Inledningsvis kan vi i Medborgerlig Samling konstatera att oavsett vilken regering som har makten så växer de offentliga utgifternas andel av samhällsekonomin hela tiden. Inte heller denna förment borgerliga regering har lyckats täppa till läckaget vilket framgår när man ser att anslagsökningarna uppgår till 18,4 miljarder kronor och anslagsminskningarna till 1,1 miljarder kronor. De största utgiftsökningarna avser bidrag till folkhälsa och sjukvård (6,0 miljarder kronor), bidrag för läkemedelsförmånerna (1,8 miljarder kronor), ökade medel till Kriminalvården (1,4 miljarder kronor) och biståndsverksamhet (1,3 miljarder kronor). Utöver detta förlänger regeringen även det tillfälliga tilläggsbidraget till bostadsbidraget, vilket därmed förstärker bilden av att detta ”tillfälliga” bidrag nog blir permanent.

Vad som är anmärkningsvärt är att kommunsektorn, som drar in mer än 1 000 miljarder kronor per år på skatter och avgifter och dessutom får mer än 200 miljarder kronor i statligt stöd, anger att den ”tvingas till nedskärningar, som på sina håll också innebär varsel om uppsägningar” om den inte får 24 miljarder till under 2024. Om staten bara ger kommunsektorn en budgetförstärkning på 2 procent så får man bilden av att alla vårdköer kommer att försvinna, barnmorskorna inte kommer krisa i sommar och att folkhälsan förbättras radikalt. Att regeringen inte tar denna penningslukande koloss vid hornen och tvingar den att själv skaka fram dessa medel, genom att exempelvis använda Jens Nylanders utmärkta databas över skattemissbruket i kommuner och regioner, är ett intellektuellt fattigdomstecken av rang.

Men det som tar priset i denna budget är dock att regeringen först noterar att ”efterfrågan på arbetskraft har minskat, och antalet varsel och konkurser har ökat. En låg efterfrågan på arbetskraft väntas leda till något minskad sysselsättning och att arbetslösheten fortsätter att öka under 2024.” Och sedan lanserar man inte någon politik för detta!

Om regeringen hade haft något som helst konsekvenstänkande så vore en naturlig åtgärd att sänka lönekostnaderna för arbetsgivarna genom att banta eller avveckla den s.k. allmänna löneavgiften på 11,62 procent. Detta skulle verkligen öka efterfrågan på arbetskraft och motverka de utmaningar man just målade upp. I stället väljer regeringen den bisarra linjen att sänka skatten på kapitalinkomster från investeringssparkonton (ISK) – en åtgärd som inte har någon som helst effekt på de problem man nyss lyfte fram. Medborgerlig Samlings linje hade varit att skära i statens utgifter för att ge utrymme för att både sänka den allmänna löneavgiften och dessutom sänka skatten på ISK men detta saknar den nuvarande regeringen kraften att göra.

Medborgerlig Samling kan i ljuset av 2024 års ekonomiska vårproposition konstatera att en låg kompetens i samhällsekonomi präglar vår regering och att man är oförmögen att tänka nytt. Man är helt enkelt fast i det socialdemokratiska ekorrhjulet av ständigt stigande utgifter samtidigt som Sveriges välstånd sakta men säkert ödeläggs.

Daniel Sonesson
Partiledare

 

Erik Kärnekull
Ekonomiskpolitisk talesperson

 

 

 

Bild: Armin Dröge/Regeringskansliet

Lämna en kommentar