Sydsvenskan missförstår MED:s integrationspolitik

Sydsvenskan hade i fredagens nummer (7/10) fyra helsidor om det nya partiet Medborgerlig Samling. Det är bra att ett nytt och snabbt växande parti som vårt äntligen uppmärksammas av Sydsvenskan, men tyvärr finns det anledning att invända mot sättet det hanterades på. Jag konstaterar dessvärre att bilden som framträder i artikeln är förvrängd i några avseenden och det antyds på helt felaktiga grunder att vi i det stora hela skulle ha likheter med andra partier, med vilka vi varken delar värderingar eller politik. Som integrationspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling vill jag bemöta den felaktiga bild av vår integrationspolitik som denna blandning av utbrutna citat och reportrarnas egna texter har skapat.

Sydsvenskans artikel har tagit citatet ”fullständig anpassning” från vårt idéprogram, men citatet står inte längre i sitt rätta sammanhang utan ger istället intrycket av att vi anser att alla måste assimileras kulturellt. Så är det inte. Vad vi kräver fullständig anpassning till är de grundläggande principer som vårt moderna samhälle vilar på: Demokrati, jämställdhet, den sekulära staten, press- och yttrandefrihet, barnens rätt och likhet inför lagen. Dessa principer vill vi inte rucka på och här är det mer än befogat att kräva just ”fullständig anpassning” av dem som kommer till Sverige. Det är en viktig ståndpunkt, då vi i dagens samhälle kan se en smygande underminering av dessa principer, när det offentliga accepterar månggifte, könssegregation, religiösa krav på samhälle och skola, och faktiskt finansierar organisationer som vill avveckla demokratin.

Detta är en helt nödvändig samhällelig assimilation, men vårt parti, sprunget som det är ur liberala och konservativt frihetliga tankar, anser att en tydlig gräns skall dras mellan samhället och den privata sfären. Vi anser således att det inte är statens roll att verka för kulturell assimilation. Hur var och en väljer att leva sitt liv, värdera samhället, fira sina högtider och vad man känner samhörighet till ska givetvis inte staten ha synpunkter på, så länge man inte inskränker någon annans frihet till detsamma. Vi kräver med andra ord ingen kulturell anpassning av dem som kommer till Sverige. Att kräva detta vore, förutom en uppenbar inskränkning av den personliga friheten, en utsiktslös satsning, då man inte kan tvinga en person att omfamna eller känna samhörighet med en kultur eller ett samhälle.

Istället ser vi sammansmältningen av de som kommer till vårt land med dess majoritetskultur som en naturlig process, som givet de lärdomar vi kan dra från historien kommer fortskrida av egen kraft och under loppet av ett par eller tre generationer, givet att den inte aktivt motverkas av samhället, leda till en frivillig anpassning. Tyvärr blir resultatet av det normativa mångkulturella samhällsprojekt som staten driver just nu att man motverkar denna naturliga process. Tanken att det kulturella utanförskapet ska permanentas, vilket blir resultatet för många grupper, är märklig och gynnar varken individen eller samhället på sikt.

Historiskt har migrerande befolkningar frivilligt assimilerats in i värdkulturerna. Det är svårt att se varför detta skulle vara en dålig process i sig och således varför de invandrande grupperna ska uppmuntras att permanenta sitt kulturella utanförskap gentemot majoritetsbefolkningen? De franska hugenotter som flydde till England och Preussen talar inte franska idag eller har en säridentitet. De svenskar som flyttade till USA är idag fullständigt och frivilligt assimilerade i det anglosaxiska amerikanska samhället. Det är svårt att förstå på vilket sätt dessa fransmän respektive svenskar på något sätt hade mått bättre om de idag hade levt i ett permanentat kulturellt utanförskap i dessa länder.

Medborgerlig Samling vill alltså inte tvinga in någon invandrare in i kulturell assimilation, men vill heller inte att staten aktivt motverkar den naturliga och frivilliga kulturella anpassningen till det nya landet.

Mons Krabbe

Integrationspolitisk talesperson Medborgerlig Samling