Om inte riksdagsledamöterna får en självständig roll som företrädare för sina väljare, varför har vi då en riksdag?
Den före detta riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson kallade de 349 ledamöterna i Sveriges riksdag för ”knapptryckarkompaniet”, en mycket träffande beskrivning. Ledamöterna tvingas inte bara rösta likadant som sitt parti, de måste även rätta in sig i ledet när det gäller vilka frågor som över huvud taget får drivas. Partiledningarnas makt har vuxit sig mycket stark i jämförelse med de enskilda riksdagsledamöternas.
Genom ständigt ökande bidrag, så kallat partistöd, som utges från staten till partiorganisationerna har partierna gjort sig oberoende av sina medlemmar och behöver inte längre lyssna på dem. Systemet med partistöd verkar också konserverande för det partipolitiska landskapet. Bara partier som redan är invalda får det, vilket minskar nya partiers möjlighet att utmana de sittande.
Att vara politiker har blivit en livstidssysselsättning, med början i ungdomsförbunden. Utan ordentlig förankring i yrkeslivet blir ledamöterna lojala med partiledningen för att kunna stiga i hierarkin. I och med detta sätts folkstyret ur spel.
Om ledamöterna ändå ska vallas runt som en lydig fårskock under en partipiska kunde vi lika gärna göra om riksdagsmandaten till en person per parti som får motsvarande röstandel att förfoga över när röstning ska ske.
En välfungerande demokrati är en förutsättning för att lösa samhällsproblem, och utan reell möjlighet att påverka kommer medborgarnas frustration, och i förlängningen konflikterna i samhället, bara att öka.
Riksdagen behöver återigen bli en arena där kloka människor lyfter svåra frågor och där olika åsikter och idéer möts, stöts och blöts. Partierna behöver engagera fler medlemmar och deras representanter i riksdagen ges ett starkare mandat i förhållande till partiledningarna.
Det måste vara möjligt att som medborgare, genom sin röst eller med eget politiskt engagemang, kunna påverka Sveriges utveckling. Riksdagsledamöterna behöver få vara individer och diskutera och tycka till om det som varje enskild tycker är viktigt.
Medborgerlig Samling har demokratifrågan högt på agendan. Vår intention är att vår egen riksdagsgrupp ska få en större självständighet och en starkare förankring hos medborgarna än de övriga partiernas toppstyrda grupper och vara en ny medborgarröst i Sveriges riksdag. Till valet i höst ger vi även plats åt författaren och debattören Katerina Janouch på vår riksdagslista, samtidigt som hon förblir partipolitiskt oberoende. Detta arrangemang är ett exempel på hur demokratin kan vitaliseras och det personliga mandatet stärkas.
Det är dags för nya idéer och grepp i politiken. För att åstadkomma förändring behövs nya partier som bryr sig om hur vår demokrati faktiskt fungerar och som visar vägen i handling.
Ilan Sadé
Partiledare för Medborgerlig Samling
Josefin Utas
Demokratipolitisk talesperson för Medborgerlig Samling
MED-bloggen 
Ett vackert drag av MED! Men hur ska det fungera? Komer hon att kunna rösta som hon vill i Riksdagen och framföra vilka åsikter och förslag som helst såsom ensklid ledamot! ”Vilde”? Och hur blir det om MED-medlemmarna inte vill välja in henne ifall hon har en helt annan åsikt i kärnfrågor?
GillaGilla
Det förefaller inte troligt att någon skulle vilja vara en oberoende kandidat för ett parti som har en helt annan åsikt i kärnfrågor, så det bör i praktiken inte vara något problem.
I synnerhet inte i detta fall!
GillaGillad av 1 person
Fast det kanske inte alltid handlar om kärnfrågor i Riksdagen!
GillaGilla
George Washington: “However [political parties] may now and then answer popular ends, they are likely in the course of time and things, to become potent engines, by which cunning, ambitious, and unprincipled men will be enabled to subvert the power of the people and to usurp for themselves the reins of government, destroying afterwards the very engines which have lifted them to unjust dominion.”
Den partilöse George Washington var genuint demokratiskt sinnad, och hans varning till eftervärlden förtjänar att tagas på allvar. Se bara på vår egen svåra belägenhet i Sverige 219 år efter hans död.
Kanske är det dags för oss i Sverige att betrakta andra lösningar på hur vi ska lösa vår representation, men om vi ska skrota partisystemet måste vi tänka oss noga för. Eftersom vi inte kan samla alla Sveriges röstberättigade på Västgöta- eller Upplandsslätterna, får vi nog laborera med olika former av elektorala lösningar.
Inte vet jag om MED är öppet för dylika spekulationer, men tycker att alternativ borde prövas. Partisystemet går nog dessvärre inte att rehabilitera.
Saken behöver dock en viss prioritet, då många av de stora andar som skulle kunnat utforma en helt ny författning åt landet tyvärr har gått ur tiden, och de kvarvarande blir dessvärre inte fler med tiden.
GillaGilla
Min erfarenhet säger mig att det finns gott om folk som skulle kunna utgöra ”stora andar”. Men just på grund av den nepotism som härskar i det politiska systemet så hålls dom sorgfälligt långt borta från maktens boningar. Tyvärr!
GillaGilla
Jag har precis läst om Romarriket. En starkt bidragande orsak till att den Romerska Republiken föll var att militären, som tidigare hade landområden som de skötte när de inte krigade, blev heltidsmilitärer som krigade i på 25 år. Detta ledde till att de förlorade kontakten med hemmet och verkligheten. Deras lojalitet var inte med sitt land och sina familjer utan med sina generaler. När då generalerna blev putt på Republikens ledning så var krisen ett faktum. Jag ser stora likheter med dagens karriärpolitiker som inte behöver verkligheten. De får hela sin försörjning i lekstugan som de har skapat åt sig själva.
GillaGilla
Nomenklaturan hette dylika i Sovjetunionen. Och nu hålla de på att förvandla Sverige till en värre totalitär stat, än CCCP någonsin var. I Sovjet var det kommunismen; i Sverige (vänstertalibanien) är det ”demokratisk” ”värdegrundsgemenskap”.
GillaGilla