Skjut vapendirektivet!

EU-parlamentet, liksom en majoritet av riksdagens partier, har nyligen röstat för ett vapendirektiv som borde ha förkastats redan innan votering.

Låt oss rekapitulera händelseutvecklingen något och börja med ”paniken” som följde terrordåden i Paris 2015. Det förslag som lades fram där var ingalunda helt nytt.

Tvärtom så kan en hel del härledas till 2013 där många delar kan hittas i SOU2013:7, som ratades av en enad politikerkår i Sverige, vilket inte var speciellt konstigt eftersom 2014 var ett valår i Sverige. Detta hindrade dessvärre inte EU-kommissionären Cecilia Malmström att lansera likartade förslag på EU-nivå. Förslaget ansågs återigen vara missriktat och alltför radikalt för att antas. Kort och gott, förslaget var dåligt och saknade förankring hos medborgarna.

Snabbspolning till 2015. Helt plötsligt uppstod det ett ”behov” av att skärpa kraven på grund av terroristers framfart i Europa. Framförallt var det viktig att åtgärda att dåligt deaktiverade vapen kunde återställas till skjutbart skick. Trots detta valde EU att inte följa upp efterlevnad av tidigare deaktiveringsbestämmelser enligt direktiv 2008/51/EC. Hade man gjort det hade man kunnat konstatera att inga nya direktiv behövs.

Anmärkningsvärt är att EU-kommissionen gick vidare med sina förslag genom att bland annat hävda att 10.000 människor – inom en 10-årsperiod – hade mördats med lagliga vapen inom EU. Statistiken innehöll dock cirka 8800 mord från länder utanför EU, exempelvis Turkiet. Den egentliga siffran är cirka 120 mord om året med lagliga skjutvapen inom EU. Då ska man betänka att det i många EU-länder är licensfritt att inneha exempelvis hagelgevär och att dessa är mycket enkla att köpa över disk. Så är det inte alls i Sverige med vår vapenlag. I Sverige är mord med lagliga vapen begångna av den lagliga vapenägaren extremt ovanliga, på grund av att lagstiftningen är mycket strikt. Terrordåd med lagliga vapen förekommer i princip inte i Sverige. Terrorister söker inte licens hos polisen och de vapen som är tillgängliga för jägare och sportskyttar är inte heller vad terrorister önskar. Terrorister vill ha automatvapen, direkt, under radarn från polisen, och dessa kommer in främst från öst.  Vapendirektivet berör därmed inte terrorister.

Jämförelsen med Breivik är tröttsam, orimlig och dyker alltid upp i sådana här sammanhang. De skyttar som skjuter med vapen som kan ta stora magasin, och med reglementen som tillåter det, är idag utsatta för en mycket stor kontroll, i princip i realtid. Det innebär att om man som laglig vapenägare begår någon form av lagöverträdelse så får polismyndigheten kännedom om detta och kan göra en ny bedömning om man är lämplig som vapenägare. Samtidigt har skytteföreningarna en mycket omfattande kontroll och med minst två års aktivitet så kan föreningarna bedöma om deras medlemmar är lämpliga för att äga gevär som kan ta stora magasin. Breivik var en uppenbart olämplig vapeninnehavare, Norge är inte ett EU-land, Sverige har inga liknande dåd och 600.000 hederliga vapenägare som knappast kan kopplas till en enda extremist i ett helt annat land.

Vapen är en helt naturlig sak för många svenskar. Älgjakt, militärtjänstgöring och skidskytte är exempel på något fullständigt odramatiskt. Men för en del så är vapen något besvärande.

Som jämförelse kan nämnas att det är besvärande att tänka sig att köra motorcykel för de av oss utan den erfarenheten och att motorcyklar dödar långt fler än lagliga vapen. Dessa körs även utan körkort av vissa individer och vidare så finns det kriminella motorcykelgäng. Det finns väl ingen resonabel människa som utifrån detta vill förbjuda motorcyklar?

Knivar, förskärare, yxor och hammare dödar förstås fler än de vapen man nu tittar på. Trots det så föreslår man inte begränsningar i att äga den här typen av verktyg. Vilket är helt i sin ordning.

Rationella beslut ska tas med konsekvensanalys och balans och inte i affekt med ett underlag som är bristfälligt. Samhället ska aldrig begränsa laglydiga medborgares fritidsaktiviteter, så länge som det inte är otvetydigt bevisat att fritidsaktiviteterna medför större skada än nytta. Politiker ska lösa problem. EU-direktivet missar fascinerande nog samtliga problem och problemlösningar samtidigt som man kringskär en helt oproblematisk grupps friheter.

