Inrätta en lag om sekulär förvaltning!

Sverige var tills för några årtionden sedan ett homogent land. Under hela min uppväxt och en stor del av mitt vuxna liv var det till största del ett land med gemensamma värderingar, normer och traditioner. Nu är Sverige delat men inte bara mitt itu utan uppdelat i en mångkulturell palett. För att kunna bevara en känsla av gemenskap hos oss som bor här behövs det en tydlig lagstiftning kring den sekulära förvaltningen, en förutsättning för ett gemensamt samhälle som inte består av många olika delar som inte är kompatibla med varandra.

När jag växte upp och långt in i mitt vuxna liv var jag troende kristen och medlem först i Pingströrelsen och sedan i Metodistkyrkan. Då förväntade sig samhället att vi frikyrkliga skulle bete oss som alla andra. Det hade varit helt oacceptabelt för en busschaufför tillhörande Livets Ord att tala i tungor inför sina passagerare. Det skulle heller aldrig ha accepterats om du som medlem i Pingstkyrkan hade påtalat för dina kollegor att de kränkte dig genom att dricka alkohol på personalfesten. Ej heller hade en hinduisk förälder kunnat kräva särbehandling av sitt barn i skolan pga den religion de tillhörde.

För några år sedan pågick livliga diskussioner om en barnmorska som var troende kristen och som på grund av sin tro vägrade utföra aborter och därför nekades anställning. En majoritet av tyckare och debattörer ansåg inte att hon hade diskriminerats. Däremot verkar det som om islam kommer undan alla dessa normer och regler med hänvisning till en uttänjd tolkning av religionsfriheten och att vissa företrädare påstår sig blivit kränkta och diskriminerade. Egentligen är det tvärtom eftersom kravet på särbehandling av muslimer kränker det sekulära samhället. Den överordnade principen måste vara att det är det sekulära samhället som måste värnas. Ingenting annat.

Det är länge sedan någon straffades för hädelse i Sverige och hädelselagarna upphävdes 1970. Vi har yttrandefrihet och får vi tala fritt om hur vi känner och tänker kring religioner. Ingen ska tvingas till att ta hänsyn till någon religion i ett sekulärt samhälle. Religion är en privatsak och får inte tillåtas styra i det gemensamma. Först och främst är vi människor och medborgare. Sedan i varierande grad föräldrar, partners, arbetskamrater och så vidare. Vi ska inte vara måltavlor för religiös propaganda av någon sort. Men jag ser hur islam breder ut sig över mitt sekulära samhälle, inte minst med sina bönestunder på offentliga platser, böneutrop som allmänheten tvingas lyssna på och slöja på offentliganställda och övrig personal. Jag noterar att såväl religiösa som politiska symboler anses vara acceptabel klädsel för offentliganställda, något jag tycker är direkt olämpligt. Jag vill att alla statliga och kommunala verksamheter ska vara helt fria från religiösa och politiska symboler, vilket t.ex. innebär att såväl elever som personal i alla skolor ska vara fredade från sådana symboler.

I Frankrike pågår ständigt en diskussion om detta men ur ett annat utgångsläge. Frankrike har sin Laïcité, en lag från 1905, som syftar till att värna det sekulära samhället. Lagen infördes för att begränsa den katolska kyrkans inflytande över staten, men gäller nu främst konfliktytan mellan det sekulära samhället och islam. Jag menar att Sverige behöver ha en liknande lag som Frankrike för att i den kunna ta avstamp och värna det sekulära samhälle som vi alla kan kalla vårt. Lagen bör tydliggöra att religion hör den privata sfären till och samtidigt sätta upp tydliga hinder för religionernas inflytande och krav på särbehandling i den offentliga miljön. Härigenom skulle medborgarnas rätt till likabehandling stärkas eftersom ett sekulärt samhälle utgör en garant för allas jämställdhet.

Jag tycker det är angeläget att Sverige inför en lagstiftning som tydligt värnar den sekulära staten.

 

Mona Olander Bjerlöw

medlem i Medborgerlig Samling

nominerad till partistyrelsen

 

 

MED tycker
Det finns ett antal humanistiska och rättsliga principer som utgör grunden för det demokratiska styrelseskicket, de för demokratins upprätthållande nödvändiga rättigheterna av vilka yttrandefriheten är särskilt viktig, individens integritet och självbestämmande, könens jämlikhet och principen om åtskillnad mellan stat och religion. Religionsutövning tillhör den privata sfären och kan därför inte göra anspråk på det offentliga rummet och därmed heller inte på de offentliga resurserna.