Rättspolitisk kommentar från Medborgerlig Samling angående nattens grova mordbränder i bl. a Göteborg

Leif Östling ställde frågan vad han i landet med världens högsta skatter får för pengarna och blev i vissa kretsar hånad. Statsminister Stefan Löfvén har idag indignerat uttalat ”vad fan håller ni på med”. Bägge uttalandena ger en ögonblicksbild av Sverige. Medborgarna har fått nog av att betala in skatt och därefter konstatera att centrala samhällsområden som räddningstjänst, polis, sjukvård m.fl. trots detta underdimensionerats. Yrvakna politiker som med ord istället för handling försöker åtgärda åratals misskötsel. De etablerade partierna V, MP, L, KD, C och framförallt M och S, vilka innehaft statsminister- och justitieministerposterna under hela 2000-talet, har ett monumentalt ansvar för situationen i landet. I natt brann Sverige.

I samordnade attacker mot fordon har stora värden gått till spillo. Det kan på goda grunder antas att vissa fordon inte varit försäkrade och återigen drabbas de som har det sämst ställt i samhället. De får inte samhällets skydd för sina liv och för sin egendom. Staten sviker dem. Igen. På ett större plan är nattens händelser en attack mot samhället. Genom dessa attacker försvagas samhället och människors livskvalitet försämras. Därigenom är brotten mycket allvarliga.

Rapporter kommer om att polisen konfronterats med upp till 40 ungdomar men inga har såvitt känt gripits. Detta visar med all tydlighet hur polisens ställning i samhället och deras möjligheter att ingripa tillåtits försvagas till en nivå som hade varit omöjlig i de flesta andra utvecklade länder. Med en väldimensionerad polisstyrka som dessutom tillåts utföra sitt lagstadgade åliggande med bibehållet våldsmonopol skulle detta vara omöjligt. Jämför med vad som hände vid Medborgarplatsen där etablerade partiers ministrar och andra företrädare underminerar polisens ställning genom att indirekt stödja aktionen. I Sverige är det omöjliga möjligt.

Massmedia rapporterar med skiftande kvalitet, men som vanligt med en total avsaknad av analys. SVT har kallat händelserna ”brandkaos”. Korrekt benämning för många av dessa brott är grov mordbrand med ett minimistraff om sex års fängelse. Media har i åratal underlåtit att rapportera, underrapporterat eller med märkliga vinklingar skapat en bild av samhället som helt enkelt inte är korrekt. Däremot har det passat det politiska etablissemangets uppfattning om hur medborgarna bör uppfatta verkligheten, den s.k. Sverigebilden med tillhörande värdegrund.

Om attackerna varit samordnade kan det finnas spaningsuppslag för SÄPO som gör att delar av brottsligheten kan utredas. Om inte, kommer nattens händelser att få prioriteras mot gruppvåldtäkter, mord och andra grova brott som polisen inte hunnit med att utreda. Sannolikheten för fällande domar i någon större mängd är därför liten.

Mot den bakgrunden måste samhället ställas om snarast möjligt för att minimera antalet framtida brottsoffer, även om dessa tyvärr kommer vara många även framöver. Det kommer ta tid. Vi måste dock omedelbart införa följande åtgärder och vi måste dessutom tala klartext.

Sannolikheten för att många av de som deltagit i nattens attacker är under 21 år är betydande och de kommer att omfattas av en generös straffrabatt. Den ska tas bort helt över 18 års ålder och straffmyndighetsåldern skall sänkas till 13 år. Genom införande av plea bargain system kan yngre förövare, tyvärr ibland barn, förmås att ange de verkliga anstiftarna.  

Genom att införa jourdomstolar och utöka möjligheten till omedelbar häktning för att säkra medborgarnas trygghet kan samhället omedelbart reagera och dessutom påbörja brottslingens korrektion. Det största problemet med kriminalpolitiken idag är att brott inte klaras upp, att tiden mellan brott och lagföring ibland kan uppgå till flera år samt att samhället därigenom ger helt fel signaler. Denna byråkratiska process innebär också merkostnader i alla led och rättsväsendet tappar effektivitet.

Bakom varje siffra i brottsstatistiken finns ett brottsoffer. Dessa kommer sällan till tals. Första prioritet måste vara att inga brott begås. Därför skall den enskilde ges betydligt större möjligheter att freda sig själv och sin egendom, s.k. nödvärn. Omgivningen skall dessutom ges möjlighet att ingripa på ett helt annat sätt än idag. Förövaren skall framöver betala skadestånd både till brottsoffret och till den som ingriper och villkorliga frigivningar ska inte komma på tal förrän sådant skadestånd har betalats.

Sverige är vid en internationell jämförelse i vissa delar genom egen förskyllan ett mycket utsatt land. De etablerade partierna har godtagit att personer utan styrkt identitet kan vistas i landet. V, S, MP, C samt delar av KD och L har dessutom genom lagstiftningen försökt ändra på de Schengenkrav som finns om styrkt identitet för att ge unga utländska män möjlighet att vistas i landet, den s.k. gymnasieamnestin. I Sverige finns ett stort antal hemvändande IS anhängare som krigat för kalifatet och som staten nu inte kommer åt för att de etablerade partierna inte genomförde nödvändig lagstiftning i tid. Sannolikt vistas minst 50 000 personer illegalt i landet. Staten har tappat kontroll över sina gränser och detta medför risker. Sådana risker kan inte accepteras.

Det kommer att ta många år att återta kontrollen och pressa tillbaka brottsligheten. På kort sikt kan polisen anställa och snabbutbilda statliga ordningsvakter för vissa begränsade arbetsuppgifter jämte att anställa ytterligare civilanställd personal. Medborgarens ingripanderätt måste omedelbart stärkas och skyddas i lag. Utifrån hur de etablerade partierna har budgeterat för och prioriterat rättsväsendet kommer vi inte ha tillräckligt antal poliser, som bör uppgå till minst 300 st./ 100 000 invånaren, under de närmaste fem åren. Det är sanningen.

Jag vill avslutningsvis uppmana alla medborgare att respektera att polisen har ett våldsmonopol och sätta sig in i varför det måste vara så. Jag ber också etablerad media att nyansera sin bevakning av polisers våldsanvändning. Utan stöd för dessa hårt prövade yrkesmän blir Sverige ett laglöst land.   

Mats Bergh
Rättspolitisk talesperson Medborgerlig Samling