DEBATT. Genom att samtala med invandrade taxichaufförer har jag under årens lopp lärt mig åtskilligt om invandrares personliga uppfattningar om de förhållanden som råder i deras respektive hemländer. Det vill säga världens hetaste konflikthärdar. Helt nyligen, min vana trogen, samtalade jag med taxichauffören under en taxiresa från Stockholms innerstad till Arlanda. Den berättelse jag fick mig till livs under 40-minutersresan var något utöver det vanliga. Så ovanlig och intresseväckande att jag beslöt lägga ut den här på MED-bloggen.
1992 fick han som 18-åring hjälp av en släkting att fly från det somaliska stam- och religionskriget. Hans far och en bror hade nyligen huggits ner av stamfiender. Hans mor och en del andra släktingar överlevde och lever fortfarande. Han är ogift och bor och tillbringar uppenbarligen all sin fritid i Tensta. Inga barn. När jag steg ut ur taxin vid terminal 5 hade jag fått med mig ett extra bagage, som inte behövde checkas in. Inte heller kunde det tas med som handbagage. Men det kunde sättas på pränt och blev till en skildring av den svenska så kallade integrationspolitiken.
Det första jag reagerade på var språket. Trots att han bott och arbetat i Sverige i 25 år kunde han med knapp nöd göra sig förstådd. Jag fick anstränga mig till mitt yttersta för att förstå honom. Ställa många varierade kontrollfrågor. Anmärkningsvärt nog verkade han dock inte ha några som helst svårigheter att förstå min svenska.
Det andra var boendet. Inte att han var Tenstabo. Men att han och hans landsmän helt uppenbart valt att bilda ett somaliskt getto som de med självklar stolthet kallar ”Lilla Mogadishu”. Hela sitt svenska liv har han rört sig i trånga cirklar inne i de Tenstakvarter där han och somalier med samma bakgrund hade valt att leva och bo. Hans ”hemkänsla” och trivsel nedsätts dock av att han även då och då i samma kvarter stöter på stamfiender. Släktingar till hans släktingars banemän. Hat under ytan men hittills, såvitt han visste, utan öppet våld.
Det tredje var de ”politiska” tankar som rörde sig i hans huvud. Jag försökte pejla om han var nöjd med situationen i Sverige. Men han hade svårt att förstå frågan. Efter ett tag öppnade han sig dock i frågan om politisk tillhörighet. Det var då hans berättelse blev riktigt intressant. Med jämna mellanrum får innevånarna i ”Lilla Mogadishu” besök av socialdemokratiska politiker. Framför allt av de som talar somaliska. Helt uppenbart var han och den somaliska gruppen mycket nöjda med denna kontakt med det svenska samhället. Särskilt nöjd sa han sig vara med att de besökande politikerna var lyhörda för de problem man upplever i sin vardag.
När vi närmade oss Arlanda kände jag att han faktiskt uppskattade mina ganska närgångna frågor. Han blev allt mer talför. Jag dristade mig då att fråga om vilka partier han röstat på under årens lopp. Jag hade till och med fräckheten att fråga honom: ”Röstar du och dina kompisar på Socialdemokraterna?” Hans svar blev: ”Nej, nej! Det gör vi inte! Vi röstar på socialen!”
Därmed var vi framme vid Terminal 5. I upprymd stämning tackade han för ett trevligt samtal och jag för en rad intressanta upplysningar. Han för sin del fortsatte glad och nöjd sin tillvaro. Och jag för min del, djupt försänkt i tankar, till incheckningen. Väl hemkommen efter en intressant vecka med våra engelska vänner läser jag Anders Leions kristallklara analys som berör samma politiska tema.
Det som förenar min taxiberättelse med Anders Leions analys är att Socialdemokraterna har ”utgått från en mycket egoistisk kalkyl [att de] genom den stora invandringen kan importera en breddning av sin väljarbas”. Jag för min del har under hela mitt politiskt medvetna liv insett att så varit fallet. Men jag ser nu, i och med Anders Leions DGS-krönika, detta påstående på pränt. För första gången.
