Blodet och jorden

DEBATT. Den dramatiska rubriken syftar på två rättsprinciper, jus sanguinis (blodsprincipen) och jus soli (territorialprincipen), som i grunden handlar om att bestämma nationalitet.

Jus sanguinis innebär att nationaliteten bestäms av föräldrarnas nationalitet, oavsett var man bor. Den utgjorde grundprincipen i den romerska rätten, fram till Caracallas edikt år 212 som gav medborgarskap till alla fria män inom romerska imperiets gränser. Jus sanguinis är i dag vägledande för lagstiftningen om medborgarskap i ett stort antal länder, bl.a. i centrala och östra Europa. I slutet av 1700-talet fick jus soli ett bredare genomslag genom franska revolutionen och USA:s oavhängighet från det engelska kolonialväldet. Enligt den principen avgörs medborgarskapet av var man föds. Omkring sekelskiftet 1800 stod debatten i Europa mellan det tyska begreppet objektiv nationalitet, baserat på etnicitet och språk, och det republikanska Frankrikes subjektiva nationalitet som utgick från individens val av tillhörighet.

I praktiken har i dag de flesta länder inslag av båda rättsprinciperna i sin lagstiftning om medborgarskap, även om den ena eller andra är dominerande. Länder som för utvecklingen av sin ekonomi har varit beroende av en omfattande arbetskraftsinvandring har ofta valt territorialprincipen, exempelvis många länder i Nord- och Sydamerika. Tyskland har å andra sidan historiskt betonat folkgemenskapens betydelse och tillämpat blodsprincipen fram till år 2000, då lagstiftningen ändrades till en starkare dominans för jus soli.

Sverige är ett av de länder som tillämpar jus sanguinis när det gäller medborgarskap, om än med vissa modifieringar. Det som är anmärkningsvärt är att det grundläggande synsättet nu förefaller smitta av sig också på andra rättsområden.

Regeringen har nämligen nyligen aviserat att man vill ändra reglerna för svenskar som har brevlådeföretag på Malta så att man löpande skattar i Sverige för vinster i det utländska bolaget. Ett annat exempel är förslaget om lagstiftning mot sexköp utomlands.

Oavsett vad man tycker om fiffiga upplägg för skatteflykt eller utnyttjande av kvinnor i Thailand väcker de här förslagen invändningar från principiella utgångspunkter. Mårten Schultz har pekat på suveränitetsprincipen, på risken för att andra länder straffar svenskar för handlingar som vi tillåter och på hot mot rättssäkerheten. Men förslagen aktualiserar också den grundläggande frågan om svensk lag ska reglera förhållanden inom vårt land – oavsett vem som utfört handlingarna – eller handlingar som begåtts av svenskar – oavsett var på jorden. Mitt svar är att lagen uteslutande bör vara tillämplig på vårt territorium, det land som våra institutioner är knutna till och har kontroll över.

Den inställningen ligger i linje med principen om jus soli, även om det i det här fallet inte handlar om medborgarskap. Men svenska regeringen förfaller känna större sympati för att tillämpa blodsprincipen även på områden som inte har med medborgarskap att göra. Det är en farlig väg att gå, som i förlängningen kan leda till att svenskar ute i världen kan straffas för att de följer lagen i det land där de befinner sig. Och på motsvarande sätt att andra länder straffar sina medborgare för att de följer svensk lag när de befinner sig i Sverige. Regeringens aktuella förslag när det gäller brevlådeföretag på Malta och sexköp utomlands strider mot grundläggande rättsprinciper och bör därför stoppas.

Lennart Göranson

Medlem i Medborgerlig Samling

 

MED tycker
Medborgerlig Samling stöder inte juridisk imperialism i något sammanhang. Tvärtom är det en grundläggande princip att suveräna stater har sina egna rättssystem och att dubbel straffbarhet krävs för avsteg. Sådana skäl saknas helt i de exempel som presenteras i artikeln. Det som kan uppnås med regeringens ambitioner, dvs. konflikt med andra länders rättssystem och långa osäkra skatteprocesser som försvårar och fördyrar för företagare i allmänhet, är inget som Medborgerlig Samling någonsin kommer att tillstyrka.