Glyfosat, mest känt under namnet Roundup, har använts i decennier och är ett ogräsmedel (herbicid) som används i bland annat jordbruk. Det är den vanligaste herbiciden och den anses generellt vara mindre farlig vid användning än flertalet andra mer selektiva ämnen.
EU-parlamentet har motsatt sig kommissionens förslag om att förlänga tillståndet för glyfosat i ytterligare tio år. Parlamentet hänvisar till försiktighetsprincipen, trots att det inte finns några starka indicier för att glyfosat skulle vara cancerframkallande vid vanligt användande. Istället föreslår de en utfasning med ett förbud mot användning inom lantbruket ”förutsatt att det finns biologiska alternativ som fungerar bra för ogräsbekämpning”.
Det låter antagligen bra för de som inte känner till hur jordbrukarna hanterar glyfosat och som tror att användningen av bekämpningsmedlet i Sverige fungerar som i USA och liknande länder med Monsantos Roundupgrödor. Men nu är det inte så. Användningen i Sverige är starkt reglerad, kontrollerbar och sparsam vid jämförelse. Dessutom måste man förstå att alternativet inte betyder att odlaren bara avstår från kemikalier utan att det innebär en stor skillnad i hur odlingen går till. Medborgerlig Samling står för att göra konsekvensanalyser före beslut. Vi utmanar de politiker som är för detta förbud att ge oss en konsekvensanalys.
I flera länder utanför EU används genmanipulerade grödor (GMO) för att kunna bespruta en hel odling så att endast den genmanipulerade grödan finns kvar. Detta sker dock inte i Sverige idag, och kommer sannolikt inte att tillåtas framöver heller. Medborgerlig Samling vill inte heller tillåta Roundupresistenta GMO-grödor, och debatten bland svenska växtodlare ger inget intryck av att man önskar detta. Resistensproblematik är osannolik utifrån svensk användning.
Det är ett vanligt förekommande fel att tro att jämförelser mellan jordbruk, produkter och länder är lätta att göra. Så är det sällan eftersom jordbrukens villkor, klimat, reglering och kemikalieanvändning skiljer sig kraftigt åt. Det svenska jordbruket tillhör de absolut renaste som finns. Om man försvårar för det svenska jordbruket får det till följd att vissa livsmedel inte produceras här i samma volym utan istället importeras från länder där man tillåter högre användning av kemikalier. Detta blir ovillkorligen resultatet av en ensidig – och ofta kunskapslös – debatt, som sedan omsätts i politiska beslut.
Ett förbud mot glyfosat skulle för Sveriges del sannolikt bara betyda högre utsläpp av fossila bränslen, reducerad direktsådd, användning av andra kemikalier som sannolikt inte är mindre farliga, sämre ekonomi för bönderna, ett antal uteblivna vallskördar och en dyrare kemikalieanvändning. Vid odling kan man inte ha halva fältet fullt av ogräs eller andra växter än det man ska skörda. Antingen får man köra upp ogräsen maskinellt (fossila bränslen) eller använda andra bekämpningsmedel som inte tar lika brett.
Alternativet, dvs. sämre skördar, är naturligtvis inte realistiskt för en bransch som brottas med svag lönsamhet och en politikerkår som inte har klarat av att vända utvecklingen sedan EU-inträdet.
En ansvarsfull hantering av glyfosat är vad som behövs. Detta är också vad jordbrukarna i Sverige ägnar sig åt idag.
Medborgerlig Samling anser att konsekvensanalys saknas hos förbudslinjen. Såväl miljömässigt och ekonomiskt som för livsmedelsförsörjningen. Jordbruk är inte miljöneutralt eller miljöfarligt i sig. Den typen av resonemang är meningslösa att föra eftersom de är verklighetsfrånvända. Vi måste ha mat. Annars dör vi. Frågan är då hur vi producerar maten med minsta möjliga miljöbelastning. Att ta bort glyfosaten innebär stora förändringar för jordbruket. En förändring till vad? Av uttalanden att döma har inte EU-parlamentarikerna en klar bild av detta. I skrivande stund tycks inte heller regeringen ha en klar linje i frågan. Det oroar.
Ju förr man inser att jordbrukspolitik innebär avvägningar och komplexa samband istället för plakatpolitik, desto tidigare kan även Sverige skapa en jordbrukspolitik som fungerar för jordbrukare. Vilket inte är fallet idag.
Vår svaga jordbrukspolitik betyder att Sverige köper upp någon annans mat alternativt vid kris själva svälter inom en vecka.
