Ett parti precis som alla andra?

Nya Moderaterna lanserade nyligen den valslogan som ska övertyga väljarna att lägga en röst just på dem. Sedan sin tid som MUF-ordförande har nuvarande partisekreterare Gunnar Strömmer övergett de visionära slagorden ”För individens frihet – mot kollektiv och tvång” till förmån för det avgjort faddare ”Lika för alla”. Strömmer kan knappast anklagas för att ha rest solo på resan mot politikens intetsägande mitt där det historiskt har agnats rikligt med beten som kan tilltala det absoluta flertalet. Problemet är bara att hårda bottennapp har en tendens att dra fiskaren överbord. Trängseln har dessutom tydligt skrämt vidare den tänkta fångsten i oönskad riktning.

Moderaterna har genom sin tidigare historia av kontinuitet och känsla för de bestående värden som är fundamentala för samhällsbygge alltid valt rätt före lätt. Ingen behövde oroa sig för Moderaternas principiella ställningstaganden för frihetliga värden. Aldrig tvivla på att man stod upp för rättsväsende och försvar till kostnader som hade gått att spendera på mer valvinnande frågor. Genom att alltid vara den eftertänksamma, långsiktiga och lite tråkiga motvikten i svensk politik som samtidigt höll rent till höger om sig betalade man också priset då mer spenderglada krafter fick möjligheten att framställa sig i en mer vitaliserande dager än man ärligt förtjänade.

Inga spår av detta finns kvar nu när Nya Moderaterna lanserar valslogan som lika gärna kunde vara myntat över morgonkaffet på LO-borgen. Lika för alla – Alla ska med. I resan mot de allt trängre vattnen i mitten gäller det att ha bete som kan locka både stora som små och är förvillande lika det som alla andra använder. Att vinna acceptans genom att anpassa sig istället för att sticka ut.

Den till sitt syfte djupt odemokratiska Decemberöverenskommelsen var det tydligaste steget hittills i denna process. Nya Moderaterna gav frivilligt upp sin roll som opposition men genomskådades av många svikna väljare. Det uttalade syftet – att beröva Sverigedemokraterna inflytande – fick rakt motsatt effekt. Väljarna lät sig inte luras två gånger och de Nya Moderaternas svek i samverkan med den sannolikt svagaste regeringen någonsin har gett SD en helt unik tillväxt under åren efter deras riksdagsinträde. De besatte övergivna bastioner högerut med namn som försvar, långsiktigt hållbar migration och ett rättsväsende med förmåga att hålla jämna steg med en organiserad brottslighet. Tydliga ställningstaganden riskerar alltid att reta upp den med motsatt uppfattning och hade inte varit ett problem att bemöta om man inte övertagit sin motståndares världsbild. Samma syn på problemens ursprung kräver logiskt sett snarlika lösningar.

Medborgerlig Samling bildades främst utifrån den slutgiltiga bilden som Decemberöverenskommelsen gav. Ett parti som inte strävar efter att ge väljarna maximalt inflytande saknar värde. Partier saknar faktiskt ett egenvärde. Det ska inte primärt vara en försörjning för människor med ett politiskt intresse. Alla politiskt aktiva, liksom partier i sig, bör återkommande ställa sig frågan om partiet eller landet är viktigast. Svarar man fel på den frågan så ska man fråga sig varför man är politiskt aktiv och intresserad. Rätt svar är att man genom en plattform, tillsammans med andra, i demokratisk ordning försöker göra landet bättre för dess invånare.

 

Stina op de Weegh Lundström

Riksdagskandidat Medborgerlig Samling

 

 

 

Edward Nordén

Riksdagskandidat Medborgerlig Samling