Gunnar Hökmark (M) försvarar sitt bifall med: ”De som vill lämna fältet fritt i Europa för helautomatiska och halvautomatiska vapen oavsett magasinsstorlek står däremot inte upp för svensk jakt utan för en mer allmän populism. Det gynnar vare sig svenska jägare eller sportskyttar.”

Det förmynderi som Moderaterna uppvisar i Gunnar Hökmarks respons i ämnet förvånar och vi utgår ifrån väljarnas kvitto 2018. Att bara tillåta små magasin för jakt och sportskytte är knappast en fråga om gynnande, och att hävda motsatsen är naturligtvis inte populistiskt. Att Miljöpartiet, Vänsterpartiet och F! är på Moderaternas linje torde tjäna som tankeställare. Att Försvarsmakten anser att direktivet innebär en negativ påverkan för totalförsvaret borde vara en annan.

Slutligen så finns det en acceptans för att stora frågor tas gemensamt på EU-nivå, med gediget underlag och konsekvensanalyser. Detta är inte en sådan fråga.

Denna fråga har tidigare belysts av Medborgerlig Samling vid flera tillfällen exempelvis med en artikel med kritik riktad mot moderaternas inställning i frågan och en artikel om omröstningen i EU-parlamentet, båda på MED-bloggen, samt en debattartikel på SVT Opinion.

Medborgerlig Samling kommer att verka för att direktivet ska implementeras med så många undantag som det medger, och att nästa tillfälle för dessa förhandlingar ska betyda större friheter för hederliga vapenägare, och ingen frihet alls för kriminella och terrorister. Nu har en majoritet i Sveriges riksdag de facto röstat för motsatsen.

kai-ramo-3x4

Kai Rämö,

Försvarspolitisk talesperson Medborgerlig Samling

 

edward-norden-3x4

Edward Nordén,

Vice ordförande Medborgerlig Samling Skåne

6 reaktioner till “Skjut vapendirektivet!

  1. Tycker att ni gör det lite väl enkelt för er. Som jag förstår det har de moderata parlamentariker som röstade för, inklusive Hökmark, gjort det:

    1) För att risken annars var att en än mer restriktiv version skulle gå igenom. Det är som att alla kritiker vill glömma att det fanns ett rätt stort stöd för detta i parlamentet.

    2) För att behålla sin trovärdighet i att kunna kompromissa.

    Jag tycker i det här fallet att deras ståndpunkt är begriplig och hänger ihop. Skulle gärna vilja se er konkret bemöta detta.

    Skulle ni själva som europaparlamentariker rösta nej till allt som inte är exakt som ni själva skulle vilja ha det, och därmed permanent ställa er utanför det förhandlande och kompromissande som faktiskt avgör frågorna? Det gör er klart mindre intressanta för mig som väljare. Jag vill ha pragmatiker som gör allt för att påverka i rätt riktning, inte idealister som ställer sig vid sidan av. Trodde att ni hörde till den förra gruppen.

    Gilla

    1. Ditt antagande ovan att citat; ”risken annars var att en än mer restriktiv version skulle gå igenom”, slut citat, betyder ju att du litade på att så var fallet… Det framkommer dock ingenstans att detta var med sanningen överensstämmande… Ingenstans går det att LÄSA att ärendet skulle ”tas om” ifall det blev nej i omröstningen… Hörsägen med andra ord… För mig är det egentligen rätt enkelt: Antingen lyssnar man på väljarna och röstar som de vill eller också gör man INTE som de ( väljarna ) vill… Bägge delarna är ok… Men man får ju då förklara varför man valde att inte lyssna på sina väljare. Istället påstår man ATT man gjorde det och följde deras önskemål, vilket är lögn… Att kompromissa i ärenden, speciellt efter att man ljugit, för att längre fram få fördelar i andra överläggningar ärenden är ju inte direkt att representera väljarnas väl och ve… Tror personligen att man skulle åtnjuta STÖRRE respekt bland både kollegor OCH väljarkåren om man de facto STOD för något… Istället för att säkerställa sin egen framtida existens / närvaro vid ”grytan” via kompromisser… Vad partiet som skrivit detta inlägg skulle / inte skulle gjort vet inte jag. Representerar inte dem…

      Gilla

      1. Så du vill ha de där idealisterna som bara kan rösta på något som är i exakt linje med den egna övertygelsen? Det är väl okej, men tro inte att de kommer att kunna påverka politiken. Parlamentariskt beslutsfattande – i synnerhet i Europaparlamentet – EU bygger oundvikligen på ständigt förhandlande och kompromissande.