Frågan är i hur hög grad den icke-opponerande så kallade oppositionen har hakat på S. Jag för min del anser att flera allianspartier numera ingår i det så kallade välfärdsindustriella komplexet. Som helt medvetet, med partiegoistiska motiv, visar stor generositet mot olika invandrargrupper. I syfte att vinna deras röster i kommande val. Men till priset av ett allt mer splittrat Sverige.
Erik Björn-Rasmussen
Medlem i Medborgerlig Samling
MED tycker
Att erbjuda tillfälligt skydd åt människor på flykt är en given uppgift för det internationella samfundet, liksom hjälp på plats till dem som drabbas av naturkatastrofer, svält och liknande händelser. Första säkra land eller område bör vara grundprincipen för att möta människors behov. När vidarebosättning kan bli aktuellt vid t ex långvariga konflikter, bör asyl i mer fjärran länder beviljas via ett internationellt kvotflyktingsystem, speciella EU-centra eller liknande, så att de mest utsatta verkligen blir föremål för dessa åtgärder och resurser inte går till andra än dem med skyddsbehov.
MED-bloggen 
Medborgerlig Samling ett parti istället för SD i kommande val.
Väljarens demokratiska rättighet att göra sin röst hörd trots de etablerade makthavarnas förakt för folkets val då det gäller SD och dess isolering i Riksdagen. Ursprungspartiernas agerande där SD:s väljare betalar i privata livet och på jobbet för sitt politiska ställningstagande. Demokrati?????
Nuvarande politiska lägesfakta är att största tillströmningen av väljare kommer från S och M till SD och det är inte längre arga outbildade män utan en välutbildad medelklass.
Varför?
Decemberöverenskommelsen och att Alliansen inte har fällt regeringen. Det finns ingen opinion, den är totalt lamslagen varför ska väljaren då rösta på dem i kommande val.
S och MP ”styr” tillsammans under vänsterns utpressning. Ett kommunistparti, som nästan får komma in i värmen.
Hela den rödgröna sörjan är en katastrof, som i princip inte åstadkommit något, mer än höja skatter och tillsätta kommittéer för utredningar om våldet i förorterna, kartlägga is-sympatiserande terrorister, alltså väldigt mycket pladder utan synliga resultat.
Förövrigt jämställer jag Vänsterpartiet med SD. Då båda får förkomma i Sveriges Riksdag kan de också nyttjas till att skaka om och störta de övriga etablerade partierna. Kommer dessutom kommunistpartiet FI in så gäller det att noga välja sin röst, då det med dem kommer att bli allt galnare i Riksdagen.
Totalt misslyckad integration, som hänger samman med migration och de etablerade politiska partiernas acceptans av migrationens storlek, SD undantaget.
Väljare värnar om lag och ordning men etablissemanget raljerar över den växande otryggheten som dem känner.
Hur ser då verkligheten ut?
En epidemi av korruption och inkompetens på svenska myndigheter och verk; Transportstyrelsen, Skattemyndigheten, Sjöfartsverket, Rikspolisen, SJ, Statens Fastighetsverk, Arbetsförmedlingen, IVO Tillsynsmyndigheten för vård och omsorg, Socialstyrelsen, Rättsväsendet, Migrationverket med mera
Maffiastyrda storstäder, kriminella nätverk ”hjälper” polisen, som inte klarar av våldet i förorterna själva,tusentals radikala terrorister, issympatiserande sådana finns i Sverige enligt Säpo, en politisk tillsatt rikspolischef som kör sin organisation i botten.
Michel Moore sågar våldtäktslandet Sverige och det gör jag också.
