten koppling mellan partierna. Erik Helmerson på DN briljerade i denna propagandaform i en ledarartikel som skrevs kort efter valet och som gav upphov till en räcka andra artiklar som glatt och okritiskt lånade delar resonemanget. Väl medveten om var gränsen för förtal går, skriver Helmersson aldrig rätt ut att Medborgerlig Samling är nazister, men genom att nämna MED och NMR i samma mening, skapas känslan av ett slags NMR light. Läsaren skall fås att förstå att MED kanske är lite… typ… deltidsnazister ändå? Ingen rök utan eld, eller?

Vi får utgå ifrån att dagstidningarnas politiska skribenter förstår skillnaden mellan liberalkonservatism med demokratifrågor som yttersta spetsfråga och militanta nationalsocialister som vill avskaffa demokratin.

Och mycket riktigt finns det andra som inte köper resonemanget. Exempelvis gästade Göteborgspostens Jenny Sonesson en av MEDs eftervalsdebatter nyligen. Det vore onekligen märkligt att en liberal opinionsbildare skulle acceptera en inbjudan från ett högerradikalt parti. För den som undrar är debatten knappast en orgie i extrema resonemang och finns att se här.

Men vad anser Medborgerlig Samling då om migrationspolitik och integrationspolitik och vad är det som gör partiet till paria?

Först och främst är inte migrations- och integrationspolitik MED:s huvudfrågor. Demokrati är partiets huvudfråga. Den havererade politiken inom exempelvis integration ser vi som ett symptom på en politisk debatt och därmed ett politiskt system som inte fungerar. Detsamma gäller för rättspolitiken, försvarspolitiken, näringspolitiken och utbildningspolitiken.

Hela partiets existensberättigande bygger på insikten att vi måste arbeta med den underliggande demokratiska processen. Kortsyntheten och bristen på ansvarsutkrävande bubblar nämligen upp ur detta djupare underliggande problem.

Invandring i allmänhet

Medborgerlig Samling är inte negativt inställda till invandring. Migration kan ha positiva såväl som negativa effekter, det beror på omständigheterna och karaktären på fenomenet. Men vi är kritiska till den ansvarslösa politik som förts.

Ett land kan nämligen inte ha större migration än vad man klarar att integrera, i vart fall inte om man vill behålla stabilitet i samhället. Kapaciteten måste finnas där, med skolor, vård, säkerhet, bostäder, polis- och rättsväsende med mera. Annars får man parallella strukturer, kriminella nätverk, ökade konflikter och växande motsättningar och utanförskap, där människor med radikalt skild syn på moral, normer och värderingar, den sekulära demokratiska rättsstaten och annat får svårt att leva sida vid sida.

I ljuset av vad som skett de senaste årtiondena kan vi konstatera att våra institutioner inte har varit förberedda. Följden har blivit att vi, trots att vi befinner oss på toppen av en högkonjunktur, nu snart har en miljon människor som står väldigt långt från arbetsmarknaden och som lever på bidrag.

När konjunkturen vänder kan dessa problem anta proportioner som verkligen är samhällsskadliga. Det här sätter en övre gräns för vad Sverige kan hantera.

Den position som MED intagit som en följd av detta är inte ett utslag för invandrarfientlighet eller invandringsfientlighet utan för verklighetsförankring och framförhållning.

Vi anser även att det vi vet genom forskningen om flyktingsituationen i världen, konflikthantering och hur man bygger stabila samhällsinstitutioner efter krigen måste få spela en större roll i hur Sverige hanterar sin migrationspolitik.

Asylinvandring

Att det känns moraliskt riktigt att hjälpa en relativt liten andel genom asylinvandring är en klen tröst för de 68,5 miljoner riktiga flyktingar som finns enligt UNHCRs senaste siffror. Asylinstrumentet har här kommit att användas på ett sätt det inte var avsett för. Bland de 622 522 människor som 1980-2017 fick uppehållstillstånd i kategorin flyktingar och motsvarande, anhöriga oräknade, var endast 26 procent flyktingar i konventionens mening eller kvotflyktingar.

Vi anser att ett asylstopp nu är påkallat under en längre period då Sverige måste få tid att hantera konsekvenserna av denna tidigare invandring. Därefter bör det nuvarande asylsystemet ersättas med ett annat där människor med genuina flyktingskäl tas ut som kvotflyktingar efter uttagning som sker i anslutning till deras hemländer. Antalet som tas emot via den vägen måste dock vara en bråkdel jämfört med de antal som tidigare har sökt sig hit.

Arbetskraftsinvandring

Rörande invandring av kvalificerad arbetskraft har Medborgerlig Samling intagit en klassisk liberal linje. Sverige har brist på arbetskraft inom vissa yrken och om högutbildade människor söker sig hit för försörjning är det generellt sett något som vi välkomnar.

De vansinniga utvisningarna av skötsamma människor som kommit hit för att arbeta måste upphöra nu. Den nuvarande regeringen har inte gjort något för att stoppa detta. Vad Sverige inte behöver är import av lågutbildad arbetskraft som dessutom gynnar illegal handel med arbetstillstånd och ett regelverk som öppnar kryphål för människor att resa hit legalt för att därefter söka asyl.

 Vi vill dessutom se en partiell liberalisering av den nuvarande utlänningslagen så att människor som bevisligen har gjort stora tjänster för svenska myndigheter inom brottsbekämpning eller totalförsvar, ska få uppehållstillstånd förutsatt att de genomgår och klarar grundliga bakgrundskontroller. Det rör sannolikt bara några dussin människor per år men signalvärdet är viktigt och det är anständigt att ställa upp för dem som ställt upp för Sverige.

Integration

Ett annat missförstånd är var Medborgerlig Samling står var det gäller integration. Sant är att vi anser att experimenten med mångkulturalism har visat sig vara ett totalt misslyckande för integration och sammanhållning. Vi förespråkar av den anledningen att de som kommer till Sverige anpassar sig men vi kräver inte kulturell assimilation. Staten varken kan eller ska styra vilka danser man dansar, vilken mat man äter eller vilken gud man tillber.

För att vara extra tydlig: vi drar här en tydlig gräns mellan den samhälleliga och den privata sfären. Hur var och en väljer att leva sitt liv, värdera samhället, fira sina högtider och vad man känner samhörighet till ska givetvis inte politiken eller staten ha synpunkter på, så länge man inte inskränker någon annans frihet till detsamma.

Men vi vill att de som kommer till Sverige anpassar sig till det svenska samhällskontraktet. Vi kräver att man accepterar demokratin som idé, värdet av sekularism och likhet inför lagen. Utan tydlighet om dessa gemensamma spelregler riskerar vi nämligen annars rasera det vi alla tar för givet och som är förutsättningen för ett gott samhälle: Tilliten.

Medborgerlig Samling anser även att det är rimligt att förvänta sig att människor som kommer hit kan försörja sig själva efter en tid i vårt land. Likaså är det fullt rimligt att förvänta sig laglydnad av folk som vi har visat gästfrihet. De som begår brott med fängelse i straffskalan ska därför utvisas i mycket högre omfattning än vad som görs i dag.

Kritisera gärna Medborgerlig Samling för vår politik och våra ståndpunkter, vi är inte ofelbara, men när ni gör det bemöt våra faktiska argument, inte halmgubbar.

För vidare läsning rekommenderas Medborgerlig Samlings migrationspolitiska och integrationspolitiska program som kan läsas här och här.

Pether Ärlemalm,

ordförande Medborgerlig Samling Östergötland