Nya spelregler för den svenska demokratin

För omkring 100 år sedan slog demokratin såsom vi känner den igenom på allvar i ett flertal europeiska länder, däribland i Sverige. Allmän och lika rösträtt infördes för båda könen och monarkin tog ytterligare steg mot att bli en rådgivande och ceremoniell inrättning. Från 1945 och framåt har strävan varit att konsolidera demokratierna i Europa och att bygga internationella institutioner för att säkra fred och välstånd.

Det brukar heta att demokratin hela tiden måste vinnas på nytt. Givet vad som händer i såväl Sverige som i vår omvärld har denna sentens sällan varit sannare än i dag. En stor och växande andel av befolkningen har tappat tilltron till våra politiska system och institutioner. Politikerna anses inte företräda medborgarna och den offentliga sektorns kärnverksamheter krackelerar och förfaller. Etablissemanget har hittills vägrat att visa någon förståelse för denna folkliga misstro och bemöter den på ett föraktfullt och konfrontativt sätt.

En viktig del i denna polarisering utgörs förstås av motsättningen mellan de som verkar för en mångkulturell omdaning av samhället och de som vill ha nationell sammanhållning. Men det är inte bara hanteringen av vår tids folkvandringar som utgör grogrund för folkets misstro. Det är även så att själva spelreglerna för demokratin skulle behöva genomgå de kanske största reformerna på 100 år. Om problemet är att vi har en politisk adel som i hög grad har förlorat kontaktytorna mot befolkningen och tycks ha mer gemensamt internt än med de väljare man påstår sig företräda, då är det dags att ändra demokratins spelregler för att tvinga fram bättre medborgerlig representation.

Medborgerlig Samling visar genom sitt demokratipolitiska program vägen för ett styre som präglas av folklig förankring, personligt ansvar och respekt för lag och rätt. Reformerna kan delas in i tre områden: ändringar av det politiska systemet, ändringar av den offentliga förvaltningen och ändringar av stöden till ideella föreningar och media.

När det gäller det politiska systemet – de konstitutionella frågorna – vill MED minska riksdagens storlek, ha fler valkretsar, ta bort procentspärren för personval, öka ledamöternas ekonomiska självständighet i riksdagen, införa en mindre förstakammare i riksdagen, ha skilda valdagar för riksdag och kommuner, införa direktval av borgmästare i kommunerna och skära bort stora sjok av den kommunala politiska byråkratin.

Beträffande den offentliga förvaltningen vill MED införa en fristående kommunrevision, inrätta en författningsdomstol, avsevärt minska antalet myndigheter, ta bort PR-verksamheten från myndigheterna och återinföra ett verkligt tjänstemannaansvar.

Vad slutligen gäller det allmännas förhållande till ideella föreningar och media kräver MED att bidragen till frivilligsektorn ska minskas avsevärt mot att utökade möjligheter till skatteavdrag vid privat bidragsgivning ska finnas, att partistödet ska slopas och presstödet likaså, samt att Public Service ska hålla sig till kärnuppgifterna och bli mer balanserat i samhällsrapporteringen.

Reformerna syftar till att stärka banden mellan väljarna och de förtroendevalda, att stärka det personliga ansvaret i styrningen och förvaltningen av Sverige och att sopa bort den politiska adeln från piedestalen. Sverige har alltför länge styrts och förvaltats u.p.a. – utan personligt ansvar. MED ser en tydlig koppling mellan dåliga beslut och ett dåligt regelverk för beslutsfattande. Här utgör vi det enda alternativet i svensk politik för genomgripande förändringar.

Ilan Sadé
Partiledare för Medborgerlig Samling