        Bra poäng om alternativa scenarier. Där kunde båda sidor varit bättre på att göra troligt att det de säger stämmer.

        Förstår inte ditt köttgryteresonemang. En europaparlamentarikers mandat – och därmed möjlighet att försörja sig därav – hänger på att bli omvald, inte på vilken eventuell status man har bland kollegerna i Strasbourg. (Det gör däremot möjligheten att påverka.) Att rösta nej hade ju varit det lättaste i världen. Nu riskerar de snarare sina mandat.

        Gilla

    2. Det viktiga är för det första motivet till vapendirektivet.

      EU-kommissionens pressrelease den 18:e november 2015 var mycket tydlig, syftet var att man skulle försvåra för terrorister att få tag på vapen. På grund av ärendets skyndsamma natur så var man tvungen att i nöden förbigå normala lagstiftningsprocesser. I sådana fall är det naturligt att fatta snabba beslut.

      MEN, redan EU-kommissionens direktiv 2008/51/EC reglerade deaktivering av vapen, alltså den typen av vapen som terroristerna använde sig av. Dock har EU inte ansträngt sig att implementera det här direktivet. Alltså redan från 2009 och framåt så borde terroristernas metod för vapenanskaffning inte fungerat.

      EU kommissionens pressmeddelande den 20:e december 2016 antyder dock att syftet var något helt annat än det ursprungliga. Då direktivet riktade sig mot lagligt vapenägande, så torde det varit lämpligare att följa ordinarie process för att kvalitetssäkra att man fick enhetligare regler i Europa när det gäller vapen för lagligt bruk.

      Medborgerlig Samling anser att lagar och regler ska bygga på evidens och vedertagen forskning i kombination med ett liberalkonservativt hänsynstagande till både individers rättigheter och det allmännas behov. Det är uppenbart att direktivet inte har tagit hänsyn till vare sig sakfrågan eller genomfört en fullständig analys av problemet.

      Det är oroande om kommissionen försöker tvinga igenom lagstiftning genom att motivera det med en nödsituation rörande terrorism, för att senare avslöja att syftet var något helt annat. Det är naturligt att EU parlamentariker måste reagera mot ett försök att genomdriva lagstiftning utanför den normala processen, särskilt när man kan se en risk att just denna metod kan marginalisera parlamentet till förmån för kommissionen.

      Dessutom bör man reflektera över det faktum att parlamentarikerna representerar sina väljare, inte att de är EU kommissionens förlängda arm för att godkänna allt möjligt som kommissionen kan hitta på.

      En korrekt metod efter terrordåden borde ha varit följande.

      1. Implementera direktiv 2008/51/EC omedelbart och säkerställ att alla medlemsstater följer denna med risk för höga viten.

      2. Påbörja en harmoniseringsprocess, så att medlemsstater har samma definitioner på vad som räknas som tillståndspliktiga vapendelar.

      3. Säkerställ att inga vapen med enhetspatroner är licensfria i medlemsstater. Dvs. ett hagelgevär ska vara tillståndspliktigt överallt.

      Därmed borde man ha kunnat lösa terroristernas vapenkanaler omedelbart och inte drabbat det legala skyttet i EU. Dessutom så hade man kunnat genomföra bättre konsekvensanalyser kring lagligt vapenägande.

      Vad gäller kompromissandet. Man är inte trovärdig som politiker, om man är villig att kompromissa i fall där det är uppenbart att en lagstiftning är osaklig eller i grunden inte löser det problem som den är avsedd för, i det här fallet terrorism.

      Självklart ska man kunna kompromissa om detaljer, men det förutsätter att hela lagstiftningsprocessen har följts, med konsekvensanalyser med mera.

      Dock har kommissionen agerat på känsla, irrationalitet och med åtgärder som inte löser problemet.

      Det borde oroa varje vän av EU mer än parlamentarikernas kompromissvilja.

      Diverse EU exit rörelser har tyvärr fått ny luft under vingarna just på grund av EU kommissionens oskicklighet och parlamentarikernas bristande förståelse och integritet i vapenfrågan.

      Gilla

Lämna en kommentar