Poliseskort för vakter, överfallslarm för vårdpersonal, polis och vakter vid sjukhus då skjutna gängmedlemmar ska få vård, hela salar får dessutom utrymmas då de är en fara för övriga patienter, hot och våld mot sjukvårdpersonal, stenkastning och våld mot polis, ambulans och brandkår, bilar som bränns upp och HVB-hem, som styrs av kriminella medan IVO, ser mellan fingrarna och inte hinner följa upp, vilket gör att detta får pågå år efter år.
Biblioteken tvingas stänga på grund av gäng som hotar, stör, bråkar och förstör.
Marockanska gatubarn får härja fritt i storstäderna med ökad otrygghet som följd och trots Uppdrag Gransknings reportage om EU-migranternas liv och leverne, människohandel, prostitution och droghandel diskuteras fortfarande tiggeriet, bosättningsläger och att skattebetalarna ska betala för deras boende.
10 000 till 35 000 är papperslösa i Sverige idag och under 2018 beräknas detta öka till 90 000. Polisen befarar ett växande skuggsamhälle med ökad brottslighet och otrygghet som följd.
Polisen och migrationsverket ska i samverkan utvisa alla som fått avslag och under tiden ska dessa personer tas i förvar. Inget av detta fungerar. Stockholms och Malmös kommun betalar dessutom underhåll till papperslösa trots att lagen säger motsatsen.
Rahmat Alkilov, terroristen på Drottninggatan levde som papperslös i Sverige, kom från Uzbekistan och hade ingen rätt att vistas i Sverige.
Utvisning från Sverige fungerar inte alls och myndigheterna har idag ingen aning om vilka som bor i Sverige, vilket på inget sätt ökar tryggheten.
En storsatsning på ID-kontroller, förvaring och utvisning borde prioriteras. Förvaringsplatser måste utökas.
Återigen våra skattepengar, som skulle kunna gå till skola vård och omsorg och högre löner till lärare. poliser och sjuksköterskor ska inte användas till försörjningsstöd till människor som vistas illegalt i Sverige.
Kommuner köper bostadsrätter för skattepengar på attraktiva adresser för hundratalsmiljoner runt om i landet där en undantagsparagraf, ger dem rätt till förtur och att undanta Brf:s tillståndsgivande. Med andra ord tvingar kommunen bostadsrättsinnehavarna att bli tvångsdelägare i socialt boende och upprätta nödbostäder. Detta politiska beslut visar en total respektlöshet för äganderätten och föreningslivet, då bostadsrättshusen ägs av de boende som är medlemmar i en ekonomisk förening.
Politikerna godkänner månggifte, idag lever cirka 300 personer i polygami i Sverige och vi har 132 barnäktenskapspar, men förmodligen finns ett stort mörkertal.
Migrationen och den ökande kriminaliteten kostar pengar, skattepengar som kunde användas till sjukvård och skola.
Sjukvården fungerar dåligt, skolorna likaså, vardagsbrotten utreds inte, våldtäkterna inte heller, skjutningar, våld och rån ökar.
Sveriges radio, såväl som SVT styrs av vänsterfalanger, en liten kulturell ensidig och enkelspårig elit som tror sig kunna bestämma över väljares åsikter och förmåga att leta reda på fakta om hur verkligheten ser ut i Sverige och övriga världen, men mina kära vänsterjournalister den tiden är snart förbi.
Tips: Läs Samhällsutmaning av Tino Sanandaji, för att få lite kall fakta om verkligheten i Sverige idag, den statistik som myndigheter och kulturvänstern inte tycker behövs för att komma tillrätta med problemen
Kan medborgare i ett land ha rättigheter utan skyldigheter. Nej naturligtvis inte.
Ska man kunna fråntas sitt svenska medborgarskap om man är grovt brottslig eller erhållit det på falska grunder. Ja, självklart.
För att bli svensk medborgare ska viss kunskap om det nya landet vara nödvändig så också att prata och förstå svenska.
Tycker de etablerade partierna att de gjort ett bra jobb och förtjänar väljarnas röster och förtroende???????
Anna-Lena Weber
GillaGilla