Gör upp med vänsternarrativet

Narrativ är ursprungligen ett begrepp inom konstvetenskapen och betyder berättelse. Berättelser konstruerar en verklighetsbild – ett konstverk – och är en cirkulär kommunikation som förutsätter en publik och en berättare (svenska Wikipedia). Idag används det ofta om en berättelse om hur verkligheten är beskaffad för att skapa en vinkling för ett eget politiskt syfte. Det används för att vägleda våra värderingar och attityder i en viss riktning.

Vad som exakt är det ledande narrativet går inte alltid att fastställa, då det ofta finns flera berättelser som konkurrerar. Ofta tycker vi att det ledande narrativet kantrar åt fel håll. Vad som är fel håll beror på vilken politisk färg man har.

I dagens politiserade samhälle handlar det mesta om makt. Att ta makten och behålla den. Det handlar inte så mycket om att i praktiken förbättra vardagen för vanliga människor. Använder du uttrycket ”vanliga människor” så bryter du dessutom vänsternarrativet och triggar dess drivkrafter att försvara sig. Du utses till en populist som bör bekämpas eller manipuleras medelst härskarteknik.

En del av vänsternarrativet är att försvara det socialistiska samhällsbygget och den sociala ingenjörskonsten. Staten är garant för trygghet, välfärd, lycka och rättvisa och kan därför skydda oss från diverse faror. Och faror kan vara allt det som går på tvärs mot den socialistiska principen. Det hela lindas naturligtvis in i ett resonemang om att det är staten som ska skydda oss från fienden. Och fienden kan exempelvis vara de som har ”fel värdegrund”, och de ska hållas borta från julbordet. Men alla ska med (nästan). Medborgaren har blivit ett instrument för staten och inte tvärtom. Rättssystemet är rättspositivistiskt, något som är helt i linje med vänsternarrativet. Rättssystemet är helt enkelt konstruerat för att tjäna staten.

Vänsterns solitt förankrade förklaringsmodell för samhällets konfliktlinjer har på senare tid utvecklats. De gamla konfliktlinjerna, som huvudsakligen handlade om konflikten mellan arbete och kapital, har konkurrerats ut av konflikter om genus, HBTQ, klimat och miljö och liknande. Även traditionellt borgerliga partier som Centerpartiet har sent omsider flaggat om till att liera sig med vänsternarrativet, men det är naturligtvis ingenting de officiellt kan medge. I själva verket har svensk politik under många år just handlat om att förhålla sig till Socialdemokraterna. Nya Moderaterna proklamerade under Reinfeldts ledning att de minsann också var ett arbetarparti, något som de också kortsiktigt vann röster på. Vi får gå tillbaka till 70- och 80-tal för att hitta en äkta moderat opposition till det socialdemokratiska partiet. Moderaterna av idag är tämligen vilsna och sökande efter en ny identitet.

Ett narrativ talar om vilka begrepp som står för goda respektive dåliga egenskaper. Ett auktoritativt narrativ talar tydligt om vad som är bra respektive dåligt och det är dessutom starkt värderande. Det talar om vem som är fienden, att det som denne inte står bakom per definition är bra och det omvända, att det som fienden verkligen står bakom per definition är dåligt. Vidare förekommer förklaringar av vilka företeelser som verkligen främjar respektive motverkar utvecklingen i samhället. Vilka är dessa standardmässiga lösningar (mer statlig inblandning enligt vänsternarrativet)? Vilka lögner försöker fienden inplantera och ibland hur lurad fienden är av en bakomliggande maktkomplott. Brott mot narrativet kan innebära skambeläggande och i värsta fall uteslutning ur gemenskapen.

Idag är de negativa signalorden Trump, SD, högerextremism och rasism från vänsterhåll, medan en gryende islamism, gängvåld, kvinnoförtryck och kulturkonflikter inte får lika mycket uppmärksamhet.

På senare tid har Medborgerlig Samling tyvärr hängts ut på ett mindre smickrande sätt eftersom vi slentrianmässigt klumpats samman med partier och rörelser vi saknar all ideologisk relation till som AfS och NMR. Båda hör naturligtvis till våra värsta motståndare som de ultranationalister och identitärer de är. NMR är dessutom en djupt odemokratisk sekt med stort våldskapital. Det handlar inte om att vårt parti skulle ha gjort bort sig på något vis och därmed placerat sig på fel planhalva. Det handlar snarare om en rädsla hos många att ta till sig att det finns ett parti som bygger sin politik på en djup respekt för demokrati och individens frihet, samtidigt som man kompromisslöst frigjort sig från vänsternarrativet. Vår styrka är att vi står starka i oss själva och att vi inte förhåller oss till andra. Vi är inte ett litet borgerligt parti med en fot i vänsternarrativet. Vi är ett parti som är borgerligt på riktigt och som tillåter sig att sticka ut och vara systemkritiskt hela vägen ut.

Därmed anses vi vara farliga och vi kommer även att fortsätta vara måltavla för vänsternarrativets försvarare, men samtidigt också en magnet för alla de som verkligen vill göra Sverige bättre.

Lars-Eric Gustafson

Distriktsordförande Medborgerlig Samling Örebro län