Den osynliga munkaveln

Varje år håller färgade studenter vid Evergreen State College i USA en manifestation kallad ”Day of Absence” där de under en dag lämnar campus. Syftet är att utbilda sig samt protestera mot vad man menar är en vit överordning. I år genomdrev studenterna med ledningens välsignelse en betydligt mer radikal variant: alla vita förväntades lämna campus. Biologiprofessor Brett Weinstein, som uppgett att hans politiska sympatier ligger rätt långt ut på vänsterkanten, ansåg här att en viktig gräns hade överskridits (lyssna gärna på intervjun med Weinstein på the Rubin Report).

Weinstein hade även integritet nog att agera och upplyste brevledes ledningen om skillnaden mellan att frivilligt lämna och bli ofrivilligt ivägkörd på basis av hudfärg. Han förklarade att han inte tänkte lämna campus den dagen. Brevet befanns av studenterna vara rasistiskt och han konfronterades därför av en grupp aktivister som krävde hans avgång. Weinstein har de senaste dagarna på polisens inrådan hållit sina lektioner utanför campus då han inte bedöms gå säker.

Appropå mitt inlägg för några dagar sedan vill jag föra uppmärksamheten till var den här informationen står och inte står att finna. Intervjun med Weinstein är på Fox News, en välbekant kabel-TV-kanal som i Sverige har ett rykte endast snäppet bättre än Breitbart News och Avpixlat, men som trots allt accepteras i USA som någon slags etablerad media. Jag hittar även ett reportage om händelsen på Washington Times, som har en inte helt olik profil. Utöver detta finns den även på en mängd konservativa och alt-right-sidor, vilket inte är förvånande. Det enda som liknar en bevakning i övrigt är diverse debattinlägg.

Kan det vara så att etablerad media inte skriver om det för att det är ”fake news”? Det förefaller inte vara det. Söker man finner man filmmaterial från händelsen. Man finner även något av en historia av konflikter mellan aktivister och Weinstein över liknande frågor där han stretar emot studenternas försök att göra sina idéer till universitetets policy.

Givet att historien i huvudsak stämmer, borde jag inte vara intresserad? Vi har en professor som körs bort av en mobb från sin arbetsplats uttryckligen på grund av sin hudfärg, och som uppenbarligen inte alls backas upp av sin arbetsgivare. Vi har aktivister för en sak som har spelat en central roll i amerikansk historia som kliver över en ganska tydlig gräns mellan att agera och att tvinga andra att agera. Det låter knappast ointressant, särskilt inte för människor som faktiskt skänker renommé till dessa människor som vore de goda krafter i samhället.

Så varför skrivs det så lite om det? Tycker journalister att det mobben gjorde var bra? Den åsikten  förekommer nog, men är knappast vanlig. Troligtvis ger episoden en dålig smak i munnen på de flesta. Vad jag tror att vi här ser prov på är precis det där kollektiva tillbakaryggandet av social ängslighet som jag baserade begreppet ”metapopulism” på i förra inlägget. Kanske tänker de ungefär så här:

Om jag – på egen hand – skriver om detta, hur många kommer att verkligen läsa det? Hur många kommer bara att flyktigt notera att jag tydligen har gått över till ”den onda sidan”? Hur många av de som finner detta anmärkningsvärt kommer att våga dela vidare artikeln i rädsla för precis samma sak? Kommer mina arbetsgivare – i rädsla för just detta – att stå upp för mig om aktivisternas allierade kommer efter mig…?

Möjligheten för det senare framgår ju med viss tydlighet i reportagen.

Min frågeställning kan även appliceras på händelserna nyligen med den blockeringslista för Twitter-konton som en statlig myndighet påstod ägnade sig åt ”drev, hot, hat och hets mot migranter, kvinnor och HBTQ-personer” (marinerat i precis samma identitetspolitiska tankegods som studenterna på Evergreen State) men som förutom att innehålla Medborgerlig Samlings twitterkonto, och några av partiets medlemmar, även innehöll riksdagsledamöter, journalister och Israels ambassadör. Här var det Nyheter Idag – en webtidning med ett rykte likt de som beskrev händelsen vid Evergreen State College  – som agerade genom att begära ut blockeringslistan och skriva om det på flera sätt anmärkningsvärda fallet. Men förutom ett par mindre omnämnanden i förbifarten har historien emellertid befunnits ointressant.

Eller har journalisterna helt enkelt ryggat tillbaka? Är det metapopulismen som lever sitt eget liv och löpt amok? Är det i så fall en lättnad, eller är det tvärt om orsak till ännu större oro, att dagens uppväxlade sociala samspel inte behöver några konspiratörer för att konspirationer skall uppstå? Den som är orolig för alternativ media borde bekymras över detta eftersom det förklarar varför en sådan tydligen fyller en funktion.

Claes Andersson

Styrelseledamot Medborgerlig Samling Västra Götaland-Halland

_______________________________________________________________

Detta är ett debattinlägg på MED-bloggen. MED anser ämnet viktigt att diskutera men håller som parti inte nödvändigtvis med skribenten. Inlägg som är uttryck för partiets mening publiceras i kategorin ”MED tycker”.