Böneutrop ökar segregationen

Beslutet om att tillåta böneutrop i Växjö kommer troligen att följas av fler. Många kommuner och bostadsområden kan efter hand få uppleva detsamma, men gynnar detta integration och stärker religionsfriheten? Debatten om böneutrop missar helt visionen om att skapa ett samhälle öppet  för alla. Religionens tvingande och påträngande roll bör tillhöra en svunnen tid och inte åter tillåtas dominera medborgarnas vardag. Vi ska ha både rätt till, och frihet från, olika livsåskådningar, inklusive deras ritualer, ceremonier och traditioner – vilket innebär att vi måste visa såväl viss tolerans som stor hänsyn gentemot våra medmänniskor. Därför bör stat och kommun beakta också boendes mentala och sociala situation och vilka konsekvenserna kan bli av att ignorera dessa faktorer, särskilt i de områden som är mest aktuella.

Att reducera religionsfriheten till en fråga om hälso- och miljövård eller ljudnivå är helt historielöst med tanke på den ända in i själ och ryggmärg genomgripande roll som religionen ofta har haft i folks liv. Inte minst minaretutrop är ett klart exempel från tider och platser där religionen har haft en auktoritär roll i samhällsbygget, där alla varit kallade att delta i utövandet av den påbjudna tron.

En ytterst försvårande faktor runt böneutrop, som många helt verkar bortse från, är vem som drabbas av införandet av sådana nya traditioner i Sverige. Knappast är det den välmående, inhemska medelklassen. Där dessa utrop blir aktuella kommer i stället vad som brukar kallas för white flight att tillta och är de redan utflugna, så försvinner de sista sekulariserade invandrarna tillsammans med mer moderata, icke-fundamentalistiska muslimer. Med tanke på vilka grupper som i regel önskar praktisera denna ritual, så behöver ingen betvivla att kvar blir en starkt muslimsk konservativ miljö som dominerar både kulturellt, socialt, religiöst och som riskerar att göra segregationen definitiv.

Resultatet blir enklavisering och de facto sanktion av parallellsamhället, där multikulturalismens enfald och förtryck av invånarna tillåts att regera över reell pluralism och livssynsfrihet.

Kvinnor som inte täcker sig blir betraktade som fallna, den som inte följer den rätta religionen utsätts för massiv press och att vara ateist eller öppet homosexuell är otänkbart. Där skapas samtidigt en jordmån för radikalisering, jihadism och i värsta fall terroraktiviteter. Därför riskerar ett oreflekterat och till synes oskyldigt stöd för böneutrop, speciellt i redan segregerade bostadsområden, att bli en tämligen oansvarig hållning där redan utsatta råkar ännu mer illa ut och kommer att uppleva sig som helt övergivna av det svenska samhället.

Vad som i stället borde lyftas fram som positiva förebilder är alla de judiska och muslimska samfund runt om i Europa som under alla år har hållit en låg profil för att inte skapa onödiga motsättningar. De som utnyttjat sin religionsfrihet för egna sammankomster och ceremonier, utan att blanda in andra i sin trosutövning – ett självklart och klokt val av den som respekterar andras uppfattning och icke-troendes rätt och frihet, lika mycket som sin egen.

Böneutrop är en fråga som avgör hur inkluderande det svenska samhället är, inte främst för olika religioner utan för de människor som påverkas av trosutövningen. Därför bör ansvariga politiker värna om och behålla öppenheten i dessa områden, som inte ska behöva uppleva att ett teokratiskt styre tagit över deras grannskap. Särskilt för dem som lämnat sådant bakom sig kan återseendet upplevas som ganska skrämmande. Det finns många andra och betydligt lämpligare sätt att utöva och informera om sin livsåskådning

Staffan Gunnarson

talesperson i migrationsfrågor, Medborgerlig Samling

 

Mons Krabbe

talesperson i integrationsfrågor, Medborgerlig Samling