Tvinga SD att bekänna färg

Mycket kraft och prestige har investerats i att upprätthålla bilden av Sverigedemokraterna som oberörbara. Sedan SD gjorde entré i riksdagen har taktiken hos övriga partier varit att genom bojkotter och känslobaserade utfall försöka påverka väljarna – och varandra – till att förhålla sig negativa till SD.

Det är en taktik som har visat sig kontraproduktiv – väljarna tappar förtroende för politiker som beter sig som envisa barnungar och tar istället parti för den man uppfattar som orättvist behandlad. En ytterligare konsekvens är att agerandet dessutom har fråntagit SD det demokratiska ansvar som följer av att vara ett riksdagsparti.

I en demokrati måste väljarna få göra sig en bild av hur de förtroendevalda och partierna förvaltar det mandat som getts dem för att kunna granska och bedöma om de förtjänar deras röster på nytt eller inte. Genom att inte bjuda in SD till förhandlingsborden har övriga partier låtit dem undgå denna granskning.

De behöver således idag inte stå till svars för sina åsikter, varken gentemot allmänheten eller sina egna medlemmar, så som övriga partier måste göra. Detta måste förändras.

Om majoritetens syn, sett till befolkningens åsikter, så som de kommit i uttryck i val, inte kommer till uttryck i riksdagen är det ingen verklig demokrati. Idag står vi inför en situation där inget av de traditionella blocken kan förväntas få egen majoritet efter nästa val. Samtidigt har partierna vänt många kappor och delar nu flera åsikter med SD. Ändå biter sig övriga partier fast vid inställningen att till varje pris undvika en förhandlingssituation med SD, som om förhandling skulle vara detsamma som ett tecken på samsyn och vänskap.

Så är det naturligtvis inte.

Som vuxna vet vi att tillvaron innebär många förhandlingar och att detta krävs ibland för att komma ur lägen som annars blir låsta och drabbar de inblandade negativt. Det är ingen gåva till den andra parten att bjuda in till förhandling, åtminstone inte i en demokrati där hela meningen är att diskutera, analysera, hitta lösningar och kompromissa. Man prövas hårt i en förhandlingssituation. Att komma framåt eller att bli överens med meningsmotståndare om något är svårt och parterna bedöms utifrån förhandlingens utfall.

Idag är mycket lite känt om hur SD skulle agera och reagera i en förhandlingssituation. Vad tycker de är viktigt när det verkligen gäller? Vilka frågor kan de tänka sig att kompromissa om? Vilket ansvar tar de när de tvingas prioritera? Det är mycket viktiga frågor som behöver besvaras.

Bemötandet från övriga partier förblir idag detsamma oavsett vad SD säger, gör och tycker. Det är att frånta partiet ansvar och ge dem en gräddfil. Det behövs ett nytt angreppssätt.

SD måste bedömas på samma vis som andra, utifrån vad de faktiskt uträttar och vad de inte förmår – inte utifrån en uppmålad statisk bild. De behöver ställas mot väggen, tvingas att bekänna färg och stå för sin egen politik.

Josefin Utas

Ledamot partistyrelsen för Medborgerlig Samling