DEBATT. Socialdemokratisk konsumentpolitik framstår på många sätt som antitesen till den syn på statens roll som genomsyrar Medborgerlig Samlings olika program. Det marknads- och konsumentpolitiska programmet kritiserar den konsumentpolitik som lanserades i början av 1970-talet som en prioriterad statlig angelägenhet. Den nya inriktningen, som skulle drivas av det nybildade Konsumentverket, tog avstånd från det tidigare konkurrensekonomiska synsättet. Den ideologiska linjen skulle i stället vara att konsumenterna generellt är svaga och kräver statens stöd. Det stödet skulle inte utgå från konsumenternas egna önskemål, som de kommer till uttryck genom efterfrågan, utan i stället formuleras normativt med utgångspunkt från samhällets ambitioner om individernas välbefinnande.

Konsumentpolitiken bygger fortfarande, efter ett halvt sekel och regeringar av skiftande kulör, på i huvudsak samma syn på konsumenten som oförmögen att se till sina egna intressen. Konsumentverket driver med sina 170 anställda och en budget på 150 miljoner kronor verksamhet på områdena konsumentskydd, konsumentstöd, konsumentupplysning och kunskapsuppbyggnad. I stället för denna mjuka och diffusa verksamhet, till stora kostnader och tveksamma effekter, vill Medborgerlig Samling bygga konsumentpolitiken på skarpa lagregler som effektivt tillämpas i domstol.

Ett exempel på aktuella konsumentproblem som tas upp i det marknads- och konsumentpolitiska programmet är telefonförsäljning. Sådana försäljningsmetoder har i några fall förbjudits i domstol när det gäller vilseledande marknadsföring. Men det som väcker kritik handlar oftast inte om vilseledande utan om att konsumenter ofrivilligt har tecknat ett ”muntligt avtal” via inspelat telefonsamtal. En lagändring så att muntliga avtal inte är bindande skulle effektivt sätta stopp för dessa övergrepp mot godtrogna konsumenter.

Regeringen har nu meddelat att man kommer att besluta om en lagrådsremiss med förslag om att införa ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning. Förslaget innebär att det inte längre ska vara möjligt att ingå ett avtal muntligen, när näringsidkaren på eget initiativ kontaktar konsumenten på telefon i syfte att ingå ett avtal. Om samtalet leder till att parterna vill ingå ett avtal, ska näringsidkaren skicka en bekräftelse av sitt anbud till konsumenten. För ett giltigt avtal ska det sedan krävas att konsumenten efter att telefonsamtalet är avslutat accepterar näringsidkarens anbud. Både bekräftelsen och accepten ska vara skriftliga. Om näringsidkaren trots att något avtal inte ingåtts ändå levererar en vara eller utför en tjänst, ska konsumenten inte vara skyldig att betala för den.

Branschorganisationen Kontakta är kritisk mot förslaget  och menar att de oseriösa nu flyttar till andra kanaler eller flyttar utomlands där de blir svåra att komma åt. Därför är skriftliga avtal och regleringsvägen fel väg att gå. I stället för en lag som drabbar den stora majoriteten seriösa företag vill branschorganisationen att Konsumentverket fortsätter den tillsyn som man anser ger effekt.

Det är en ovanlig situation att Medborgerlig Samling stöder socialdemokratisk politik och avvisar inställningen från en näringslivsorganisation. Men i det här fallet är det Medborgerlig Samling som först har identifierat ett problem för medborgarna och anvisat lösningen. Regeringen har anslutit sig till den linjen, även om det naturligtvis vore förmätet att tro att man är medveten om den saken. Och att en branschorganisation den här gången har valt att stödja den traditionella socialdemokratiska politiken kan nog bara tolkas som att den i praktiken har varit ett slag i luften och därmed varit oförarglig. Att den sedan står skattebetalarna dyrt är inte branschens problem.

 

Lennart Göranson

Medlem i Medborgerlig Samling

 

 

MED tycker
När konsumenterna drabbas av allvarliga problem är det statens ansvar att ingripa. Men informationsinsatser eller förhandlingar är sällan verkningsfulla när det krävs påtagliga förändringar och snabba resultat. I många fall är därför ändrad eller ny lagstiftning det enda verkningsfulla medlet för att undanröja hoten mot konsumentintresset.

 

5 reaktioner till “Den bedrägliga telefonförsäljningen

  1. Själv vill jag inte prata med obekanta telefonförsäljare överhuvudtaget. Rör det sig däremot om ett samtal från någon (försäljare) som jag redan känner och har kontakt med tycker jag att situationen är helt annorlunda, särskilt om kontakten är regelbunden. Det vill mycket till om det då skall bli några oönskade komplikationer.

    Gilla

  2. Fick nyligen ett samtal från en flicka som berättade att hon hade ”ett stort paket” till mig. Sedan övergick hon till att prata underkläder med mig. Vad för typ av kalsonger jag använder? Då blev jag jobbig – ”vad för typ av trosor har du?”. ”Vad har du på dig nu?”. Då började stackarn tycka att samtalet gick fel.

    Telefonförsäljning måste regleras!

    Gilla

  3. Vad gäller om köparen är en företagare? De har ännu sämre skydd, eller hur. Tänker framförallt på de små näringsidkarna.

    Gilla

    1. Det är sant att många småföretagare också har råkat illa ut. Samtidigt kan jag ha förståelse för att man prioriterar konsumenterna i avvägningen mellan att reglera och låta avtalsfriheten väga tyngre. Den som är näringsidkare förutsätts i allmänhet ha ett bättre grepp om vad som gäller på en fri marknad, även om det inte alltid är så i verkligheten.

      Gillad av 1 person

Lämna en kommentar