DEBATT. ”Politik är att vilja” är en devis som knyts till Olof Palme. Det är titeln på hans bok från 1968, men redan i ett tal inför SSU:s kongress 1964 förklarade Olof Palme att ”politik, kamrater, det är att vilja något”.
Fokuseringen på viljan som politikens motor var inte ny i början av 1960-talet. Leni Riefenstahls film om NSDAP:s partidagar i Nürnberg 1934 bar titeln Triumph des Willens. Att nämna svenska socialdemokrater och tyska nazister i en och samma text framstår kanske för många som chockerande, en blasfemi. Men i grunden handlar det om ett politiskt förhållningssätt som jag i brist på bättre ord vill kalla modernismen.
Ett besök på Musée des Années 30 i Boulogne-Billancourt, i utkanten av Paris, öppnade mina ögon för det som förenade många politiska rörelser under mellankrigstiden, både till höger och vänster. Gemensamt var en stark tro på framtiden, gränsande till visionär utopism, och ett lika starkt förtroende för politikens förmåga att genom handling och intervention skapa denna framtid. Den modernistiska ansatsen fick skilda uttryck i olika länder. I vårt land blev Stockholmsutställningen 1930 den manifestation som satte dagordningen för de samhällsomskapande ambitionerna i många decennier framåt.
I våra dagar har det visionära konceptet tagit nya former. Stora delar av det politiska fältet präglas av önsketänkande om hur verkligheten ser ut och ska formas. ”Narrativ” ger subjektiva verklighetsbeskrivningar företräde framför objektiv och verifierbar kunskap. Forskningens inriktning styrs av värderingar i stället för förutsättningslöst sökande. Nyhetsförmedlingen präglas av känsloupplevelser i stället för analys och faktabeskrivning.
Men det finns andra sätt att förhålla sig till verkligheten. I dikten Lärandets lov (1930) skriver Bertolt Brecht så här:
Var inte rädd för att fråga, kamrat
Låt ingen lura dig,
se efter själv!
Vad du inte själv vet
vet du ej!Granska din räkning,
du ska ju betala.
Sätt ditt finger på varje siffra,
fråga: Hur kom den hit?
Du skall ta ledningen och makten
Brecht var kommunist. Men hans försvar för kunskap och rationalitet visar att det finns skiljelinjer i politiken som inte låter sig beskrivas i en höger-/vänsterskala.
I Medborgerlig Samlings politik är ”evidensbaserad” ett honnörsord. Uttrycket kommer från vetenskapsteoretisk terminologi och avser sådan kunskap som har ett tillräckligt starkt stöd i forskning och praktik. Vi anser att utvecklingen av samhället ska baseras på evidens och pragmatism snarare än på ideologiska utopier. Och med den inriktningen markerar vi en brytning både med 1930-talets vurm för den visionära viljan och vår tids postmodernistiska kunskapsrelativism.
Politik är inte att vilja. Politik är att veta.
Lennart Göranson
Ledamot i riksstyrelsen för Medborgerlig Samling
MED tycker
Storslagna planer, visioner och abstrakta idéer, vilka anses kräva stora politiska förändringar, är någonting som ska misstros. Att bygga upp någonting gott kan ta många generationer; att riva ned och fördärva kan gå snabbt. Totalitära ideologier och politiska krafter med totalitära tendenser ska bekämpas. Pragmatism och att förorda det som bevisligen fungerar är ett konservativt förhållningssätt. Medborgerlig Samling beskriver även detta som att politiken ska vara evidensbaserad. Fakta och beprövad erfarenhet ska ligga till grund för politiska förslag, i stället för ideologiskt färgat tyckande.
MED-bloggen 
Tack för lärorikt inlägg.
När antalet kommunikatörer har skjutit iväg till 6 000 st på kort tid (från 1 600) samtidigt som antalet journalister har minskat med 2 000 st så inser man att kommuner idag är inne på en ”narrativ” berättelse om sin verksamhet..
Samtidigt ska man väl inte slänga ut ”barnet med badvattnet”. Att vara visionär BEHÖVER inte betyda att man inte är pragmatisk och förnuftsorienterad i en sakfråga, det handlar väl mer om förmåga till ”split vision”, eller?
Sedan kan man ju säga att MED:s vision är just att vara pragmatisk och faktabaserad..
Jag skulle också vilja att någon ”förklarade” varför pragmatism är en KONSERVATIVT förhållningsätt så som MED:s ruta säger.
En självmordsbombare använder en bomb som fungerar, en terror som fungerar, X antal döda människor för ett visionärt mål..? På Wikipedia står konservativ bl a för ”motverka hastiga förändringar i samhället.”
GillaGilla
Tillägg: Du måste ju vilja något med ditt vetande.
GillaGilla
Först ett stort tack till Lennart för en briljant framställning som i likhet med andra inlägg ger läsaren anledning att tänka i nya banor. Det vill säga impulser för nytänkande,
Med detta sagt börjar jag ändock med en av mina ”käpphästar”:
Du skriver:
”Brecht var kommunist. Men hans försvar för kunskap och rationalitet visar att det finns skiljelinjer i politiken som inte låter sig beskrivas i en höger-/vänsterskala.”
Detta tar jag som bevis för att du, Lennart, kan komma acceptera den tes jag framför i min kommande bok: Det finns viktiga politikområden ”bortom höger och vänster”. I sjukvårdens fall helt vital för den långsiktiga överlevnaden för solidariska finansieringens ”princip”.