Edward Nordén, Jordbrukspolitisk talesperson
Christoffer Lernö, Miljöpolitisk talesperson
Anna Jung, Landsbygdspolitisk talesperson
MED-bloggen 
Tack Anna, Christoffer och Edward för ett välavvägt kunskapsbaserat inlägg. Ett paradexempel på hur MED i riksdagen kommer kunna tillföra äkta jordnära kunskap och kunna fasa ut det som gäller nu. Det vill säga en:
”kunskapslös – debatt, som sedan omsätts i politiska beslut”
Särskilt vill jag hålla med om detta: Det finns inget som människan gör som är antingen
”miljöneutralt eller miljöfarligt i sig. Den typen av resonemang är meningslösa att föra eftersom de är verklighetsfrånvända.”
Just där träffar ni huvudet på spiken. Vi människor (Arten Sapiens) blir miljöneutrala först när vår art dött ut. Men inte bara det. Vi måste först ha skjutit ut våra kroppar i gigantiska rymdskett (Aniara). Se Anders Leions intresseväckande och senaste krönika i DGS https://detgodasamhallet.com/category/anders-leion/
För en tid sedan var min hustru Solgerd under fem års tid ordförande för den stora riksföreningen Svenska Kryssarklubben. Hon, med kunskapsstöd från mig, genomförde en grundlig utredning av hur man bäst och effektivast bottenbehandlar fritidsbåtar. Vi kom efter två års utredande och kontakt med aktiva inom forskningsfältet fram till något som redan Horatius Nelson inför slaget vid Trafalgar hade klart för sig: ”På en båtbotten klädd med kopparplåt växer inga havstulpaner eller andra skaldjur. Faktiskt växer det ingenting.”
Under arbetet kom vi i kontakt med många okunniga eller halvkunniga miljöaktivister. Särskilt det tankedödande uttrycket: ”försiktighetsprincipen”. Vi synade detta uttryck i alla dess sömmar. Vår slutsats blev: Den yttersta konsekvensen av försiktighetsprincipen är att vi överhuvudtaget inte bör röra oss i naturen. I ekosfären i stort. I fallet båtbottnar att inte sjösätta alls.
Vi kan härmed stolt meddela att vår gamla segelbåt Eliza i botten sedan 15 år är ”klädd” med en hård epoxiyta som är mättad med korn av metallisk koppar. Vi vet att vi därmed bryter mot KemI:s bestämmelser. Men vi vet också att detta är det mest miljömässiga sättet att slippa påväxt. Fortfarande har den svenska Kemikalieinspektionen och de politiker som backar upp den inte förstått eller velat förstå. Vårt miljösamvete är rent. Liksom vår båtbotten.
GillaGilla
Tyvärr är jag minst sagt tveksam till detta ställningstagande från MED. Jag ser ett flertal oklarheter, t ex följande:
Ringer ingen varningsklocka med tanke på vem som tillverkar Roundup?
Är inte glyfosfat ett sätt att sprida användningen genmanipulerade grödor som någon har patent på? Vill vi alls ha GMO-grödor?
Varför skall vi diskutera ”enbart” eventuella nackdelar för Sverige när det aktuella beslutet gäller EU? Vårt jordbruks konkurrenssituation gentemot andra EU-länder borde bli oförändrad?
Att glyfosfat används ansvarsfullt i Sverige nu är knappast någon garanti för att det kommer att förbli så i framtiden.
Borde vi använda syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel överhuvudtaget? Borde vi inte satsa på ekologisk mat!
Ett fel blir inte rätt för att det har pågått länge! ”För ovanlighetens skull” verkar det vara EU-parlamentet som har rätt.
GillaGilla
Gunnar, det finns oerhört mycket att vara kritiskt till när det gäller Monsanto men det går inte att bedöma fördelar/nackdelar med glyfosat utifrån vilket företag som tillverkar det.
Glyfosat-besprutade Roundup-resistenta GMO-grödor skall vi ABSOLUT INTE ha i Sverige men det är inte vad förbudet handlar om.
Vad artikeln lyfter är att medlet är det minst giftiga man har att tillgå. För att bli av med ogräs på annat sätt behöver man annars använda flera gifter i kombination, alternativt köra upp ogräsen maskinellt.
Både övergång till ekologiskt och nedlagda jordbruk minskar den nationella produktionen. Med en självförsörjningsgrad på under 50% blir det då en prioriteringsfråga:
1. Skall mer mat importeras från utlandet, där produktionen generellt är *smutsigare* än här.
2. Eller skall vi försöka hålla svenska jordbruket livs och konkurrenskraftigt?
GillaGilla
Tack för svar! (Och beklagar att jag inte kunde stava till glyfosat i hastigheten). Men jag känner mig ändå inte övertygad och skulle inte bli förvånad om forskningen visar sig vara tillrättalagd för att inte missgynna glyfosat.
Så snart det är möjligt borde Sverige satsa på ekologisk mat. Om detta anses omöjligt måste det rimligen vara något som är fel och som därför behöver åtgärdas!
GillaGilla