Joar Forsell, ordförande Liberala Ungdomsförbundet, argumenterar i en artikel på SvD Debatt 20/6 för att ”bistånd på plats” inte fungerar och att vi därför måste lätta på den restriktiva flyktingpolitiken. Han har rätt i att vi som människor har ett ansvar som sträcker sig över nationsgränserna, men det han förfäktar är både politiskt omöjligt och dåligt förankrat i vetenskap. Det vi vet om flyktingsituationen i världen, konflikthantering och hur man bygger stabila samhällsinstitutioner efter krigen måste få spela större roll i hur vi hanterar vår flyktingpolitik.

Att det känns moraliskt riktigt att hjälpa en relativt liten andel genom asylinvandring är en klen tröst för de 68,5 miljoner reella flyktingar som finns enligt UNHCR:s senaste siffror. Asylinstrumentet har i Sverige kommit att användas på ett sätt det inte var avsett för. Bland de 622 522 människor som 1980-2017 fick uppehållstillstånd i kategorin flyktingar och motsvarande, var endast 26 procent flyktingar i konventionens mening eller kvotflyktingar.

Mottagandet i Europa sker godtyckligt och når överhuvudtaget inte de mest utsatta. I land efter land vinner partier som är helt emot ett EU-system för fördelning av människor på flykt nu dessutom makten. En lösning på EU-nivå ter sig därför alltmer avlägsen.

Det finns många goda exempel på vad bistånd och utvecklingsarbete kan åstadkomma. Alldeles för få tycks ha uppmärksammat det som forskare som Paul Collier och Alexander Betts har argumenterat för: Om vi involverar företagsamhet och investeringar kombinerat med reformer kan vi verkligen göra nytta i de närliggande länder som tar det största ansvaret för flyktingarna. I länder som Jordanien tar man nu tillfället i akt att reformera ekonomin samtidigt som meningsfull sysselsättning skapas för dem som flytt. Dessa kan återvända med nya kunskaper och pengar när kriget väl är över. Det här är en modell som inte tillräckligt har utforskats men det är redan nu klart att den kan göra skillnad för miljoner.

Liberalismen har sina rötter i upplysningen, med stor respekt för fakta och rationalitet. Det finns anledning att ifrågasätta om Liberalerna numer är trogna sin tradition. Om Medborgerlig Samling får väljarnas förtroende under kommande mandatperioder, lovar vi att åter hedra denna bärande aspekt av liberalismen.

Politik är inte bara att vilja, det är även att välja. När vi väljer kortsiktighet före hållbara alternativ, tar vi från de resurser som vi istället hade kunnat lägga på just flyktingar i flyktinglägren, den miljard fattiga som finns i världen, 130 miljoner flickor utan skolgång, andra utsatta och svältande.

Vi i Medborgerlig Samling anser att allt långsiktigt förändringsarbete måste ske där de flesta människor faktiskt lever och har därför budgeterat i vår skuggbudget att biståndet ska höjas till 1% av BNP.

Låt rationell empati, inte huvudlös medkänsla, vara det som styr debatten.

Oskar Hagberg,

migrationspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling och ordförande för Lunds lokalavdelning

 

 

Pether Ärlemalm,

riksdagskandidat och ordförande Medborgerlig Samling Östergötland

2 reaktioner till “Rationell empati istället för huvudlöst medlidande

Lämna en kommentar