Det moraliska valet 2018

DEBATT. Under historiens lopp har det begåtts en massa hemskheter. Hemskheter som en del idag försöker bagatellisera eller förminska konsekvenserna av. Man glömmer bort hur djupt omoraliskt det är att relativisera det mest brutala en människa kan drabbas av under ett helt liv. Att våldta ett barn, att lemlästa människor eller att avskilja ett människohuvud från sin kropp är inget som går att försonas med, ännu mindre att försköna eller försvara.

I mitt gamla hemland, Irak, helgonförklarade man Saddam Hussein för hans kampanj för att islamisera Irak efter Kuwaitkriget. Lite senare startade Saddams ökända son Uday en svartklädd och ännu mer ökänd milis som kallades för Fedayoon. Fedayoon betyder på arabiska ‘de som är beredda att offra sig för att bli martyrer’. Det är en gammal islamistisk tradition som har till syfte att skapa individer som är beredda att gå i döden för att belönas i nästa liv.

Denna svartklädda milis tränades upp för att bli en levande dödsmaskin. En av dess träningsfilmer som brukade visas på den statliga TV:n visar några svartklädda män som jagar en oskyldig vit hund för att sedan slita sönder den med sina bara händer och äta upp den inom loppet av mindre än en minut. Sedan släpptes dessa dödsmaskiner ut på Bagdads gator för att terrorisera, islamisera och tvinga folk till lydnad.

Kvinnor som inte klädde sig ”rätt” och inte gav efter för Fedayoons sexuella krav försvann spårlöst. Mona, en tjej som bodde i samma kvarter som jag och som vägrade att ta på sig slöjan greps i en av Fedayoons provisoriska vägspärrar. Efter en vecka skickades en del av hennes kropp till hennes familj i en plastsäck. Långt senare fick familjen huvudet i en annan plastsäck och fadern tvingades skriva på ett papper att de tog avstånd från sin lösaktiga familjemedlem och försköt henne, då hon hade dragit skam över familjen. Samma öde kunde drabba vanliga arbetande småbarnsmammor, eller unga flickor på väg till sin skola utan slöja.

Vi andra såg på bara, men vågade inte säga något. Människan består till 70 % av vatten, men vi från Mellanöstern består till 50 % av rädsla. Resten är skal som vi döljer vår rädsla bakom.

Fem år senare flydde jag helvetet. Väl i Sverige hamnade jag i ett lugnt samhälle utanför Gnesta söder om Södertälje. Jag möttes av värme och kärlek från byborna, samtidigt som jag möttes av rasism. Jag städade trappor på dagen och studerade svenska om nätterna. Klockan 04:00 varje morgon pep min väckarklocka för att jag skulle ut i snön och dela ut papperstidningar till de sovande grannarna. Ändå, jag njöt av den kalla, mörka och avlägsna platsen på jorden. Långt från den mardrömslika verkligheten, kriget och de offentliga avrättningar som jag tvingats bevittna.

När jag väl lärt mig svenska och började engagera mig i Liberalerna kom åter den obehagliga känslan krypande under huden. Den verklighet som jag och mina medmänniskor flydde från hann ikapp oss här i Sverige. Bland de högsta ledande politikerna normaliserar man kvinnoförtryck, hedersvåld och dess symboler. Man samarbetar med organisationer som glorifierar forntida krigsherrar snarare än att fördöma och ta avstånd från dem. Man beskriver alltför ofta förövare med förmildrande termer som ”IS-krigare”, medan deras offer saknar röst då de ej längre finns på jordens yta. Det som jag inte förstår är, varför gör man det?

Sverige är ett fantastiskt land. Dock, vi har riktigt allvarliga problem med att välja politiker som tillvaratar våra intressen. Vi väljer politiker som utan skam i kroppen glorifierar förtryckets symboler som slöjan. Politiker som ansvarslöst slussar miljoner till religiösa eller etniska organisationer som normaliserar diskriminering, segregation och rasism. Ännu värre, vi har idag politiker som förespråkar särbehandling av människor utifrån deras hudfärg, kön eller tro. Det klingar riktigt fult på en kontinent som hade samma retorik för inte alls länge sedan. I en demokrati har man friheten att egentligen göra vilka val som helst. Dock innebär friheten att välja också ett stort moraliskt ansvar. Fler bör vara medvetna om det.

 

Bassam Al-Baghdady

Medlem i Medborgerlig Samling

Följ Bassam på Twitter och Facebook

 

 

MED tycker
För att kunna erbjuda flest möjliga ett nytt liv med goda förutsättningar imorgon måste vi värna om och förädla det samhälle vi har idag. Kravlöshet och naiv syn på mångfald gynnar i längden varken gamla, nya eller kommande medborgare. Med facit i hand ser vi att det mångkulturella samhällsexperimentet som pågått sedan 70-talet inte fungerar. Det ger inte de invandrade något att förhålla sig till, utan skapar istället ett splittrat samhälle präglat av befolkningsgrupper som på olika sätt påstår sig vara kränkta och av detta skäl kräver kompensation eller särskilda hänsyn och undantag.
Vi vill att de som bosätter sig här tar ett större individuellt ansvar och anpassar sig till vår västerländska samhällsmodell och omfamnar värden som demokrati, yttrandefrihet, den sekulära staten, jämställdhet och barnens rättigheter i samhället.
Det offentliga ska inte längre finansiera några religiösa samfund eller etniska föreningar. Religion och statens verksamheter ska vara klart åtskilda. Vi vill stoppa utländsk finansiering av samfund och föreningar som leder till radikalisering och även förbjuda sådana som stöder terrorism och annan våldsanvändning. Medborgarna ska inte ha skäl att tvivla på det offentligas opartiskhet.