Taxi var god dröj

YTTRANDE

Näringsdepartementet
103 33 Stockholm

Yttrande över lagrådsremissen En ny kategori av taxitrafik

Få avregleringar har varit så impopulära som den som öppnade för konkurrens på taximarknaden. Före reformen fanns regler för hur många bolag och bilar det skulle finnas på varje ort, och prissättningen var också reglerad. Den 1 juli 1990 trädde en ny yrkestrafiklagstiftning i kraft, som innebar att behovs- och prisregleringen samt kravet på̊ anslutning till beställningscentral upphörde. Samtidigt infördes en skärpt lämplighetsprövning och särskilda krav beträffande taxametrar och prisinformation.

Opinionen har gett avregleringen av taximarknaden skulden för det mesta när det gäller problem i förbindelse med taxiresor: rån, våldtäkter, skattefusk, inkompetenta förare. Och inte minst de hårresande kostnader som främst drabbat aningslösa resenärer från Arlanda till centrala Stockholm. En stor del av kritiken kommer från dem som motsätter sig konkurrensutsättning – företrädarna för den traditionella taxibranschen och för facket. Det är också svårt att se att så kallad behovsprövning och priskontroll skulle vara botemedel mot kriminalitet.

Mannaminne är kort – tre år brukar man säga. Men de som minns, och var tillräckligt gamla för att åka taxi på 1980-talet, vittnar om kilometerlånga köer i snöstorm utanför Stockholms Centralstation och om timslånga väntetider i en telefon som var tionde sekund upprepade ”taxi var god dröj”. Det var i första hand ett storstadsproblem, i glesbygd finns knappast något skäl att reglera mot ”överetablering”. Och problemen var en direkt följd av dåtidens reglering, nämligen en kvantitativ etableringskontroll till skydd för det dominerande taxiföretaget och en priskontroll som i lika mån förhindrade prissänkningar som prishöjningar.

En fri marknad är inte samma sak som en oreglerad marknad. På samma sätt som i en fotbollsmatch måste spelarna kunna lita på att reglerna är tydliga, lika för båda lagen och att de inte ändras medan matchen pågår. Man måste också kunna lita på att domaren inte lägger sig i matchen genom att själv börja sparka på bollen. Men reglerna måste ibland kunna ändras när spelet inte fungerar som det bör. Erfarenheterna av de problem som uppstod efter liberaliseringen ledde till flera skärpningar under 1990-talet, bland annat regler avseende prisinformation och taxametrar, taxiförarlegitimation med krav på yrkeskunnande och laglydnad samt att den gamla yrkestrafiklagen ersattes med en ny som ytterligare skärpte behörighetskraven för taxiförarlegitimation.

Nu kommer nya förslag om reglering av taximarknaden. Regeringen har i en lagrådsremiss föreslagit en ny kategori av taxitrafik. Reformen beskrivs i ett pressmeddelande som ett sätt att öppna för nya tekniska lösningar och affärsmodeller utan att försämra möjligheterna till skattekontroll eller skydd för konsumenter och arbetstagare.

Bakgrunden är hotet mot den traditionella taxiverksamheten från företag med ett annorlunda koncept, exempelvis Uber. Förslaget skulle öppna upp för taxiutmanare som Uber, men också ställa hårda krav på dem. Bland annat krävs att föraren har taxiförarlegitimation. Tjänsten Uber Pop, där privatpersoner utan sådan legitimation tar upp kunder, skulle däremot fortsatt vara förbjuden.

Förslaget har välkomnats av Taxi Stockholm och dess bolag i koncernen, som menar att det kommer att ge möjlighet för samma kontroll av taxibranschen oavsett användning av teknik. Samma inställning uttrycks av Svenska Taxiförbundet. Uber, som tidigare kritiserat den utredning som låg till grund för regeringens förslag, har inte lämnat någon kommentar till lagrådsremissen.

Ambitionen att ge nya lösningar möjlighet att utmana etablerade verksamhetsformer framstår som sympatisk. Medborgerlig Samlings marknads- och konsumentpolitiska program understryker att utträde för den som har misslyckats och nya företags och nya produkters möjlighet att utan hinder etablera sig på marknaden båda är lika viktiga förutsättningar för en fungerande marknad.

Att företrädare för den bransch, som skulle hotas av nya utmanare, välkomnar regeringsförslaget inger i sig misstankar om att reformen i praktiken inte kommer att leva upp till utfästelserna om att nu ”öppna för nya tekniska lösningar och affärsmodeller”. Mot det står behovet att garantera såväl taxikundernas trygghet som en konkurrens på lika villkor. Den avvägningen är kärnan i liberalkonservatismens strävan att både möjliggöra en förändring till något bättre och att säkra den trygghet som det beprövade erbjuder. Frågan är då om den ordning som föreslås i lagrådsremissen i praktiken kommer att betyda ”Uber var god dröj”.

De viktigaste punkterna i förslaget är följande.

• Den nya kategorin av taxitrafik befrias från skyldigheten att utrusta bilarna med taxameter och får bara utföra körningar som är förbeställda till fast pris.
• Taxibilarna måste ha en särskild utrustning som registrerar mätarställning och tidpunkt som underlag för skattekontroll.
• Taxibilarna måste vara anslutna till en beställningscentral som tar emot och fördelar uppdrag samt tar emot betalningen för resan. Beställningscentralen samlar in och tillhandahåller de uppgifter som behövs för skattekontroll.
• Kravet på taxiförarlegitimation gäller även förare i den nya kategorin.

I debattartikeln med anledning av det tidigare utredningsförslaget har Uber förordat lösningen med en beställningscentral men vänder sig emot en fast kontrollutrustning monterad i bilarna. Man anser att en mobil utrustning som följer föraren skulle möjliggöra ett bättre resursutnyttjande. Man anser också att taxiförarlegitimationen kan ersättas av en lämplighetskontroll som beställningscentralen ansvarar för.

Vid en samlad bedömning finner Medborgerlig Samling att regeringens avvägning mellan konkurrensintresset, konsumenternas trygghet och det allmännas insyn i verksamheten är rimlig och att förslaget bör leda till en bättre fungerande taximarknad.

Lennart Göranson

Marknadspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling