Skärp säkerhetspolitiken – nu!

Finska Yle skrev nyligen en mycket informativ artikel om tillslaget som genomfördes av 400 man från Polisen och Gränsskyddsmyndigheten i den finska skärgården mellan Åbo och Åland. Enligt uppgift har ryska kriminella köpt upp fastigheter i närheten av militärt viktiga farleder och anlagt landningsplatser för helikoptrar vid vissa av dem. Sakkunniga förklarar samspelet mellan den organiserade brottsligheten och de ryska underrättelsetjänsterna med att kriminella tillåts tvätta pengar och bedriva sin verksamhet i utbyte mot att de betalar procent på sina intäkter till de statliga organisationer som arbetar med spioneri och krigsförberedelser mot sina grannländer. I ett försämrat omvärldsläge kan fastigheter i skärgården som används för att tvätta pengar från kriminell verksamhet givetvis snabbt konverteras för att placera ut specialförband med krigsuppgifter. Vid Rysslands ockupation och senare annektering av Krim infiltrerade de grönklädda männen från specialförbanden sannolikt området genom att passera nationsgränsen enskilt eller i små grupper endast medförande lätt utrustning. Därefter uppehöll de sig någonstans och avvaktade startsignalen innan de skred till verket.

Även i andra länder har rysk underrättelsetjänst fått medial uppmärksamhet. Utöver de omtalade giftmord som genomförts mot ryska avhoppare i Storbritannien så har både USA och Tyskland varit exempel på andra länder i Väst där ryska illegalister har uppmärksammats. I USA avslöjade den amerikanska säkerhetstjänsten FBI en spionring på cirka tio personer 2010. Den mest kända av dessa var Anna Chapman. En kvinna vars uppdrag sannolikt var att närma sig höga potentater inom näringsliv och politik för att inhämta information och om möjligt påverka beslutsordningen. Enligt spelets regler så förnekade givetvis Ryssland all kännedom om några spioner men gick ändå med på att ta emot de frihetsberövade i en fångutväxling. Anna Chapman belönades senare med Rysslands högsta utmärkelse och har numera popstjärnestatus i landet. Så var och en får dra sina egna slutsatser hur det hela egentligen låg till.

2011 greps ett ryskt äkta par i Tyskland som hade levt under tagna, falska identiteter sedan 1984. Identiteterna ordnades genom en muta till en tjänsteman som ombesörjde mantalsskrivningen. Omfattningen av deras verksamhet är okänd men klart är i alla fall att de rekryterade en holländsk diplomat som lämnade ut hundratals hemliga dokument om både NATO och EU. Gripandet skedde efter ett samarbete mellan flera länder och exakt hur misstankarna mot paret kom att uppstå är höljt i dunkel. Bevisningen ansågs i alla fall tillräcklig för att döma dem båda till längre fängelsestraff.

Exemplen ovan låter som manus till någon rafflande äventyrsfilm men visar samtidigt på hur Ryssland bedriver underrättelseinhämtning, krigsförberedelser och påverkansoperationer genom mänskliga operatörer och förberedd infrastruktur i mållandet. Ibland i samverkan med den organiserade brottsligheten.

Hur utbredd är förekomsten i vårt eget land? Under ubåtskränkningarna på 1980-talet misstänkte SÄPO att enskilda ägare av sommarstugor i skärgården bistod på olika vis även om några kända bevis aldrig presenterades. Ålands skärgård är ett av Östersjöns strategiskt viktigaste områden, vars farvatten var bland de mest minerade i hela världen under två världskrig. Valet att etablera sig i skärgården mellan ögruppen och Åbo är därför fullt rimlig. Hur ser det ut på den svenska sidan? Hur många udda ägarförhållanden av sommarstugor finns det runt Roslagens kust eller i andra delar av landet?

