Torsdagen 2/11 visade SVT Pontus Mattsons dokumentär ”Tvärvändningen”, som skildrar hur den svenska migrationspolitiken tvingades till total omläggning hösten 2015. I dokumentären berättar flera högt uppsatta politiker om hur de försökt föra sakliga och konstruktiva diskussioner om migrationen, men då avfärdats eller tystats. Allt mer alarmerande signaler förbisågs ända tills mottagningssystemet kollapsade.
Att SVT över huvud taget visar dokumentären illustrerar den förändring som skett de senaste två åren. Nu har verkligheten tillåtits ta plats i nyhetsflödet och politiken utgår i högre grad från fakta. Det är en önskvärd utveckling, men den kanske allra viktigaste frågeställningen saknas ännu i den offentliga debatten. Inte heller Pontus Mattsons dokumentär törs närma sig ämnet. Den största elefanten står fortfarande kvar mitt i rummet och växer: kulturfrågan har lämnats osedd.
Kultur är, i antropologisk bemärkelse, det som utmärker vårt sätt att leva. Vi kommer därför aldrig ifrån att kulturen genomsyrar både vårt tänkande och agerande. Den utgör ramverket för vad vi betraktar som rätt och fel, reglerar hur vi interagerar med andra och avspeglar sig i vårt sätt att organisera samhället. Det handlar med andra ord om väldigt grundläggande aspekter av den mänskliga tillvaron. Har de politiker som stipulerat att Sverige ska vara mångkulturellt över huvud taget några svar på hur ett och samma samhälle ska kunna härbärgera diametralt olika kulturyttringar? I så fall är det dags att leverera dem.
Nu har vi på kort tid tagit emot ett stort antal människor vars kulturer är mycket olika vår. Kulturskillnaderna är så stora att det som betraktas som korrekt och eftersträvansvärt i en kultur är frånstötande och förkastligt i en annan. Inte sällan går de invandrade kulturernas traditioner emot svensk lagstiftning. Följderna börjar nu bli alltmer synliga: Hedersrelaterat våld ökar, kvinnor med heltäckande klädsel utgör en allt vanligare del av gatubilden och allmännyttan måste hitta bostäder åt polygama familjer. Vi har fått friskolor som placerar flickor längst bak i skolbussen och nya partier som tycker att män och kvinnor inte ska skaka hand. Samtidigt har vi fått bevittna framväxten av utanförskapsområden där ordningsmakten tappat kontrollen och andra normer än de svenska gjorts gällande. Till detta kommer den känsliga frågan om det stigande antalet sexualbrott, där tidigare undersökningar visat en kraftig överrepresentation av förövare med utländsk bakgrund: vi måste våga fråga oss om det finns ett samband mellan skillnader i kvinnosyn och benägenheten till övergrepp.
Jag tror inte jag är ensam om att tycka att Sverige har lyckats ganska bra med att bygga upp ett fungerande samhälle med goda förutsättningar för människor att utvecklas och må väl. De länder i världen där jag skulle kunna tänka mig att leva har alla baserat sina samhällen på värderingar som liknar våra. Det är just dessa värderingar som nu riskerar att trängas undan när vi tar in allt fler människor som vill ersätta dem med andra. Vi behöver en diskussion om vilka grundläggande principer som måste värnas när vårt land nu splittras av motstridiga synsätt. I grunden handlar detta om det svenska samhällets värde. Att fortsätta undvika frågan är att upprepa de senaste decenniernas räddhågsna strutsmentalitet, vilket borgar för att motsättningarna växer. Migrationens problem handlar inte bara om överbelastade välfärdssystem och missriktad välvilja – det är hög tid att vi vågar diskutera problemen med kulturskillnader.
Malin Kim
Medlem i Medborgerlig Samling
MED tycker
Den kulturella gemenskap som synes vara nödvändig för det fria, demokratiska samhället kan inte förenas med fri migration, om exempelvis invandringen ökar från kulturer som skiljer sig markant från den svenska. Erfarenhetsmässigt kan mångkultur inrymmas i det västerländska samhället och nya kulturgrupper kan bidra, men det kommer an på vilka grupper och hur många människor det handlar om i förhållande till den övriga befolkningen.
De sociala och identitetsmässiga aspekterna av integrationen av invandrare i det svenska samhället är minst lika viktiga som den ekonomiska aspekten. Det räcker inte med att de som invandrat till Sverige träder in på arbetsmarknaden för att vi ska uppnå integration.
MED-bloggen 
Hej Malin!
Tack för åter ett välskrivet och angeläget inlägg. Dock vill jag höja ett litet varningens finger. Det finns starka skäl att tro att ”Tvärvändingen” egentligen är på låtsas.
https://detgodasa mhallet.com/2017/11/06/tvarvandning/
Samma tema har Dick Erixon framfört i Samtiden. Hittar inte länken i skrivande stund.
Så vid närmare betraktande kan tvärvändningen i själva verket på sikt visa sig vara ett ”Joe Labero-trick”. I själva verket kan et mycket väl vara så att hela elefanthjorden är kvar i rummet, Fastän osynliggjord av maktens trixare.
