Bygg fångläger och ta hem de svenska IS-terroristerna

Sedan IS (även kallad ISIS/ISIL/daesh) i princip besegrades har hanteringen av terroristerna varit en het potatis, även internationellt. Av förståeliga skäl har få länder velat återta de individer som reste iväg för att strida för sitt kalifat. De lämnade sina hemländer för att slåss för ”en stat” som från sitt bildande ägnat sig åt mord, våldtäkter och tortyr och genom sina ställningstaganden vänt sig emot det land de växte upp i med all den försörjning, utbildning, sjukvård och övrig service som de åtnjutit.

Det är svårt att känna någon sympati för IS-terroristerna men det är inte heller skälet för att de bör tas hem utan det är rent praktiska hänsynstaganden. Idag sitter många av fångarna i kurdiska fångläger och problemet är att Turkiet har satt hård press på de kurdiska gerillakrigarna. Att både hantera turkisk aggression och samtidigt bevaka IS-terroristerna är en alltför betungande uppgift för kurderna. Om bevakningen i lägren kollapsar eller om Turkiet släpper terroristerna, kan ingen förutse vad som kommer att hända. Vad vi däremot vet är att det förekommer försök från svenska IS-sympatisörer att smuggla dessa terrorister till Sverige, där de förmodas kunna starta ett nytt liv. Senast gjorde David Baas ett reportage där han konfronterade Ulrika Pape, den dödade terroristen Skråmos svärmor, med att hon samlar in pengar för just det ändamålet.

Det vore väldigt olyckligt om fångarna fick lämna lägren under okontrollerbara former. I flera stater i Mellanöstern finns det nätverk som organiserar den militanta wahhabismen med krafter som vill gömma undan dessa för att kunna återkomma med ett nytt kalifat när tiden är inne. Av den anledningen vore det önskvärt att IS-terroristerna hämtades hem till Sverige. Väl här kan de sättas i förvar på obestämd tid med till exempel högspänningsstängsel, taggtråd, hundpatruller och antipersonella landminor som barriärer för flykt.

Frågan om rehabilitering av IS-terrorister är mycket komplicerad och det finns mycket som talar för att de inte ens förtjänar att rehabiliteras. Kanske är det rentav önskvärt att dessa läger blir permanenta slutförvar för individer som i ordets rätta mening kan kallas statens fiender. När det gäller barnen bör föräldrarna fråntas vårdnaden och barnen omhändertas av sociala myndigheter för att utplaceras i civiliserade familjer.

Vad gäller de IS-terrorister som redan har tagit sig hem till Sverige bör de spåras upp, frihetsberövas och sättas i förvar om de inte kan ställas inför rätta och de lägenheter de eventuellt fått sig tilldelade av naiva politiker kan frigöras för de som bättre behöver dem.

Många återvändare har till sitt försvar hävdat man enbart kört ambulans, lagat mat eller utfört icke-stridande uppgifter i kalifatets tjänst. Vad som är sant är nästintill omöjligt att utreda men då de utgör en betydande säkerhetsrisk bör de kollektivt frihetsberövas och tills vidare betraktas som krigsfångar enligt Genèvekonventionen om de inte kan dömas på annat sätt. Det finns fog för att anse dem vara krigförande oavsett exakt vilka deras gärningar varit. Vad beträffar de kvinnor som sökt sig till kalifatet har de genom sin närvaro och sina handlingar, vad de nu må vara, lika stor skuld för IS illgärningar och ska straffas eller tas i förvar enligt samma måttstock som för männen.

Leo Sundberg

medlem Medborgerlig Samling
 

MED tycker
MEDs nuvarande ståndpunkt är att frågan rymmer fler bottnar än de som uttrycks i den allmänna debatten. Erfarenheten av försök till avradikalisering och ”omprogrammering” utomlands är inte positiva eller i någon utsträckning framgångsrika. Kombinationen med att Sverige varken har lyckats få relevant lagstiftning och tillämpning på plats ger skäl att vara försiktig. Innan Sverige har en politisk ledning som kan hantera denna typen av problem så är det inte aktuellt att hämta hem svenska IS-terrorister eller deras anhöriga. Däremot så finns det åtskilligt i Leo Sundbergs resonemang och analys som vi delar.