Den viktigaste prioriteringen är givetvis att kartlägga indikationer som kan avslöja förberedelser för ett militärt anfall mot Sverige. Därtill tillkommer spioneri mot våra immateriella värden i teknikintensiva företag och industrier. Flyktingspionaget i Sverige är sannolikt omfattade  och den absoluta majoriteten av de spionageärenden som SÄPO tar till åtal tillhör denna kategori. Oaktat vilka synpunkter man kan ha om den förda migrationspolitiken så har Sverige ett ansvar att skydda de människor vi faktiskt har givit skydd här av genuina skäl. Flyktingar som flytt från regimer i sina hemländer ska inte riskera att förföljas även här. För några år sedan mördades en iman från Uzbekistan i Östersund. Sannolikt var mördaren utsänd av regimen i samma land. För några veckor sedan stängdes Öresundsbron av i vad som senare förklarades vara en åtgärd för att hindra ett planerat mord av den iranska underrättelsetjänsten. Ett god lägesbild och internationellt samarbete tycks ha stoppat planerna den gången.

I ett första steg måste samverkan mellan myndigheterna bli bättre. Sverige är för litet för att nischa in tjänstemän att endast arbeta mot enskilda säkerhetshot i form av smuggling, människohandel eller otillåtna varor. Varje person vid en gränspostering kan bidra efter lite utbildning och även rapportera fenomen som ligger utanför den egna myndighetens kärnområden. Gränsskydd i form av Polis, Tull och Kustbevakning måste vara på det klara med vilka indikatorer de ska söka efter och hur samverkan med Säkerhetspolisen och Försvarsmakten ska se ut. Myndigheternas stuprörstänkande måste få ett slut. Enskilda observationer har en tendens att falla bort då observatören tror att ”det nog inte var något”. För de myndigheter som sitter med det stora pusslet är varje liten bit guld värd. Som framkommer i exemplen ovan så är renodlade och traditionella hotbilder en sällsynthet. Terrororganisationer kan stödjas av stater som har egna intressen i Sverige. SÄPO har pekat ut Ryssland, Kina och Iran som de aktörer som bedriver mest aggressiv underrättelseverksamhet i Sverige. Medborgerlig Samling vill se ett gränsskydd och brottsbekämpande myndigheter som har anpassat sitt arbetssätt efter denna holistiska hotbild.

Vidare måste SÄPO tillföras resurser i form av personal och ny teknik. I vår moderna värld är information om omvärlden ingen bristvara utan problemet är att tolka den och sätta den i en kontext som går att använda. Artificiell intelligens kan vara en väg framåt för att avlasta alla analytiker som söker mönster i översvämningen av information. Vissa uppgifter i form av spaning och inhämtning måste dock skötas av fysiska människor. Precis som de mycket personalkrävande insatser som krävs att hitta de personer som går främmande makt till handa. Med eller utan egen vetskap. Vi ska vara ödmjuka inför det faktum att de båda spionerna Bergling och Wennerström mer eller mindre avslöjade sig själva.

En stor del av SÄPO:s resurser används idag för det viktiga arbetet mot terrorism. Resurser behöver således omgående tillföras och i reda pengar skulle en miljard närmast fördubbla de nuvarande anslagen. Små pengar i sammanhanget ställt mot statens totala utgifter.

Medborgerlig Samling kommer verka för att både gränsskydd och säkerhetspolis påtagligt förstärks och samtidigt kräva att de folkvalda själva ger frågan den uppmärksamhet den förtjänar. Ett väl fungerande gränsskydd utgör ett första filter både mot främmande makt och enskilda personer som kommer till vårt land i syfte att begå brott. Försvarsmaktens säkerhetsförband och militärpolis ska byggas ut  med bemanning och mandat för att kunna ingripa mot säkerhetshotande verksamhet. Detta kräver folkvalda med insikt i frågorna och ett genuint intresse och förmåga att agera efter hur verkligheten faktiskt ser ut, snarare än den bild man skulle vilja ha. I en demokrati är det politikerna som uppdrar sina myndigheter vilka uppgifter de ska ägna sig åt och inte tvärt om.

 

Edward Nordén,

Säkerhetspolitisk talesperson Medborgerlig Samling

 

 

 

Mons Krabbe,

Utrikespolitisk talesperson Medborgerlig Samling