GillaGillad av 2 personer
Jag anser att vårt budskap skulle lyda att anledningen till att du flytt ditt land beror på en kombination av dåligt fungerande samhälle och gammalmodiga motsättningar mellan religiösa föreställningar. Förvänta dig inte att vi ska anamma dina gammalmodiga sharialagar eftersom det skulle innebära att vårt samhälle då skulle sjunka till den nivå ditt förra land hade. Acceptera detta eller välj ett land där du har flera trosfränder. Visa tydligt att vi förväntar oss inordning och tror på ett sekulärt koncept. Ge inte extra mycket via allmänna arvsfonden till imamer som undergräver tilltron till det samhälle vi ska skapa tillsammans.
GillaGilla
Jag anser också att de kulturella, sociala och ekonomiska aspekterna väger tungt. Dock tror jag inte på att en tvärvändning har skett. Sverige fortsätter att ta in många nya människor som ska försörjas och Sverige utvisar inte de som inte har rätt att stanna här. Jag hoppas Leif Östling har satt igång ett skatteuppror. För när jag ser vad våra/mina skattepengar går till så har inte heller jag lust att betala skatt. För den går inte till vår gemensamma välfärd, den går till helt andra människor. Så pengar finns – i överflöd- till ändamål som politiker prioriterar.
Och vad menar vi med integration? Egen försörjning? Följa svenska lagar? Leva enligt svenska värderingar?
GillaGillad av 1 person
hej!
bra artikel, tack!
”Den utgör ramverket för vad vi betraktar som rätt och fel” – det är precis vad ligger bakom mångkulturella aktivister, i vänster värld man vill avgå från kristna reglerna, som har sagt i 2 tusen år vad är rätt och fel, som uppfostrat oss alla; vi vill bryta äktenskap och ha sex med vem som helst, utan att känna sig skyldiga – gamla traditionella reglerna låt det inte!
därför politiker vågar inte ”värdera” andra kulturer, de vill att vår ”ramverk” blir blandad och våra synpunkten vred helt om
Det har redan börjat i 60talet, när kulturmarxismen började spridas
http://dissidenter.com/2017/04/kulturmarxism-grunden-till-sveriges-galenskaper/
Att prata om det nu skulle erkänna att gamla ordning var rätt, och det är förbjudet under nya världen, som redan baseras på andra ”rätt och fel” system (faktiskt inget är fel längre, man har bara ”problem” eller ”utmaningar”)
hälsningar!
GillaGilla
Välskrivet inlägg. Jag skulle vilja göra ett tillägg rörande kulturer. Jag tror många kan hålla med om att begreppet kultur är vagt och alltför abstrakt för att kunna få grepp om.
Förenklat så beskriver jag kultur som ett sätt att leva/livsstil där samhället dikterar villkoren.
Detta låter ju bra, så varför har den här kulturkrocken (milt uttryckt) uppstått?
Jo, för att två fullständigt olika kulturer har kommit att dela på en stat. De två kulturerna islamismen och den sekulära staten Sverige är inte bara olika, de är och förblir OFÖRENLIGA med varandra. Orsaken är inte så komplicerad som man skulle kunna tro, orsaken är att:
islamismen är en totalitär stat som bygger på ett självutsett prästerskap som hävdar att endast deras egen tolkning av Guds Ord; Sharia, är den enda rätta tolkningen. Utifrån detta skapar prästerskapet lagar för samhället, familjen och individen. Ingen får på några villkor ifrågasätta dessa lagar då de är gudomliga. Individen blir härigenom fullständigt berövad på sin integritet och möjlighet till fria val.
Denna kultur har kommit till Sveriges demokratiska samhälle, som är en sekulär stat, d v s en stat som bygger på tron att människan kan utarbeta lagar via politiska församlingar framröstade genom allmänna och fria val. Den sekulära staten slår därmed vakt om demokrati, individens integritet, och individens möjlighet till fria val, såväl politiska som privata val.
Summering:
Den sekulära statens kultur är den totalitära statens raka motsats. Det handlar om människans övertygelser, och hennes innerliga behov av att hålla fast vid denna övertygelse. Dessutom handlar det om det extremt känsliga ämnet religion och tro. Ingen av parterna kommer ifrån gå sin övertygelse för något hon inte tror på.
Historian upprepar sig. Hur många religiösa krig har inte förts? Förföljerser av judar, av kristna, av muslimer, av buddister för att nämna några.
Men detta är den bistra sanningen., och ju förr vi alla inser detta desto snabbare kanske vi kan förhindra ytterligare blodsspillan.
Vid pennan Ana-Maria Sanchez
GillaGillad av 1 person
Tack till alla som bidragit med kloka kommentarer ovan! Ni visar att det finns många aspekter av denna fråga som fortfarande behöver genomlysas. Jag hoppas att diskussionen hålls levande.
GillaGilla
Bra, aktuell och viktig artikel! Mångkultur och mångfald förespråkas som ett ändamål i sig, utan att man tydligt definierar begreppen, och utan att man presenterar evidens för varför ändamålet ska vara eftersträvansvärd. Tvärtom, och så som Ana-Maria Sanchez berör, så finns det en evidenskropp av konflikter som har genomsyrat historien – konflikter mellan olika kulturer och ideologier. Sverige har varit relativt förskonat från sådana konflikter menar jag, vilket bidrar till den svenska ”fartblindheten”. Fartblindhet visar sig alltför ofta vara ödesdiger historia den dagen man vill ändra riktning. Tack igen för artikeln, och tack för intressanta kommentarer.
GillaGillad av 1 person