Regeringen presenterade nyligen ett utredningsbetänkande, Ds 2019:15, som föreslår vad som brukligt är i vårt land, nämligen att en ny myndighet ska bildas. Den här gången handlar det om en myndighet som går under namnet Myndigheten för romska frågor. Folkgruppen romer ska alltså enligt förslaget tillägnas en särskild förvaltningsmyndighet, som bland annat får i uppdrag att främja romernas ”egenmakt och inflytande”, ”bidra till den fortsatta utvecklingen av det romska civilsamhället” och ”sprida kunskap om minoriteten romers kultur, språk och historia”.

Det stannar dock inte där. Av betänkandet framgår det att det även finns långt framskridna planer på att inrätta en annan ny myndighet, som går under arbetsnamnet Myndigheten för minoritetsfrågor. Utredarna anser att den myndigheten skulle vara idealisk som så kallad värdmyndighet åt den mindre Myndigheten för romska frågor, som blir inhyst hos värden och kan ta del av dennes lokaler, administrativa resurser, med mera.

Apropå värdskap, inhyser betänkandet Ds 2019:15 två svåra farsoter i vår tid.

Den ena farsoten består i att staten sväller över sina bräddar och lägger allt mer resurser på områden där den inte ska vara, samtidigt som de grundläggande syftena med statsmakten inte uppfylls och kärnverksamheterna förfaller. Annorlunda uttryckt: Staten klarar inte av att upprätthålla lag och ordning i alla delar av landet, men vill samtidigt ge sig själv uppdraget att ”hjälpa” romer med hur de ska utöva sin kultur. Man kan kalla detta fenomen för mjuk totalitarism. I stället för att ha ett tydligt avgränsat uppdrag och satsa på att utföra det uppdraget väl, flyter statsmakten ut och nästlar sig in lite varstans i våra liv genom penningbidrag, anordnande av konferenser, ideologiska predikningar och andra mjuka styrmedel. Allt sker givetvis bakom slagord som ”mänskliga rättigheter”, ”kunskapsspridning”, ”motverkande av diskriminering”, och så vidare. Det utvecklas ett helt eget och bitvis obegripligt nyspråk kring verksamheterna, som bara växer och växer alltefter de hittar nya uppgifter åt sig själva.

Den andra plågan som ligger bakom förslaget om en ny myndighet för romska frågor är identitetspolitiken och mångkulturalismen, vilka är två sidor av samma mynt. Samhället delas in i olika undergrupper beroende på personliga, särskiljande egenskaper. Gruppmedlemmarna antas vara besjälade av dessa egenskaper och betraktas som ständiga företrädare för sina respektive grupper, snarare än medlemmar av en större samhällsgemenskap. Detta kryddas sedan med föreställningar om att vissa grupper är förtryckande och andra förtryckta, vilket måste rättas till genom kvotering. Somliga betecknas som svaga och måste därför tas om hand.

Utredningsförslag om inrättande av myndigheter för att se till en viss folkgrupps angelägenheter är någonting som borde avvisas av ansvarigt statsråd med en rejäl dörrsmäll. Nu lever vi dock inte med en sådan regering, utan tvärtom är det just regeringen som genom sina direktiv har efterfrågat den här typen av institutionaliserad, kulturell uppdelning av Sverige. I bakgrunden lurar, som sagt, inrättandet av en större myndighet för alla möjliga ”minoritetsfrågor”, vilken skulle kunna bli en bas för fler ideologiskt drivna specialmyndigheter. Identitetspolitiken tenderar att sprida sig när den väl har intagit ett brohuvud.

Den mjuka totalitarismen sprider sig och det identitetspolitiska komplexet genomsyrar i dag stora delar av statsapparaten och den kommunala sektorn. Det är min övertygelse att detta har skett över huvudet på en stor folkmajoritet, bestående av alla möjliga färger och former, som aldrig har efterfrågat denna söndringspolitik och gillar principen om den färgblinda staten och att det är vad du gör som räknas, inte vem du är. Någon gång måste kampen för den större, överbryggande gemenskapen och mot söndringen tas, för klockan är inte fem i tolv – hon är snarare fem över. Vi kan ju börja med att sätta stopp för galenskapen att inrätta en särskild myndighet för romer.

Ilan Sadé

Partiledare för Medborgerlig Samling

7 reaktioner till “Stoppa de nya identitetspolitiska myndigheterna

  1. Helt rätt. Det börjar bli så vansinnigt att jag varje dag funderar på om inte ett amerikanskt medborgarskap är bättre. Det som stör bilden är skrikvänstern, Antifa och politiker som Cortez. Samt att jag har min familj i Sverige.

    Gilla

  2. Instämmer helt. Det börjar banne mig likna fascism i det här landet. Staten skall in och styra i allt. Bara detta med en myndighet för Romer. En folkgrupp som i alla tider stark avvisat alla propåer från det västerländska samhället att assimilera sig i samhället och istället visat att man vill leva sitt liv i ”vårt” samhälle. Skulle staten börja med tvingande åtgärder eller tvärtom dalta än mer med minoriteter så är det lika illa.

    Gilla

  3. Utmärkt skrivet! Finns egentligen inget att tillägga.

    Men nog borde en stor andel av väljarkåren uppskatta denna politik. Hur tänker man annars?

    Gilla

  4. Hur kommer det sig att vi får veta detta genom Ilan på Medbloggen och inte via pressmeddelande fr regeringen? Eller har jag missat ngt?
    Man blir matt! En GD till med miljonlön och medarbetare, kontor etc.
    Blir så frustrerad eftersom vi inte kan göra ett dugg åt vansinnet mer än sitta på läktaren och titta på eländet.

    Gilla

    1. Din fråga ”Hur kommer det sig att vi får veta detta genom Ilan på Medbloggen och inte via pressmeddelande från regeringen?” besvaras helt skamligt med att den här regeringen har satt i system att hela tiden köra över befolkning och väljare.

      Detta är inte den enda frågan. Nyligen var det en mycket större och mer betydelsefull fråga som kommer att få oöverskådliga konsekvenser. Man åkte helt sonika och undertecknade ”Global Comapact” trots att det restes massivt motstånd bland befolkningen så snart man fått reda på avtalet via de fria medierna. Inte ett ord från de etablerade medierna.

      Gilla

Lämna en kommentar