Den här veckan presenterar vi en nyinrättad myndighet med oklar nytta för medborgarna.

Institutet för mänskliga rättigheter

Ramanslag: 0 miljoner (2021), 50 miljoner (2022) då myndigheten inrättades

Transfereringar från staten: 0 miljoner (2021 & 2022)

Antal anställda: 0 (2021), under uppbyggnad 2022

Personalkostnader: 0 miljoner (2021), oklart (2022)

Generaldirektör: Fredrik Malmberg, tidigare förbundsordförande i Liberala Ungdomsförbundet och stabschef åt tidigare folkpartiledaren Lars Leijonborg.

Uppdrag, från regeringens hemsida: “Institutet för mänskliga rättigheter ska främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige, med utgångspunkt i svensk grundlag, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och andra för Sverige folkrättsligt bindande förpliktelser inom området mänskliga rättigheter.”

Man hör ju hur absurt det låter redan i första meningen ovan, med en ny myndighet inrättad 2022 för att: “främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige”. Som om avsaknaden av mänskliga rättigheter skulle vara ett problem i det land som var först i världen med en justitieombudsman för att skydda den enskildes rätt mot det allmänna, en institution inrättad redan 1809 och som givit upphov till ordet ombudsman på flera språk. Att det skulle behövas ännu en myndighet för att säkerställa dessa grundläggande rättigheter är enkom socialdemokratisk logik.

Sverige må ha fått ta emot en rad rekommendationer från FN att inrätta en MR-institution, men man kan ta rätt lätt på rekommendationer och kritik från en organisation som samtidigt tycker det är rimligt att utse Saudiarabien, respektive en officiell representant från landet, till poster i kvinnokommissionen; styrelsen för enheten för kvinnors rättigheter och egenmakt och kommittén för avskaffandet av diskrimination mot kvinnor.

Därför ska myndigheten avvecklas: 

Ett starkt skydd för individens grundläggande fri- och rättigheter är en fundamental del av varje demokrati. För detta ändamål har vi såväl vår egen grundlag som Europakonventionen och därtill olika rättsliga instanser att vända sig till om man anser att det brustit i efterlevnaden. 

Det är svårt att se vilket mervärde denna nya myndighet tillför som inte redan uppfylls av andra instanser. Här försöker man istället dölja ännu en ideologiproducerande myndighet bakom en titel med positiva konnotationer. 

Samhället fungerade alldeles utmärkt före 2022 och det skulle fungera alldeles utmärkt efter 2022 utan denna myndighet. Vill man säkerställa att medborgarnas rättigheter skyddas framgent är införandet av en konstitutionsdomstol och återinfört tjänstemannaansvar en bättre väg framåt.