Rätten att föra fram kritik är en del av yttrandefriheten

Det har blivit farligt att vara kritisk i Sverige. Det vet undersköterskan Fredrik Antonsson, som 31/3 blev föremål för uthängning och granskning av public service. Antonssons förbrytelse består i att han skapat Facebooksidan Rädda vården, där han samlat artiklar som skildrar en vård i kris.

Det kan tyckas naturligt att en undersköterska som i sitt dagliga arbete ser en vårdapparat i förfall och möter patienter som far illa vill lyfta dessa problem till ytan. Men i SVT:s artikel antyds istället dunkla motiv. Fredrik Antonsson anklagas för att måla upp en apokalyptisk stämning som – enligt SVT – ger en obefogat negativ bild.

För den utomstående kan SVT:s agerande tyckas ingå i en samhällstrend. Såväl etablerade media som politiska företrädare har länge kämpat för att upprätthålla åsiktslikriktning kring den offentliga verklighetsbeskrivningen. I takt med ökad politisk polarisering har det uppstått en kamp om Sverigebilden, där klyftan löper mellan den förda politikens anhängare och dess kritiker. För det politiska och massmediala etablissemanget innebär detta att alla rapporter som utmanar Sverigebilden är ett ideologiskt hot. Visselblåsare och oliktänkare måste kväsas, även om det innebär att allvarliga problem sopas under mattan.

Det främsta vapnet för att stävja kritiska röster har länge varit att ifrågasätta budbärarens moral. Liksom i fallet Antonsson har detta ofta skett genom antydningar om ohederliga syften.  Detta förfarande har de senaste åren faciliterats av den statligt instiftade Värdegrundsdelegationen, vars uppgifter nu har övertagits av Statskontoret. Värdegrunder finns nu på varje skola, kommunkontor, myndighet och vårdinrättning i hela landet, vilket har gjort det lätt för överordnade att godtyckligt avpollettera personer med ”felaktiga” åsikter.

Två som fått erfara detta är brandmännen Emil Skoglund och Pontus Westlund, som nekades att fortsätta arbeta vid Södertörns Brandförsvarsförbund efter att ha skrivit en debattartikel. Deras brott: De påpekade säkerhetsrisker med att brandförsvarsförbundet sänkte kompetenskraven för att kunna rekrytera fler kvinnor och invandrare.

Ytterligare ett exempel fick vi nyligen se när en vd i Hörbys kommunala bostadsbolag sparkades p.g.a. uttalanden han gjort i Kvällsposten. Kontentan av hans utsagor var att om majoriteten i ett bostadsområde är av utländsk härkomst så riskerar andra normer än svenska att bli gällande. Detta ansågs strida mot den kommunala värdegrunden, varpå vd:n fick lämna sitt uppdrag.

Varken undersköterskan, brandmännen eller vd:n har begått kriminella handlingar, men de straffas hårt. Deras exempel visar hur enskilda kan hängas ut i media, berövas sin försörjning och få sitt anseende nedsolkat enbart genom att lyfta fram samhällsproblem i ljuset. Tillvaron har därmed blivit farlig för den som vill påtala risker eller förespråka alternativa synsätt. Det är omöjligt att veta var gränsen går och tolkningsföreträdet ligger helt hos den som hävdar värdegrundens principer. Signalen är tydlig: Du kan inte vara nog försiktig, så undvik all kritik.

I detta läge är det kanske tryggast att finna sig. Samtidigt gör man sig då till offer för ett system som inskränker yttrandefriheten och omöjliggör en öppen debatt. I längden kommer då takhöjden att fortsätta sjunka. Det är en farlig utveckling. Vikten av att landstingsanställda vågar påtala brister i vården kan knappast ifrågasättas. Inte heller kan man förneka att det hade varit produktivt att hålla en genomlysande diskussion om huruvida mångfald bör prioriteras högre än kompetens inom brandkåren. Likaså hade det varit värdefullt att diskutera huruvida det är önskvärt att det uppstår bostadsområden där andra normer än de svenska dominerar.  Istället tystades frågorna ner.

Sverige har problem och dessa problem försvinner inte av att kallas utmaningar. Vi ser nu hur sviktande samhällsfunktioner i kombination med tilltagande motsättningar förlamar den politiska handlingskraften. Samsyn kan inte bestämmas och pådyvlas medborgarna uppifrån, utan måste formas i en öppen debatt. Om vi ska skaffa oss en gemensam bas för beslutsfattande och problemlösning måste vi ha ett tillåtande debattklimat där heltäckande fakta presenteras utan förvanskning. Att fortsätta undvika diskussion genom att skrämma människor till tystnad ger oss varken mindre motsättningar eller ett bättre samhälle. Det sista Sverige behöver är en värdegrundsdiktatur som lägger locket på.

Malin Kim

Medlem i Medborgerlig Samling

__________________________________________________________________

Detta är ett debattinlägg på MED-bloggen. MED anser ämnet viktigt att diskutera men håller som parti inte nödvändigtvis med skribenten. Inlägg som är uttryck för partiets mening publiceras i kategorin ”MED tycker”.