Vårdslösa tjänstetillsättningar

Härom veckan utsågs Anna Carlstedt till ny samordnare mot våldsbejakande extremism. Många har letat i hennes meritförteckning för att förstå varför. Det är svårt att dra någon annan slutsats än att utnämningen är en så kallad kompistillsättning som görs på grund av lojalitetsband eller att hon har ”rätt” åsikter.

Våldsbejakande extremism är ett fortsatt växande och svårt problem för Sverige. Varje kommun måste bedriva ett eget arbete för att motverka radikalisering av människor. Kunskapen är låg och stöd behövs. Den nationella samordnaren utgör en viktig länk i detta arbete.

Carlstedt säger själv att hon saknar kunskap och erfarenhet på området våldsbejakande extremism. Hennes främsta meriter är att ha varit ordförande för Röda korset och för IOGT-NTO. Hur kan regeringen tillsätta en uttalat okunnig och oerfaren person på en så viktig post? I ett läge där vi producerar fler militanta extremister än de flesta europeiska länder.

Axel Oxenstierna (bilden ovan) noterar redan på 1600-talet att ”man måste i distribution av alle kall och officier (tjänst, ämbeten) se på var och ens kapacitet och varken på vänskap eller frändskap”. Regeringsformen förtydligar att vid ”tillsättning av statlig tjänst skall avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet”. Om så inte sker bör det betraktas som en form av korruption.

Det är inte tyvärr inte första gången regeringen gör remarkabla tjänstetillsättningar. När en utredare för lagliga vägar till Europa för flyktingar skulle tillsättas valdes Maria Ferm, Miljöpartiets migrationspolitiska talesperson tillika gruppledare för MP i riksdagen. Ett annat exempel är tillsättningen av Ulf Bjereld som utredare för statens stöd till trossamfunden. Han är inte bara statsvetare, utan ingår också i Socialdemokraternas verkställande utskott samt är ordförande för Socialdemokraternas förbund Tro och solidaritet. Stat och trossamfund utreder sig själva och kommer fram till vad?

Till detta kan adderas tillsättningar och behållandet av myndighetschefer som inte håller måttet. Myndigheter ska enligt lag iakttaga objektivitet, saklighet och opartiskhet. Rikspolischef Dan Eliasson valde trots det att döma ut ett riksdagsparti under Almedalsveckan. När kritik mot detta framfördes kommenterade inrikesminister Ygeman det ”han har ju rätt”. Här flyter politiken in på myndigheten på ett oroväckande och oacceptabelt sätt.

För att skydda medborgarna finns krav på att politiska förslag ska beredas innan beslut. Detta utförs till största delen av anställda tjänstemän utifrån deras sakkunskap. Politikerna roll är sedan att anlägga ett ideologiskt perspektiv på resultatet och ta beslut. Uppdelningen mellan politiker och tjänstemän är viktig för att tilliten till det demokratiska systemet ska bestå. Om inte de mest kvalificerade personerna väljs som tjänstemän och deras chefer riskerar dessutom underlag att tas fram och verksamhet bedrivas som inte har bästa möjliga kvalitet.

Regeringens tjänstetillsättningar innebär vårdslöshet med både medborgarnas resurser och förtroende. Den politisering som sker av viktiga samhällsinstitutioner och poster måste upphöra och respekten för kunskap måste arbetas tillbaks i det offentliga Sverige.

josefin-3x4

Josefin Utas

2:e vice ordförande Medborgerlig Samling

 

edward-norden-3x4

Edward Nordén

Styrelseledamot Medborgerlig Samling Skåne

 

7 reaktioner till “Vårdslösa tjänstetillsättningar

  1. Endast staten har ”råd” att hushålla så dåligt med sina resurser. Det är därför ett fritt näringsliv alltid arbetar effektivare: dom måste rekrytera bäste man/kvinna för att överleva!

    Gilla

  2. Så vad föreslår ni rent konkret för att beivra detta fenomen? Lagändring? Notera att Moderaterna innan regeringen Reinfeldt var kritiska till kompisrekryteringarna av Socialdemokraterna men efter endast 2 st försök med öppna rekryteringar så återgick även dom till kompisrekryteringarna. Skälet var förmodligen att Moderaterna insåg att det inte fanns någon garanti för att Socialdemokraterna skulle känna av ett socialt tryck att fortsätta på den linjen och därmed uppstod incitament för Moderaterna att ta efter Socialdemokraterna i rekryteringarna.

    Frågan blir alltså, hur kan det bakomliggande incitamentet för att systemet ska upprätthållas tas bort?

    Gilla

    1. Först så måste man ju notera det som ett problem, och som något som är i strid med tanken. Förtjänst och sakkunskap. Där är inte partierna idag. Städar gör man bäst uppifrån och ned, på samma linje som att korruption går uppifrån och nedåt i såväl som organisation eller samhälle eller stat. Där vill vi lyfta detta och ligga på för skärskådning. En tillsättning ska ske enligt vissa premisser och är dessa inte uppfyllda på ett rimligt vis så ska det påtalas och åtgärdas. Osäker på konkret lagstiftning dock.

      Gilla

      1. Jag tror inte man kommer så långt med lagstiftning. Det är ändå oppositionens roll att påpeka när regeringen begår uppenbara fel, även om de inte är olagliga.

        Gilla

  3. Jättebra skrivet! Om opposition och media skötte sina jobb skulle det kanske inte vara ett så stort problem.

    Gilla

  4. Bra initiativ. Det går inte att övervärdera den skada som missbruk av utnämningsmakten medför. Fel eller inkompetenta chefer skapar ineffektiva och lydiga myndigheter med ofta dålig arbetsmiljö som följd. Detta kommer inte ändras innan korruptionsåtal följer, vilket är på tiden.

    Gilla

  5. Att Carlstedt var olämplig för sin tjänst märktes direkt i hennes första intervju i P1. Hennes agenda avslöjades direkt av intervjuaren. Dessutom rapade hon floskler däremellan. Lite mallig och högfärdig lät hon dessutom. En doktorstitel verkar också vara en dörröppnare av stora proportioner. Trots att den inte har med tjänsten att göra.

    Gilla

Lämna en kommentar