Skolans ekonomi och krav på effektivisering

DEBATT. All verksamhet oavsett om den sker i privat eller offentlig regi har krav på sig att bedrivas effektivt och med så låg resursförbrukning som möjligt. Resursförbrukningen skall helst minska över tid och därmed skapa lägre kostnader och detta skall ske med samma eller bättre resultat i processen.

I de flesta verksamheter går det att effektivisera genom att använda tekniken som medel. Detta är främst möjligt genom att olika delsteg i processen kan utföras på ett annat sätt. Det kan handla om att sätta in en snabbare maskin, att ersätta manuellt arbete med en maskin (t.ex. en monteringsrobot) eller att förändra produkten så att vissa moment kan elimineras. Listan på förbättringsmöjligheter kan göras lång och alla åtgärderna syftar till öka effektiviteten i processen för att på så sätt skapa bättre konkurrenskraft och lönsamhet.

Tar vi steget över till utbildningens värld och tänker oss in i hur motsvarande kostnadsbesparingar och effektiviseringar skall kunna åstadkommas blir det inte lika lätt.

Vad är det centrala i utbildningsprocessen? Vad är ”produkten”? Skolans huvuduppgift är att förmedla kunskap till ungdomar så att eleverna får en tillräcklig kunskapsbas för att kunna bedömas ha nått målet.

Ibland uppstår dock frågan huruvida kunskapen i sig är målet i dagens skola. Med dagens skolplikt och den ständiga rationaliseringshetsen inom skolan där resurser och uppgifter ständigt omfördelas är det lätt att få intrycket att det är närvarotid i systemet (processen) som är huvudkravet och inte den kunskap som eleverna fått och har tillgodogjort sig.

Varför uppstår denna tanke? Ledningen av dagens grundskola och gymnasieskolorna utgår från det industriella perspektivet med ständiga rationaliseringar, omfördelningar av personal och tillägg av olika uppgifter utöver befintliga utbildningsaktiviteter (i industrin kallas det arbetsberikning/arbetsutvidgning). Det görs satsningar på mer eller mindre beprövade nya lösningar som påstås ge bättre resultat utan stöd av härledda bevis.

I kommunal verksamhet används idag en ledningsmodell som till stora delar är hämtad från den privata, konkurrensutsatta sektorn. I den privata verksamheten råder principer som syftar till att skapa högre hastighet, minska mellanlager, eliminera moment genom produktförändringar med mera.

Vad är parallellen inom skolans värld? Vad är huvudprocessen i skolan?

För mig kan inte huvudprocessen vara något annat än den inlärning som varje elev ska gå igenom under sin skolgång. Sett med ett industriellt perspektiv innebär det att ”produkten” (eleven) ska processas igenom systemet från år F till år 9 och därefter tre år på gymnasiet. Varje steg i processen ska tillföra ny kunskap till eleverna och kvalitetssäkra att eleverna i tillräcklig grad tillgodogör sig kunskapen.

Vilka förutsättningar är annorlunda hos dagens elever jämfört med gårdagens elever? Vilka skillnader kan vi se när det gäller framtida elever? Eftersom det rör sig om inlärning av faktakunskaper och metoder för att skapa grunderna för förståelse torde inte förutsättningarna för inlärningen vara specifikt annorlunda idag än de var förr och de kommer inte att bli specifikt annorlunda i framtiden.

Människor är människor och barn är barn.

Pedagogisk forskning har visat hur inlärning sker och att negligera denna kunskap, och därmed betrakta inlärningen som en industriell process som kan snabbas upp och göras långt mer effektiv, är ytterst tveksamt och dessutom felaktigt.

Inlärning av fakta kräver tid för inläsning och träning för att kunskap, insikt och på sikt förståelse ska kunna skapas.

Vad är det då egentligen som sker i skolan idag? Eleverna betraktas som objekt som kan eller måste matas i allt snabbare takt. Låg lärartäthet ger minimal tid för stöd och assistans. Beror detta på att kunskap inte betraktas som viktigt av skolledningen?

Den tillämpade ledningsmodellen ser hela systemet ur ett kund- och leverantörsperspektiv, ett system som agerar på en öppen marknad med full konkurrensutsättning.

Eleven har definierats som kund i systemet. Vilka effekter får det?

Att betrakta eleven som kund ger en uppenbar risk för fel fokus i verksamheten. Detta eftersom det i andra sammanhang är kunden som specificerar vad man önskar och därmed ställer kravet. Det förutsätter i sin tur att eleven har ett stort inflytande på innehållet och utförandet av utbildningen. Men i vilken utsträckning kan en grundskoleelev bedöma vilka faktakunskaper det är nödvändigt att lära sig? Mest troligt är det till försvinnande liten del så att eleven har den nödvändiga kunskapen för att göra den typen av bedömningar.

Trots detta synsätt med eleven som kund i processen utformas läroplaner med tillhörande kunskapsmål för varje individuellt ämne och i de flesta fall uppdelat per årskurs.

Var finns logiken i att i ledningssammanhang prata om att kunden skall bestämma när systemet ändå är styrt via en standardiserad plan för ämnesinnehåll och kunskapsmål?

Någonstans på vägen, med hjälp av denna styrningsmodell, har en dikeskörning skett! Tydligt är att synsättet inte är gemensamt för alla parter i systemet. Vilka är det som huvudsakligen får lida av det kaos i systemet som en förfelad ledningsmodell skapar? Främst är det lärare och elever, de centrala aktörerna i processen. Att styra en process där kärnverksamheten mår sämst är rent av huvudlöst. Att inte ge lärarna förutsättningar att förmedla det kunskapsinnehåll som läroplanerna förutsätter på grund av att man i en kommun vill satsa på andra mer populistiska områden är förfärligt illa. Skolan ska trots allt bygga vår framtid.

Leif Svensson

Styrelseledamot för Medborgerlig Samling Skaraborg

 

MED tycker
Medborgerlig Samlings skolpolitiska program föreslår:
• Att skolans kärnuppdrag åter ska bli kunskapsöverföring.
• Att det fria skolvalet och friskolesystemet behålls.
• Att dagens enhetsskola tas bort till förmån för en gemensam 1-6-skola med differentiering i åk 7-9 mellan två linjer: en reallinje och en klassisk.
• Att de praktiska utbildningarna på gymnasiet ska ersättas av ett yrkesgymnasium, som inte är studieförberedande.
• Att studentexamen med slutprov återinförs.
• Att elever med fallenhet för studier skall få möta en utmanande nivå som motsvarar deras potential.
• Att betyg ska ges från åk 1.
• Att skolplikt ersätts med läroplikt.
• Att hemundervisning tillåts endast i undantagsfall.
• Att modersmålsundervisningen (tidigare kallad hemspråksundervisning) tas bort.
• Att lärarutbildningen görs om till att innefatta två steg med introduktionstid på 1,5-2 års praktik för att erhålla slutlig examen.
• Att lärare ska få fokusera på undervisningsuppdraget.
• Att betyg i ordning och uppförande återinförs.