Nu till modeordet ”Evidensbaserad”. Ja, du läste rätt: ”modeordet”. Detta modeord används flitigt av det ”medico-industriella komplexet (MIK)”. Detta komplex befolkas av en blandning av kommersiella exploatörer och djupt ärliga och helt okorrumperade kliniska forskare. Alla flockas de runt de oerhörda landstingsregionala och mellanstatliga rikedomar som i strid strömmar (=höga skatter) ut ur våra privata konton.
Jag kan försäkra er: Det är ingen lätt sak, ens för det mest noggranna och samvetsgrant forskarteam att undvika bias. Dvs utforma sin forskning i ”syfte” att uppnå ett visst resultat som ”medhårskammar” teamets, och forskningsfinansiärernas respektive egenintressen. Å andra sidan: Den som cyniskt går in för att ”bevisa” de teser som ger mest klirr i kassan har det ytterst lätt. Just i Sverige och just i denna tid vet vi idag mycket om myndigheters låga kompetens och skakiga integritet. Det är då en klen tröst att veta att vi har ett läkemedelsverk och en socialstyrelse som är satta att granska MIK.
För att detta inlägg inte skall bli olidligt långt kommer här något abrupt min ”punchline”:
Termen ”evidensbaserad” får aldrig bli en huvudkudde på vilken vi som parti sover gott. Den skall alltid vara oupplösligt förenad med sund skepticism. Ständig vakenhet. Ständigt tvivel.
Såväl i de så kallade ”samhällsvetenskaperna” som i de former av politiskt nytänkande vi som är MED ägnar oss åt.
GillaGilla
@Erik,
Du har alldeles rätt, men forskarvärlden har å andra sidan motmedel mot detta: peer review och replikering.
Nu kan det ibland bli så att ‘peer review’ istället blir ‘pal review’, och ytterst få studier, inte minst inom socialvetenskaperna, utsätts för replikeringsförsök. Men dessa saker borde gå att förebygga om viljan och förståelsen finns.
De gånger jag själv deltagit i peer review har min uppfattning varit att det tas på största allvar. Ett dilemma har förstås varit att man inte fick betalt, vilket förstås kan bidra till att man inte dyker lika djupt in i texten som man skulle vilja. Detta drabbade nog oss som kom från industrin lite hårdare, eftersom det faktiskt ingår i jobbet för akademiker. Själv deltog jag med min arbetsgivares goda minne, men förstås under förutsättning att det inte blev för betungande.
En sak jag skulle vilja se nyttjad i större utsträckning är s.k. öppen review, dvs man publicerar utkast på nätet och ger alla en chans att granska. Det leder in på ett annat problem: att så mycket forskning låses in i dyra publikationer och kan läsas endast av institutioner för dyra prenumerationskostnader, eller av galningar som är beredda att punga ut 30-40€ osett för en enda artikel.
GillaGilla
Utmärkt inlägg. Ett område som behöver ett mer vetenskapligt anslag är klimatförändringen. Denna är ett faktum men det är långt ifrån fastställt att den orsakas av mänsklig aktivitet (läs utnyttjande av fossila bränslen). Klimatet har alltid och kommer alltid (nåja, det tar väl slut när vi krockar med Andromedagalaxen om några miljarder år) att förändras. Hypotesen att den ökade koldioxidhalten (från ca 3 till 4 molekyler per 10.000) är den huvudsakliga orsaken till den globala temperaturökningen (ca 0,8 grader sedan 1860) närmar sig falsifiering.
Den allra viktigaste anledningen till att fattigdomen har minskat, kvinnans frigörelse, minskad barnadödlighet mm är inte politiska visioner utan tillgång till prisvärd energi, som historiskt har varit kol och olja med vatten- och kärnkraft som goda tillskott. Tron på det fossilfria samhället är en utopi som kommit ur en ogrundad dystopi.
Medborgerlig samling skulle kunna göra en vettig insats på detta område och börja ifrågasätta klimathotsalarmismen som medför en gigantisk felsatsning på tex vindkraft.
Mvh
GillaGilla
@ Bengt Eriksson
I mainstreampressen finns det två ”oberörbara” ämnen. Inom politikområdet är det SD. Inom det så kallade vetenskapliga området är vad som orsakar klimatförändringen. Två beklagliga och antiintellektuella tabun. Som hittills ställt till stor skada. För SD-tabuts del i fundamentet för svensk demokrati. För klimattabuts del för förtroendet för vetenskaplig frihet och vetenskapsmäns integritet.
Som MED-lem har åtminstone jag anledning att känna glädje och stolthet att dessa två tabun nu har brutits. Klimattabut genom ditt korta och kärnfulla inlägg. SD-tabut genom Josefin Utas’ debattartikel i SvD den 5/9.
Först när ett tabu bryts möjliggörs en sansad, kritisk analys. Jag för min del ser nu framför mig att klimatfrågan på exempelvis denna blogg kan börja diskuteras med ett öppet och kritiskt sinne.
Denna kommentar handlar om politik och vetenskap. Avslutningsvis förtjänar det att påpekas: Dessa två så grundläggande verksamheter för all mänsklig odling är och förblir oförenliga. När som i fallet IPCC (International Panel for Climate Change) politik invaderar vetenskapen upphör den senare att vara vetenskap. Övergår till något som mera liknar religion. En vetenskap som slutar hålla sitt första bud i ära: ”Du skall alltid ifrågasätta!” har med omedelbar verkan tagit avsked av det sant vetenskapliga samfundet.
GillaGilla