Aldrig mer Drottninggatan

Det är många saker som skaver i Sverige idag. Att utvisningsdömda personer, som enligt SÄPO utgör fara för rikets säkerhet, inte utvisas p.g.a. att vi tar mer hänsyn till de dömdas väl och ve än svenska medborgares dito, är en sak som inte bara skaver – den är upprörande – eftersom en av statens kärnuppgifter är att förse medborgare med en trygg och säker livsmiljö.

 

En annan sak som skaver är bristerna i vår åsikts- och yttrandefrihet. Inte själva lagen – den finns där och är bra. Problemet är åsiktsklimatet som leder till omfattande självcensur och ibland t.o.m. direkt censur. 

 

Det är av båda dessa anledningar som jag valt att skriva under nedanstående text, men det är på grund av den senare som det är jag och inte textens ursprungsförfattare som skriver under. Skälet är risken för negativ särbehandling i arbetslivet, något som omöjliggör för den verklige skribenten att sätta sitt namn under. Då gör jag det istället – för det här behöver sägas och det behöver sägas högt. Helst så att alla hör.

 

……

 

Så, nu har vi sex personer i det här landet som utgör ett konstaterat hot mot Sverige. Sex personer som är fullt upptagna med att skapa potentiella Akilovs.

 

Säpo har konstaterat att de sex utgör ett hot mot landet, Migrationsverket håller med och kors i taket, till och med vår regering, som är världsledande i att förneka besvärande fakta, har medgett detta och beslutat att de ska utvisas. Gott så.

 

Men då slår den naiva godheten till igen i form av ett så kallat verkställighetshinder, något som innebär att en utvisning av personer som riskerar förföljelse i hemlandet inte kan verkställas. Att dessa personer själva lätt kunnat undvika utvisning genom att inte begå säkerhetshotande handlingar bortser vi såklart ifrån, varför låta vuxna människor ta eget ansvar? Nej sådant håller vi inte på med, folk som är kapabla nog att hota rikets säkerhet kan såklart inte antas vara vuxna nog att ta ansvar för sina egna handlingar och sin egen livhanke.

 

Vi är alltså så godhjärtade att vi låter potentiella terrorister i godan ro få fortsätta med att smida ränker här i syfte att skada landet och dess medborgare.

 

Lägg sen till att de har rätt att bli försörjda resten av livet av de skattebetalare de utgör ett hot mot. Inget konstigt med det, vi fortsätter att skänka pengar till potentiella mördare och terrorister så att de kan leva i högönsklig välmåga på vår bekostnad. Någon däremot? 

 

Minns ni Ebba, 11-åringen som aldrig kom hem från sin promenad på Drottninggatan? Klart ni gör. Ni kan se hennes gravsten framför er, den svarta hjärtformade stenen med fotot av henne där hon blåser ett hjärta mot betraktaren. Ni kan se hennes förkrossade pappa framför er, hans oändliga smärta. Det finns väl ingen som inte sänt dem en kärleksfull tanke? Du och jag och alla andra önskar att Ebba fått leva.

 

Men Ebba dog för att vi valde att inte utvisa terroristen Akilov. Vi valde det. Vi råkade inte missa det, vi valde det. Vi valde dem som skapade lagar som satte terroristers väl före Ebbas. Vi valde in dem i riksdagen igen förra året, och som tack för det har de naturligtvis inte slutat att ömma för terrorister och säkerhetshot, varför skulle de? Väljarna belönar dem ju med riksdagslöner i ytterligare fyra år hur illa de än handskas med vår säkerhet.

 

Men vi ska inte ha fler Ebba-öden i det här landet. Nu räcker det. Terrorister och personer som hotar människoliv och som inte är medborgare ska utvisas. Och de invandrare som är hederligt folk, om det så är kurder, afghaner eller grönländare ska självklart få stanna. Det är helt säkert en förkrossande majoritet av invandrarna som faller under kategorin hederligt folk.

 

Terrorister med utvisningsbeslut och personer som utgör ett säkerhetshot ska utvisas, och det öde som väntar dem hemmavid får de själva ta ansvar för som de vuxna människor de är. Vill du inte råka illa ut i ditt hemland? Fine. Bete dig då på ett sätt som gör att Säpo, Migrationsverket, regeringen och svenska folket inte betraktar dig som ett hot och väljer att skicka ut dig. Du väljer själv och måste ta fullt ansvar för dina val.

 

Det är inte mina händer som är blodiga om du hotar det här landets medborgare och återbördas till ditt land som enligt svenska myndigheter klassas som rättsosäkert. Det får du ta på ditt eget ansvar. Blod på dina händer om du så vill. Du får stanna om du uppför dig. Vi skyddar dig så länge du är schysst.

 

Är du en ynklig terrorist så ser jag hellre ditt blod flyta än Ebbas. Kalla mig vad du vill. Jag är på Ebbas sida. Aldrig på terroristens. That’s it. Verkställ utvisning! 

 

Lena Malmberg, 

distriktsstyrelseledamot Stockholms Län